ÅSIKT

Klubbens färg är den enda som spelar roll

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Bojan Djordjic: Hudfärgen på personen som bär tröjan är oväsentlig

Som barn är man välsignad med att inte förstå så mycket. Man ser inte kompisens hudfärg eller bakgrund. Man bryr sig inte om religionen, utan ser bara en annan människa som man gör saker tillsammans med. Min kompis i Sarajevo var muslim och jag var kristen ortodox. Men vad betydde det för oss? Ingenting. Vi var bästa vänner.

1992 började kriget i Sarajevo och vi var tvungna att fly. Jag fattade ingenting. Helt plötsligt befann jag mig i ett nytt land med ett främmande språk. Det var jobbigt. Snart fick jag nya kompisar - som jag inte kunde prata med. Men det gjorde inget. Vi hade fotbollen och den förde oss nära varandra. Med tiden blev jag glad över flytten till mitt nya land och mina nya kompisar.

Jag växte upp i en förort till Stockholm. Där spelade vi spelade fotboll varje dag på en grusplan. Ingen brydde sig om vilket land mamma eller pappa kom ifrån - det enda som räknades var vad man kunde göra med bollen. 1993 började jag spela i Brommapojkarna och blev genast accepterad av mina lagkamrater. Vi var ett lag och vi var kompisar - trots våra olika bakgrunder.

En dag spelade jag match. Då hände något jag inte hade varit med om tidigare. Det chockade mig.

- Åk hem din jävla flykting.

- Din jävla cigarettsmugglare.

- Svartskalle.

Jag var 13 eller 14 år gammal. Jag tänkte för mig själv; vad är det här för människor? Grabbar i min egen ålder, hur kunde de säga så? Varför kan de inte se mig för den jag är? Jag förstod verkligen inte. För färg är viktig inom fotbollen. Men det är klubbens färger som visar vår gemenskap, vad vi står för, vad vi går för. Men färgen på tröjan är en sak - hudfärgen på personen som bär tröjan har alltid varit helt oväsentlig för mig.

Jag blev snart proffs och spelade i klubbar över hela Europa, från Storbritannien till Balkan. Jag har delat omklädningsrum med européer, sydamerikaner och afrikaner från alla möjliga kulturer och bakgrunder. Hudfärg och religion spelade fortfarande ingen roll. Det var dina fotbollskunskaper och styrkor som person som räknades. Som det borde vara.

Jag har aldrig brytt mig om en persons hudfärg eller religion, varken på eller utanför plan. Det har helt enkelt ingenting att göra med hur de är som spelare, som lagkamrater eller som människor. Men det finns de som agerar som de tonårspojkar som kallade mig för svartskalle när jag dribblade förbi dem på en fotbollsplan. Det finns de som fortfarande inte kan se människan bakom hudfärgen eller religionen. De finns inom fotbollen, på arbetsplatsen och på skolgården. Vi kan inte ha det så här längre.

Efter att ha flyttat tillbaka till Sverige började jag involvera mig i Kista Galaxy, en klubb som är lika mycket socialt projekt som fotbollslag. Det finns spelare med rötter i Somalia, Iran, Eritrea, Kurdistan, Norge och en mängd andra länder. De allra flesta är födda i Sverige. Vi är ett framgångsrikt lag - och hudfärgen spelar ingen roll. Som det borde vara.

För hudfärgen i sig själv avgör ingenting. Det är din inställning, din uppfostran, din vilja att arbeta och att offra upp saker för att nå dina mål. Även inom fotbollen.

Den enda gången färg spelar någon roll för är under de nittio minuter man spelar match - har du samma färg på tröjan som jag så är vi lagkamrater. Alla andra är fiender. Men bara i 90 minuter. När matchen är slut jobbar vi alla återigen mot samma mål. Att komma bort från en värld där hudfärgen har betydelse.

I sitt berömda tal på 28 augusti 1963 pratade Martin Luther King om sin dröm om att leva i ett land där hans barn inte skulle bedömas efter hudfärg utan efter styrkan i deras karaktär. Jag delar den drömmen. Och jag vill se den förverkligas i vårt Sverige. Låt oss göra skillnaden tillsammans.

Bojan Djordjic