ÅSIKT

Bögskräck stoppar min tidning

DEBATT

Karl Andersson: Det som kritikerna kallar omsorg om barnen är i själva verket klassisk homofobi

Den nya gaytidningen Destroyer har anklagats av barnombudsmannen och RFSL för att publicera sexuella bilder på pojkar som är för unga, alltså under 18 år. I det fall pojkarna inte är för unga står BO och RFSL ändå fast vid anklagelsen att jag valt modeller som ser ut att vara för unga.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Kritikerna vill få oss att tro att deras upprördhet bygger på omsorg om barnen. I själva verket bygger den bara på klassisk homofobi.

Foto: Det är accepterat att fördöma en pojke som avbildas sexuellt, men tjejerna som ställer upp i Slitz ägnar man inte samma omsorg.

Herrtidningen Slitz publicerar precis som Destroyer bilder på unga, vackra modeller. Kvinnorna som fotas för Slitz är ibland inte äldre än 18 år, och fås dessutom genom klädval och retuschering att se yngre ut. Detta kritiseras också ibland. Men Slitz har över 200?000 läsare, Destroyer har ett par hundra, och ändå är det Destroyer som får BO att gå ut i radio och kräva skärpt lagstiftning.

Varför? Jo, för att det handlar om pojkar och inte flickor. Pojkar som dessutom ska betraktas av män, inte av kvinnor eller tonårsflickor.

Jag ber att få upplysa om att fenomenet män som attraheras av andra män, även om de är tonåringar, inte kallas pedofili, vilket BO har försökt få det till. Det kallas homosexualitet.

Tonårspojkens sexualitet har alltid varit tabubelagd och ansetts farlig. I olika tider har man tyglat den på olika sätt. I dag kan man inte längre hävda att onani är farligt, vilket man gjorde tidigare för att hålla den hormonstinne tonårspojken på mattan.

Men det är fortfarande accepterat att fördöma homosexuella sammanhang, i synnerhet om en pojke avbildas sexuellt. Då anses risken för skada vara stor.

Samma omsorg ägnar man inte tjejerna som ställer upp i Slitz eller de tonåriga popstjärnepojkar som poserar i ungdomstidningar som Frida. Anledningen är att dessa sammanhang är heterosexuella och därmed ofarliga för den avbildade. Det är den homosexuelle mannens blick som skrämmer.

Nu kan BO försvara sig med att det främst är sexbilderna i Destroyer hon är upprörd över. Men det finns – i motsats till vad man kan tro efter debatten – väldigt få sexbilder i Destroyer. Det finns faktiskt bara en enda bild där två pojkar har sex.

En av aktörerna är Mike från en känd sajt, han är några år över 20. Utöver denna bild finns det tre bilder där pojkar poserar med erektion. Detta i en 36-sidig tidning med totalt över 140 bilder. Jag har svårt att tänka mig att det är dessa fyra bilder som får BO att gå ut i radio och kräva lagändringar.

Nej, i stället är det givetvis hela Destroyer som är förkastlig i det att den hyllar den vackre unge mannen genom att göra honom till objekt som andra män kan dyrka.

Kritiken mot Destroyer bygger inte på omsorg om barnen, utan på rädsla för bögarna.

Den som verkligen bryr sig om barnen vet nämligen att de allra flesta sexuella övergrepp sker inom familjen. Att då prioritera fyra lagligt producerade bilder i en gaytidning med ett par hundra läsare kan jag inte se som något annat än ett stort svek mot de barn som utnyttjas i familjer varje dag.

Den amerikanska högerns förgrundsfigur Anita Bryant uttryckte sig så här på 70-talet: ”Jag hatar inte homosexuella. Jag vill bara skydda mina barn från deras onda inflytande.” Så kan man inte uttrycka sig i dag. Men BO:s kritik vilar på exakt samma homofoba grund, om än inlindat i mer tidsenliga formuleringar.

Det riktigt tragiska är dock att RFSL, en gayförening, ser sig tvingad att gå ut offentligt och brännmärka en ny gaytidning. Kan verkligheten bli mer absurd?

Ja, det kan den faktiskt. För nu har BO fått sällskap av en nynazistisk organisation. Det är Nationellt Motstånd som på sin hemsida brännmärker mig och Destroyer.

Jag har tryckt upp tidningen för egna pengar för att bidra till mer mångfald i en gaykultur som jag inte kunde relatera till.

Jag har lagt mig vinn om att göra en tidning som är laglig i Sverige och andra länder där homosexualitet är lagligt.

Karl Andersson (Chefredaktör för tidningen Destroyer)