ÅSIKT

Ersätt våldet med fantasifull protest

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Präst: Var var kreativiteten och de smarta ickevålds-strategierna i Limhamn?

Demonstrationen i Limhamn mot nazistiska Svenskarnas parti urartade eftersom våldet fick sätta agendan, menar debattören.
Kent Wisti, präst.

Mitt i en valrörelse ställs vi inför en ombesiktning av själva mekaniken i demokratin. Vi har funktioner för att garantera yttrande- och mötesfrihet. Var människa skall ha rätt att utrycka sin åsikt och det skall också vara möjligt att opponera.

En av dessa funktioner är polisen. Deras uppgift är att se till att politiska partier skall kunna genomföra möten.

Om vi anser att partier som exempelvis SvP inte skall få demonstrera är det politiker vi skall bråka med och inte polisen. De är där för att garantera demokratin. De har befogenhet att göra detta med våld om så krävs.

Nu riktas allt fokus på polisens misslyckande i Limhamn under lördagen. Vari detta misslyckande bestod återstår att klargöra, men något blev fel.

De lyckades med uppgiften att garantera SvP att hålla sitt möte men de som hade sökt sig till Limhamns torg för att opponera fick bara uppleva aggression, frustration och besvikelse över demokratin.

En av faktorerna till att demokratin havererade på Limhamn var den ömsesidiga förväntan på våld och avsaknaden av en stark organisation bland demokratiska demonstranter och aktivister. Våldet tilläts sätta agendan. Något annat måste vara möjligt.

Vi upplever just nu en nyväckt och stark vilja bland svenskar att manifestera sina åsikter och demonstrera. Inte ens i slutet av 60-talet och början på 70-talet arrangerades så mycket demonstrationer som idag och uppslutningen är rekordstor.

Jönköping visade vägen. I Jönköping hade kyrkans agerande sin plats och sitt sammanhang. Man samlade till gudstjänst och vägen blockerades av psalmsångare. Polisen tvingades till milt våld genom att de fick släpa bort människor som inte gjorde motstånd men som sjöng.

En demokrati förutsätter också protester som går utanför ramen. Alla protester bör inte ligga inom ramen för lagen. Då stagnerar demokratin och dör så småningom.

De senaste åren har vi sett så kallade tårtningar. Det är en debatt för sig, men alla måste nog medge att det är oerhört fantasilöst.

Var är kreativiteten? Var är den smarta ickevåldsstrategin? Var är alla som tar moraliskt ansvar och markerar sin övertygelse i lagens gråzon, omaskerat?

Det civila samhället och folkrörelserna bör ta sitt ansvar i att skola medborgarna i civilt motstånd med ickevåldsprinciper och organisera detsamma.

Då kan vi också tillsammans garantera en värdig demokrati och ett alternativ till våldet.

Kent Wisti

 präst i Svenska kyrkan