ÅSIKT

Trötta väljare saknar alternativ

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Mattias Svensson: Vem styr landet om Alliansen förlorar?

Foto: Mattias Svensson.

Efter åtta år med alliansregering längtar många efter en förändring. Väljarna är, att döma av dagens opinionsmätningar, trötta på regeringen. Regeringen och dess partier verkar själva rätt trötta på att regera. Allt verkar upplagt för… Ja, vad då? Vad är alternativet?

De sista att vilja tala om den saken är förmodligen oppositionspartierna.

Efter valet 2010 vet de tre rödgröna partierna en sak. De skrämmer väljare från varandra. Att de har mycket att bråka om visar inte bara de efterföljande twittergrälen mellan högersossen Stefan Stern och tidigare vänsterledaren Lars Ohly. (Tanken att de med ett annat valresultat skulle ha regerat ihop låter som en elakt utformad dokusåpa.) Konflikterna rör en mängd sakfrågor. Miljöpartiet gillar arbetskraftsinvandring och enklare regler för småföretag, vilket är röda skynken för fackliga sossar. I både MP och V finns starkt engagemang för generös asylpolitik och mot EU och vapenexport, men i regeringsställning driver S gärna motsatt politik.

Därför lär svaret från Stefan Löfven i dessa och andra knäckfrågor bli ett förtroendeingivande: Vi löser det. Det lär han göra, precis som på S-kongressen i våras, bakom stängda dörrar ihop med ett fåtal utvalda. Löfven verkar inte driva någon särskild fråga utan helt enkelt vilja vara den som finns i maktens centrum och som man måste prata med. Det är också Socialdemokraternas problem. De måste visa att de vill något med makten mer än att ha den.

Miljöpartiets ledargarnityr drömmer också om regerande och ministerposter. En romantisk dröm – närd av nyhetens behag, en idealistisk tro på politikens möjligheter och tv-serien ”Vita Huset” – som de tänker förverkliga ihop med rörelsedrillade Socialdemokrater. Det lär bli tufft. Men den första utmaningen blir att hålla ihop sakpolitiskt med S och ändå locka väljare som inte är vänster.

Jonas Sjöstedt vill för sin del gärna prata sakpolitik: klimatsatsningar, vinstförbud och euromotstånd. Det kan han göra tämligen obehindrat eftersom ingen vill ha med honom i en regeringskoalition. Trösten är att han förmodligen vinner marginalväljare på sin tydlighet.

Jimmie Åkesson hoppas för sin del att valet ska handla om honom och Sverigedemokraterna. Att de ska få uppmärksamhet alltså. Avståndstaganden från de andra partierna, spekulationer om hur stora de ska bli, personskandaler i pressen, vad som helst är bättre än att försöka redogöra för hur partiet vill minska småföretagens regelbörda, reformera arbetsmarknadspolitiken eller vilka infrastruktursatsningar som bör prioriteras.

Det vore missnöjespartiets mardröm.

Mattias Svensson