ÅSIKT

Därför har bränna bilar blivit trendigt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

KRIS: Ett kriminellt beteende måste ge konsekvenser – snabbt

Att det nu är bilar som brinner är ett tidsuttryck. På 70-talet var det telefonkiosker, på 90-talet busskurer. Även inom kriminalitet finns det trender, skriver Christer Karlsson, förbundsordförande KRIS.

DEBATT. Två av regeringens ministrar, Anders Ygeman och Morgan Johansson, berättade i onsdags vad regeringen ska göra åt problemet med att ungdomar sätter eld på bilar.

Regeringen vill undersöka möjligheten till snabbare lagföring, arbeta för skärpta straff för attacker på blåljuspersonal, hitta på nya ungdomspåföljder och skärpa straffen för skadegörelse. Ministrarna hänvisade också till fortsatta investeringar i välfärden, långsiktigt brottsförebyggande insatser och ett reformprogram för att minska segregationen.

Det hedrar regeringen att man vill visa handlingskraft. Snabbare lagföring är helt i led vad vi i Kriminellas Revansch I Samhället, KRIS, föreslagit. Det är viktigt att ett kriminellt beteende snabbt ger konsekvenser, så att unga inte upplever att det är lugnt att begå brott.

Om man varken får straff eller hjälp kan man lika bra ”skita” i det övriga samhället. Man blir mer egoistisk, skaffar sig än mer pengar, prylar och respekt med hjälp av brott. Man gör sig osårbar. Blir en kung. Man känner sig som en vinnare och tycker att alla andra är ”dumma i huvudet” och inte fattar att det bara är att gå in och dominera, och att ta vad man vill ha.

Den kriminelle tänker inte att hen förstör för sig själv, genom att tända eld på bilar eller förstöra någon annans egendom. Man är inte en del av ett lokalsamhälle. De är ”de andra” som är lokalsamhället, man bara råkar vara född eller bo där. Till och med föräldrar eller syskon kan höra till ”de andra”. ”De andra” som inte fattat – en grupp, som man absolut inte vill tillhöra.

Vi i KRIS möter många kriminella ungdomar vid våra ca 1 500 anstaltsbesök varje år och i våra lokalföreningar. Vi kan också konstatera att så gott som alla vuxna som kommer till oss vittnar om att de börjat sin kriminalitet i tidiga tonår.

Att det just nu är bilar som brinner, tror vi är ett tidsuttryck. På 70-talet var det telefonkiosker som förstördes, på 90-talet busskurer och nu är det bilar. Även inom kriminalitet finns det trender.       

Vår erfarenhet är att många unga har en kriminell livsstil som innebär att de begår kriminella handlingar som ett självklart och naturligt inslag i vardagen. Det är inte ett genomtänkt val, därför är inte heller de brottsliga gärningarna särskilt genomtänkta. I den fasen av livsstilen kan det också vara helt naturligt att ”planka på t-banan”, köpa stöldgods och bråka på fotbollsmatcher.

Själva livsstilen leder med tiden till att man omvärderar situationer och beteenden. Man normaliserar våld, tänker mer i termer av vänner och fiender, öga för öga och tand för tand, och det materiella, mobiltelefoner, kläder, bilar, vapen och kontanter, blir viktigt.

Ju mer kriminell man blir, desto längre kommer man ifrån ett normalt känsloliv och normala värderingar. Att vara tuff, modig, stryktålig, snabb och respektingivande är bra. Att vara naiv, svarslös, sårbar eller eftertänksam är dåligt. Det är tecken på svaghet och på det där Svenssonlivet som man föraktar och upplever som vara tråkigt.    

Vår erfarenhet är inte att man utvecklar en kriminell livsstil på grund av materiella brister. Vår erfarenhet är att kriminalitet är väldigt likt drogmissbruk och drogberoende. Växelvis rättfärdigar man det man gör. Man vet nackdelarna men kan ändå inte låta bli att göra det man gör.

När livsstilen har fått ett starkt fäste är den, likt ett beroende, väldigt svår att bryta. De som kommer till KRIS har ofta både drogmissbruk och en kriminell livsstil med sig. Missbruket kan man få behandling mot – men kriminaliteten har inte det offentliga Sverige någon verktygslåda för.

Vår erfarenhet är att de med en kriminell livsstil ofta har en bakgrund med sociala problem i familjen. Den sociala belastningen kan sedan leda till mobbning eller dåliga resultat i skolan eller till ett tidigt utåtagerande beteende. I tonåren när man börjar kunna välja själv, väljer man fel, fast det känns rätt, och utvecklar i värsta fall en kriminell livsstil. Om man har en bakgrund med sociala problem finns sällan någon förälder eller annan vuxen som kan coacha eller med kärlek vägleda en rätt på vägen. Ofta har man redan haft kontakt med socialtjänst, skolledning och polis under uppväxten och har fått med sig myndighetsförakt hemifrån.

Om vår iakttagelse är rätt betyder det att kriminalitet faktiskt går att förebygga. Om vi bli bättre på att tidigt upptäcka och vidta åtgärder när barn far illa förebygger vi med stor sannolikhet framtida bilbränder.      

Med tanke på att forskningen visar att det finns minst 385 000 barn som växer upp med risk- och missbruk och med tanke på att Junis årliga rapporter visar att endast ett par procent av dem får hjälp av socialtjänsten är det kanske inte så konstigt att vi ser brinnande bilar.

Det finns självklart ingen ”quick fix” men vi är rädda att regeringen skjuter bredvid målet med för generella åtgärder och lagskärpningar. Vi föreslår att:

Kommunernas ansvar lyfts fram! Kommunerna ansvarar för socialtjänsten och kan, om de vill, göra mer konkreta insatser än regeringen. De kan tidigt upptäcka sociala problem i familjer och att se till att föräldrar och barn får behandling på riktigt. Vi upplever att det snålas på behandling och att missbrukarnas barn ofta glöms bort!

Kriminalitet borde finnas med som grund för vård/behandling i Socialtjänstlagen. Det är viktigt både för att få bukt med bilbränder men också för att hjälpa avhoppare från kriminella gäng.

Vi och andra ideella organisationer behöver mer resurser för att arbeta mot kriminalitet. Resurser behövs också för metodutveckling när det gäller att förebygga kriminalitet. Vi menar att insatser för människor ibland har glömts bort när fokus hamnat på enkla brottsförebyggande åtgärder som bättre belysning i parker.

Nu hoppas vi att regeringens planer inte bara blir en papperstiger. Det är hög tid att leverera.  

Christer Karlsson, förbundsordförande KRIS

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.