Statsministern spelar Putin rakt i händerna

Ulf Kristersson: Interna låsningar inom S får inte styra Natofrågan

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Magdalena Anderssons nu internationellt uppmärksammade påstående om att en Natoansökan ytterligare ”skulle destabilisera läget” underminerar den svenska rätten att själv bestämma över vår säkerhetspolitiska linje, skriver Ulf Kristersson.
Magdalena Anderssons nu internationellt uppmärksammade påstående om att en Natoansökan ytterligare ”skulle destabilisera läget” underminerar den svenska rätten att själv bestämma över vår säkerhetspolitiska linje, skriver Ulf Kristersson.

DEBATT. Sverige befinner sig just nu i den allvarligaste säkerhetspolitiska situation som vi upplevt sedan andra världskriget. Det ställer stora och särskilda krav på alla politiska ledare i vårt land.

Jag har som oppositionsledare upprepade gånger sagt att jag är villig att vara en konstruktiv part, för att vi gemensamt ska kunna trygga Sveriges säkerhet och i frihet. Det löftet består.

Men jag förväntar mig samma anda från regeringens sida. Magdalena Anderssons nu internationellt uppmärksammade påstående, om att en Natoansökan ytterligare ”skulle destabilisera läget” var mycket olyckligt, av flera skäl.

För det första underminerar Magdalena Andersson – stick i stäv med tidigare utfästelser – den suveräna svenska rätten att själv bestämma över vår säkerhetspolitiska linje.

I rädsla för Ryssland, skulle vi i Sverige alltså avstå från att själva välja väg. Det spelar den enda part som på allvar verkar ”destabiliserande” i Europa, Vladimir Putin, rätt i händerna.

För det andra försvårar Magdalena Andersson även för den ansvarsfulla process som Finland – Sveriges viktigaste partner just nu – genomför.

För om en svensk omprövning i Natofrågan innebär destabilisering i Europa, vad innebär då en finsk omprövning?

Vi bör gå hand i hand med Finland, inte underkänna att båda våra länder granskar och uppdaterar tidigare ståndpunkter.

I Finland görs nu över partigränserna, och i samspel mellan regeringen, riksdagen och presidenten en seriös analys av det säkerhetspolitiska läge som uppstått efter Rysslands invasion av Ukraina. Och Natofrågan ligger naturligtvis också på bordet.

De faller inte undan för externa påtryckningar och väjer inte för gamla inhemska åsiktsskillnader utan prövar självständigt och prestigelöst den nya säkerhetspolitiska situationen.

Det gör Finland för att främja sin egen säkerhet och stabilitet, och därmed även Sveriges och Europas.

Så måste även Sverige agera: Värna vår självklara rätt att fatta våra egna beslut. Omedelbart starta en bred och djup politisk process för en ny säkerhetspolitisk analys, som inkluderar frågan om ett svenskt Natomedlemskap.

Och hålla ett tempo som gör att vi kan hålla jämna steg med våra finska vänner och vara beredda att gå till beslut i samarbete med Finland.

Så hur ska man förstå Magdalena Anderssons märkliga uttalande?

Att frågan splittrar hennes parti är väl känt. Magdalena Andersons olyckliga formuleringar följer dessutom en historisk socialdemokratisk linje.

Stefan Löfven pratade om Sverige och Finland som ”geografiskt fria ytor utan direktkontakt” och vår försvarsminister hänvisar ofta till ett ”geografiskt pussel”.

Men att Socialdemokraternas historiska käpphästar skapar interna låsningar kan inte tillåtas blockera vad som nu måste bli en bredare svensk process.

Socialdemokraterna har inte längre ensamrätt i dessa viktiga frågor. Det finns redan en klar majoritet i Sveriges riksdag för en ”Nato-option”, det vill säga att uttryckligen hålla dörren till Nato öppen.

Det är alltså regeringen som inte längre kan svara för den verkliga svenska ståndpunkten, den som riksdagen redan har lagt fast.

Moderaternas hållning i sakfrågan är tydlig: Sverige bör bli en fullvärdig medlem av den fria världens försvarsallians så snart som det är möjligt.

Det är viktigt att ett sådant beslut sker i tätt samarbete med vårt östra grannland. Flera svenska och finska Nato-utredningar har betonat de säkerhetspolitiska vinsterna med detta.

Men oavsett om man är för en Nato-ansökan, eller är mer avvaktande, så borde man kunna se att Finland som land nu har skapat sig ett väsentligt större handlingsutrymme.

Detta samtidigt som den svenska regeringen helt i onödan riskerar att målat in oss i ett mycket ensamt och utsatt hörn.

Sverige har just nu den parlamentariskt svagaste regeringen sedan 1970-talet. Av en sådan regering krävs ödmjukhet, inte minst inom försvars- och säkerhetspolitiken.

Om regeringen försöker låsa Sverige vid ståndpunkter som går stick i stäv med riksdagens, så tvingas riksdagen till slut korrigera regeringen och se till att Sveriges verkliga ståndpunkt når omvärlden.

Nu förväntar jag mig ett seriöst samarbete – även av Socialdemokraterna.


Ulf Kristersson, partiledare Moderaterna


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

LÄS VIDARE