Utred SS-svenskarna – även om det är för sent

Debattörerna: Krigsförbrytare ska aldrig få känna sig trygga

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vi kan fortfarande utreda de svenskar som tjänstgjorde för SS. Det skulle skicka en tydlig signal till dagens krigsförbrytare: Ni kommer aldrig att kunna känna er trygga, även om det går 80 år, skriver Johan Ulvenlöv, Matti Palm och Anders Larsson. På bilden söker soldater ur SS-divisionen Wiking igenom en by på östfronten sommaren 1941. I SS-Wiking ingick många frivilliga svenska soldater.
Vi kan fortfarande utreda de svenskar som tjänstgjorde för SS. Det skulle skicka en tydlig signal till dagens krigsförbrytare: Ni kommer aldrig att kunna känna er trygga, även om det går 80 år, skriver Johan Ulvenlöv, Matti Palm och Anders Larsson. På bilden söker soldater ur SS-divisionen Wiking igenom en by på östfronten sommaren 1941. I SS-Wiking ingick många frivilliga svenska soldater.

DEBATT. Ryska soldater som i dag mördar civila och utför andra grymheter i Ukraina ska veta att arbetet med att ställa dem till svars aldrig avstannar, inte ens om 80 år.

Sverige samlar nu in vittnesmål i samarbete med andra länder.

Tyvärr gjordes inte det för 80 år sedan, efter andra världskriget. Det visar vårt arbete med att gå till botten med ett förhör där en svensk SS-frivillig berättar om en massaker på judar i en liten stad i dagens Ukraina.

Viktigt material har legat gömt i de svenska arkiven. Därför borde Sverige utreda de svenska SS-frivilliga. Även om alla av dem med stor sannolikhet är döda kan det finnas bevis mot andra och uppgifter som kan sprida ljus över händelser som inte har varit kända. 

Den 6–11 juli 1941 genomförde SS-regementet Westland en massaker i den lilla staden Husiatyn i nuvarande Ukraina. Förutom tyskar fanns frivilliga från Nederländerna, Norge, Danmark, Finland och även Sverige i regementet.

Omkring 200 judar, halva stadens judiska befolkning, mördades. SS-soldaterna gick från hus till hus. Vissa mördades i sina hem. De flesta fördes till gårdsplanen framför rabbinens gamla villa, där de sköts.

Några mördades vid en massgrav som de själva tvingats gräva i ravinen vid floden som går genom den lilla staden. 

Redan julhelgen 1943 fick den svenska polisen kännedom om massakern när de förhörde den svenske SS-frivillige Kurt Lundin.

Han berättade att hans kompani, det femtonde kompaniet, genomförde massakern. Han lämnar konkreta detaljer till polisen, tid, plats och vilket förband gärningsmännen tillhörde.

Under 80 år gör de svenska myndigheterna ingenting. Lundin får aldrig några ytterligare frågor om massakern. 

Tiden är knapp. Vittnen, överlevare och förövare är snart borta. Det tog oss nära fem år att granska det bortglömda förhöret från 1943 med enbart en av de omkring 200 svenskar som anmälde sig frivilligt till Waffen-SS. Resultatet presenterar vi i vår bok, ”Husiatyn – förintelsen som Sverige glömde”.

Men varför gräva i något så gammalt? kanske några säger. Säg det till Dov Eshel, den enda i dag levande juden som undkom massakern i Husiatyn.

Massakern blev starten på en flera år lång flykt. Hans lillebror, vänner och släktingar mördades. Tillsammans med Dov Eshel har vi kartlagt vad som hände den judiska befolkningen i Husiatyn. Hans minne av händelserna är som inristat i sten. 

Vi skickade resultatet av vår undersökning till åklagarna i Ludwigsburg hösten 2021: 

”Vad skulle ni ha gjort om ni hade haft det här materialet tidigare?” frågade vi. 

Trots att vi enbart bad om en kommentar från myndighetens presstjänst beslutade chefsåklagaren i november 2021 att starta en utredning för att se om det gick att öppna en formell förundersökning. Kanske fanns det fortfarande misstänkta i livet som kunde hittas?

I två månader letade åklagarmyndigheten i Ludwigsburg, sedan lades utredningen ned. Det är naturligtvis inte särskilt förvånande. De flesta förövarna, kanske alla, är döda. 

Åklagarens agerande visar däremot tydligt att mycket mer hade kunnat göras om Sverige hade delat med sig av förhöret tidigare, på 1940-talet, -50, -60, 70, 80, 90-talet eller till och med ännu senare. Tyska myndigheter visste inte ens att massakern hade ägt rum. 

Än finns det dock en chans att göra något. Vilka fler eventuella krigsbrott finns det information om i arkiven i Sverige? Vi kan fortfarande utreda de svenskar som tjänstgjorde för SS. Inventera arkiven. 

Det skulle skicka en tydlig signal till dagens krigsförbrytare: Ni kommer aldrig att kunna känna er trygga, även om det går 80 år.


Johan Ulvenlöv
Matti Palm
Anders Larsson
Författare till boken ”Husiatyn – förintelsen som Sverige glömde”


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

LÄS VIDARE