ÅSIKT

S vann makten – men inte slaget om idéerna

Debattören: Att en vänsterregering driver liberal politik är en seger för borgerligheten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT (Montage)
Socialdemokraterna må ha segrat i slaget om Rosenbad, men kriget om idéerna vinner borgerligheten, skriver Siri Steijer på Timbro.
DEBATT

DEBATT. Spelet om regeringsmakten verkar vara över. På onsdagen meddelade Jonas Sjöstedt (V) att partiet kommer ställa sig bakom Stefan Löfven som statsminister. Med den överenskommelse som förra veckan slöts mellan S, MP, C och L har Socialdemokraterna och Miljöpartiet därmed en majoritet av riksdagsmandaten bakom sig för att bilda regering.

På många sätt kan Socialdemokraterna ses som vinnare i den strid som utkämpats sedan valet – partiet verkar både ha lyckats behålla statsministerposten och splittra Alliansen, vilket uppenbart varit de två primära målen. Det senare är ett hårt slag mot borgerligheten – de fyra partiernas samarbete var en förutsättning för ett starkt högerblock i svensk politik.

Om S nu spelar sina kort rätt kan partiet återigen få en långsiktig prenumeration på regeringsmakten, men det är en svår balansgång mellan motstridiga intressen och priset kommer att bli högt.

Vissa delar av överenskommelsen ligger till höger om Moderaternas politik

Sakpolitiskt är överenskommelsen mellan S, MP, C och L nämligen en liberal seger.

Det handlar om förändringar av arbetsrätten som Reinfeldt-regeringen inte var i närheten av. Det handlar om skattesänkningar, reformer av Arbetsförmedlingen, utvidgat RUT, viktiga steg mot marknadshyror samt ett värnande om dagens system för arbetskraftsinvandring som hotats av protektionistiska krafter.

Vissa delar av överenskommelsen ligger till höger om Moderaternas politik – som avskaffandet av värnskatten. Efter att överenskommelsen offentliggjorts kritiserade Elisabeth Svantesson (M) detta för att vara en skattesänkarpolitik för höginkomsttagare som om det vore någonting negativt i ett land med världens högsta marginalskatter.

Problemet med överenskommelsen är alltså inte i första hand det politiska sakinnehållet (även om Sverige hade mått bättre utan exempelvis familjeveckan som Socialdemokraterna lyckats få igenom) utan huruvida S ska hedra den när partiet väl fått regeringsmakten.

Att S gått med på de liberala reformerna i överenskommelsen blottar partiets maktbegär – man är beredd att sälja sin själ för regeringsmakten. Detta implicerar att partiet även kan svika överenskommelsen senare – för att blidka andra mäktiga intressen.

LO har som väntat gått i taket över flera av punkterna i överenskommelsen och läggs det fram förslag om marknadshyror eller liberaliserad arbetsrätt, lovade Sjöstedt att V kommer försöka fälla regeringen.

Det är osannolikt att V verkligen skulle göra det – oavsett block är det högerpolitik på menyn och då föredrar nog V trots allt en vänsterregering. Däremot är det naturligtvis praktiskt för Löfven att Jonas Sjöstedt med vetorätt kan motsätta sig de reformer som S egentligen inte själv vill genomföra.

Även om en S-regering inte är att föredra är det knappast dåligt att liberala reformer drivs igenom av en vänsterregering

Men S kommer behöva leverera på flera centrala punkter i överenskommelsen för att kunna räkna med stödet från C och L. Blir de missnöjda riskeras inte bara den här regeringen, utan S möjlighet att regera – kanske i decennier. Det vore därför ostrategiskt att genast svika sina löften och i alla fall några av de utlovade liberala reformerna kommer genomföras, vilket Sverige är i skriande behov av.

Stora grupper står utanför bostadsmarknaden och arbetsmarknaden och situationen kommer förvärras betydligt när konjunkturen vänder. Det är bråttom, och även om en S-regering inte är att föredra är det knappast dåligt att liberala reformer drivs igenom av en vänsterregering. Det blir svårt för dem att sedan backa från sin egen politik.

S må ha vunnit slaget om Rosenbad, men kriget om idéerna har man förlorat. Partiet gjorde sitt sämsta val någonsin och har inget eget politiskt projekt med reformer för ett bättre samhälle.

Det är sorgligt att Alliansen splittrats, men att liberal politik så fullkomligt dominerar den politiska agendan är en stor seger för borgerligheten. Det viktigaste nu är att driva på de reformer som förhandlats fram – och se till att de genomförs.


Siri Steijer, programansvarig för arbetsmarknadsfrågor på Timbro.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM