ÅSIKT

Håll löftet, G8-länder!

DEBATT

Skuldavskrivningen för de fattigaste länderna är i fara

Foto: TIDEN RINNER UT Vid G8-ledarnas möte i Skottland i juli förra året lades grunden för beslutet att avskriva fattiga och svårt skuldtyngda länders skulder till IMF, IDA och Afrikanska utvecklingsfonden. G8-länderna har lovat att kompensera IDA och Afrikanska utvecklingsfonden fullt ut – men alla har ännu inte säkerställt sina betalningar, trots att avskrivningen enligt löfte ska ske i morgon, den 1 juli.

Mer än en miljard människor lever i extrem fattigdom. De tvingas klara sig på mindre än en dollar per dag.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Två miljoner barn dör varje år på grund av bristande tillgång till rent vatten.

Omkring 40 miljoner människor lever för närvarande med hiv/aids.

Rika och fattiga har ett gemensamt ansvar för att minska denna ojämlikhet.

Ett löfte som de rika länderna redan har givit är att lätta de fattiga ländernas tunga skuldbörda. Det måste ske på ett sätt som är hållbart såväl för de fattiga länderna som för dem som tillhandahåller förmånliga lån.

Nyligen godkände Världsbankens styrelse det så kallade multilaterala skuldavskrivningsinitiativet (MDRI). Därmed kulminerade en process som inleddes med G8-ledarnas förslag vid mötet i Glen­eagles förra året att avskriva fattiga och svårt skuldtyngda länders skulder till IMF, Världsbankens internationella utvecklingsfond (IDA) och Afrikanska utvecklingsfonden.

Initiativet kan innebära att skulder på 50 miljarder USA-dollar avskrivs för upp till 42 länder, samtliga med stora fattiga befolkningar. De 17 första länderna kommer att få sin skuldstock avskriven den här sommaren.

När initiativet lanserades mottogs det entusiastiskt. Det byggde på två grundtankar: dels omedelbar skuldavskrivning, dels kompensation ”dollar för dollar” till IDA och Afrikanska utvecklingsfonden. Full kompensation var av avgörande betydelse för att dessa två institutioner – som kommer att stå för huvuddelen av skuldavskrivningen – kan behålla förmågan att tillhandahålla nya medel till de fattigaste länderna. Om millennieutvecklingsmålen ska uppnås till 2015 behöver de fattiga länderna få avsevärt ökade resurser i form av såväl bidrag som lån.

De aktuella avskrivningarna innefattar skulder som förfaller till betalning under de kommande 40–50 åren, varav en hel del efter 2015. Man kom överens om att efterskänka skulderna omedelbart för att skapa en säkerhet hos de fattiga länderna så att de kan göra långsiktiga investeringar i fattigdomsminskning och utveckling.

I ett brev lovade G8-länderna att kompensera IDA och Afrikanska utvecklingsfonden fullt ut under de avskrivna lånens löptid. Detta löfte måste hållas.

Det är därför oroväckande att den tidsgräns som satts till den 31 maj för att initiativet ska träda i kraft, har passerats utan att vi har full finansiering för den grupp länder som berörs av den föreslagna avskrivningen.

Bland andra Sverige och Sydafrika, som fullt ut stödjer MDRI, har säkerställt årliga betalningar till IDA och Afrikanska utvecklingsfonden för att kompensera. Vi uppmanar alla länder som ännu inte gjort det att säkerställa sina betalningar så att avskrivningen kan ske som utlovat den 1 juli. Tiden rinner ut!

Också den framtida kompensationen är osäker och riskerar i värs­ta fall att inte förverkligas. Resultatet skulle bli en mindre förutsägbar finansiering till fattiga länder. En del av kostnaderna för skuldavskrivningen skulle då få bäras av andra fattiga länder, eftersom deras tillgång till bidrag och lån skulle begränsas i framtiden.

Det skuldavskrivningsbelopp som beviljas ett fattigt land ”räknas av” från dess framtida anslag från IDA och Afrikanska utvecklingsfonden. Institutionerna riskerar omgående att få mindre resurser till verksamhet i dessa länder om den framtida påfyllningen till institutionernas system inte är tillräckligt generös.

Att upprätthålla ett starkt multilateralt system för biståndsgivande är centralt. Det skulle vara ironiskt om vi genom skuldavskrivning underminerar det multilaterala biståndssystemet genom att minska tonvikten på gemensamma förhållningssätt, vid en tidpunkt då biståndsbudgetarna förväntas öka avsevärt.

De nuvarande riskerna med det multilaterala skuldavskrivningsinitiativet kan undvikas om alla uppfyller det löfte som givits. Vi har fått en bra start, men full finansiering har ännu inte uppnåtts och full kompensation måste betalas in på lång sikt. Först då kommer skuldavskrivningen verkligen att gagna de fattiga i världen.