ÅSIKT

Skicka en internationell FN-styrka till Syriens gräns

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Svenska FN-förbundet: Alla åtgärder för att stoppa våldet måste förankras i FN

En hel värld upprörs över bestialiska övergrepp och mord på civila i Syrien. Vi känner alla ilska och frustration över dagliga rapporter om nya massakrer – och att våldet trots olika fredsinitiativ tycks tillta.

Förenta Nationerna hamnar ofta i skottgluggen när det hettar till i världens konflikter, så också nu. Problemet är att medlemsländerna inte har kunnat enas om hur man i FN ska lösa situationer som den i Syrien.

Att tragedin i Syrien har kunnat fortsätta kan i hög grad skyllas på Ryssland och Kina som har stoppat kraftfulla åtgärder i FN:s säkerhetsråd. FN självt har gjort vad som är möjligt i rådande läge. Generalförsamlingen har hanterat Syrien-frågan när säkerhetsrådet har varit blockerat. FN samarbetar med Arabförbundet. FN-chefen Ban Ki-moon och människorättskommissarien Navi Pillay har utövat påtryckningar och fördömt Assads agerande. Kofi Annan, gemensamt sändebud för FN och Arabförbundet, har lagt fram en fredsplan i sex punkter.

Den främsta möjligheten i situationer som den i Syrien är en FN-princip som kallas skyldighet att skydda. Den ger medlemsländerna rätt att gripa in, i sista hand militärt, när staters ledare inte kan eller vill skydda den egna befolkningen från storskaliga övergrepp. Principen användes med framgång förra våren i Libyen för att stoppa Gaddafi från att förgöra sin egen befolkning. Också i Elfenbenskusten och Kenya har principen tillämpats. I Syrien-konflikten har Ryssland och Kina satt käppar i hjulen genom att vägra gå med på vapenembargo och andra sanktioner mot president al-Assad.

Under ett helt år har syriska demonstranter använt huvudsakligen fredliga metoder och gett sitt stöd till politiska åtgärder. Under senare tid har krav rests på internationellt militärt ingripande. Det säger något om regimens brutalitet och den tilltagande desperationen hos civilbefolkningen.

Kofi Annans fredsplan för Syrien är skadeskjuten, men någon annan fredsplan finns inte. Någonstans finns dock en gräns för hur länge Annan kan föra samtal med al-Assad samtidigt som människor dödas. Det som pågår i Syrien är uppenbara brott mot mänskligheten och en folkmordsliknande situation.

Förutsättningarna att ena säkerhetsrådet kring ett militärt ingripande är små. Samtidigt måste omvärlden sända en tydlig signal till al-Assad. Därför bör FN:s medlemsländer göra sig beredda att bidra till en multinationell militär styrka med bas i något av Syriens grannländer. Det vore också en signal till Ryssland och Kina att övriga FN-medlemmar tar principen om skyldighet att skydda på allvar. Turkiet har öppnat sina gränser för syriska flyktingar och skulle kunna härbärgera en sådan internationell styrka. En styrka krävs dessutom för att fredsplanens krav på humanitär hjälp till Syriens civila ska kunna förverkligas.

Internationella brottmålsdomstolen har till uppgift att utreda, åtala och bestraffa krigsbrott och brott mot mänskligheten. Övergreppen i Syrien måste dokumenteras så att domstolen kan ta sig an misstänkta förövare. ICC måste också ge akt på risken för hämndaktioner mot oppositionella och minoriteter i en framtid.

Alla åtgärder för att stoppa våldet i Syrien måste förankras i FN. Generalförsamlingen har tidigare i FN:s historia gett den politiska legitimitet som krävs i det fall då säkerhetsrådet har varit blockerat. Så bör ske även nu.

FN-systemet är en grund att stå på och en förutsättning för att världen ska kunna agera enligt ett gemensamt regelverk. Världens länder var efter det blodiga 1990-talet överens om att händelserna i Kongo, Rwanda och Balkan inte skulle upprepas. Det är FN-medlemmarnas skyldighet att se till att denna målsättning förverkligas.

Aleksander Gabelic

Ordförande i Svenska FN-förbundet