ÅSIKT

Ni värnar företagen – glömmer eleverna

Debattören: Svenskt Näringsliv borde förstå att segregerade skolor slår mot företagens framtid

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Hur kan Svenskt Näringsliv välja en så snäv syn på skolans roll – en marknad för skolföretag – i stället för att värna att alla Sveriges unga rustas för ett vuxenliv där de kan försörja sig, frågar Boel Vallgårda.
DEBATT

DEBATT. För Sveriges arbetsgivare är det angeläget att ungdomarna klarar skolan och kvalificerar sig till att bli en del av den framtida arbetsmarknaden, som anställda eller företagare.

Tyvärr har vi en situation där en tiondel av eleverna lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasieskolan. Dessa elever har svårt att lyckas i gymnasieskolan och så många som 29 procent av samtliga elever lämnar gymnasiet utan examen.

Detta leder till att många unga har svårt att leva upp till kraven på svensk arbetsmarknad och är en orsak till att 164 000 ungdomar mellan 16 och 29 år varken studerar eller arbetar. Givetvis är det ett bekymmer för arbetsgivarna som har svårt att hitta den arbetskraft de behöver. Det blir även en ekonomisk belastning för samhället, när sysselsättningsgraden hålls nere för att en betydande del av de unga aldrig får fäste på arbetsmarknaden.

Många elever når inte målen därför att skolan blivit allt mindre likvärdig och alltmer segregerad. Skillnaderna mellan skolornas resultat har fördubblats från 1998 till 2011, enligt Skolverkets rapport 2012.

De nu aktuella Pisa- och TIMSS-resultaten visar att skillnaderna mellan eleverna fortsätter att öka och att föräldrarnas bakgrund har fått ökad betydelse.

En uppenbar orsak är den världsunika skolmarknad som Sverige har tillåtit. Konkurrensen om eleverna gör många skolor till förlorare, särskilt i utsatta områden och utanför de större städerna. Skolor med synliga minoriteter väljs bort av familjer med svenskt ursprung, och högutbildade föräldrar väljer bort skolor med vad de uppfattar som lågstatuselever.

Trots bra insatser för att förbättra skolan får fler skolor orimliga utmaningar när konkurrensen om eleverna hårdnar. Med färre elever går dessa skolor miste om elevpengen som följer med varje elev, samtidigt som kostnader kvarstår även när klasserna inte kan fyllas.

Skolorna får också en mer krävande elevsammansättning, samtidigt som den minskade tilldelningen tvingar dem att dra ner på stödresurserna. Nu sker dessutom en konkurrens om behöriga lärare och de utsatta skolorna drar det kortaste strået.

Det sägs att marknaden gör att dåliga skolor rensas bort, men i själva verket skapar marknaden skolor med så pass orimliga villkor att de inte kan klara sitt uppdrag.

Om alla elever på sikt ska lyckas etablera sig på arbetsmarknaden kan vi inte ha ett antal skolor som inte ger dem den utbildning de behöver. Det är anmärkningsvärt att Svenskt Näringsliv bortser från företagens behov av att alla unga kan rusta sig för en framtid på arbetsmarknaden.

I stället gör Svenskt Näringsliv gemensam sak med en av sina medlemsorganisationer, Friskolornas riksförbund och försvarar en dysfunktionell skolmarknad och hävdar att Sverige har världens bästa skolsystem med sina vinstsyftande skolor.

Ja, systemet är suveränt, för de skolkoncerner som vill göra goda affärer på skolan. De har funnit en lönsam marknad. Men hur bra är det egentligen för användarna av svenskt utbildningsväsende, det vill säga alla Sveriges arbetsgivare? 

Den marknadsstyrda skolan har bäddat för en allt mer olikvärdig skola och därmed för att många unga människor inte kan leva upp till arbetsgivarnas krav.

Hur kan Svenskt Näringsliv välja en så snäv syn på skolans roll – en marknad för skolföretag – i stället för att värna skolan som en förutsättning för att alla Sveriges unga rustas för ett vuxenliv där de kan försörja sig?


Boel Vallgårda,
konsult med 25 års erfarenhet av resursfördelning i Uppsala kommun och författare till SKL:s skrift Socioekonomisk resursfördelning till skolor

Vill du hänga med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM