ÅSIKT

Seluah Alsaati: Kvinnor drabbas av förlossningsskador helt i onödan

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

"Vi måste våga satsa pengar på fler anställda inom vården istället för att privatisera och skänka skattepengar till riskkapitalister."

Efter Uppdrag Gransknings program om förlossningsskador som aldrig upptäcks eller åtgärdas, är det dags att lyfta frågan om mer resurser till sjukvården, menar debattören.
Seluah Alsaati

Det är farligt att dribbla med pengar i sjukvården. Lägg därtill den skam och skuld över våra kroppar som vi kvinnor många gånger lever med. Efter Uppdrag Gransknings program om förlossningsskador som aldrig upptäcks eller åtgärdas, är det dags att lyfta frågan om mer resurser till sjukvården.  

Jag är gravid i femte månaden och väntar mitt andra barn. Efter att ha intalat mig att det är bra att förbereda sig på vad som kan gå fel när det väl är dags, började jag titta på Uppdrag Granskning i onsdags. Men det tog inte många minuter innan obehagskänslorna tog över och jag slog av TV:n. Bilden på bristningen från slida till analhål etsade sig fast i mitt huvud. Berättelsen från en av kvinnorna som sade att hon såg sin tarm hänga ut från såret. Det är i någon sorts självterapi jag nu tvingar mig att skriva om detta.

Det har alltså återigen uppdagats missförhållanden inom välfärden som grundar sig på ovilja att finansiera vården på ett vettigt sätt. I Uppdrag gransknings program fick vi se att förlossningsklinikerna inom Västra Götalandsregionen förlorar 2,7 miljoner kronor om de rapporterar för många allvarliga bristningar, så kallade sfinkterrepturer. Det har lett till att barnmorskor inte alltid vågar rapportera om missförhållanden. Risken att bli stämplad som dålig eller att få problem vid löneförhandlingar är alltför stor. Att inte bli diagnostiserad eller opererad av kirurg, minskar chansen att bli återställd för de drabbade kvinnorna. Resultatet är extrem smärta som gör att det inte går att sitta, bära sitt eget barn eller ha sex.

I Stockholms län har vi inte samma problematiska ersättningssystem. Däremot har vi svårigheter med underbemanning och stressad personal. Varje år ökar antalet förlossningar, men de ekonomiska anslagen har inte följt utvecklingen. På många avdelningar går personalen på knä för att klara av sitt jobb. Personalens stress skapar problem för den födande kvinnan, kroppen ges inte tid att gå igenom det normala förloppet som en förlossning ska ta. Resultatet kan vara förödande. På Södersjukhuset, där jag ska föda, är siffran för allvarliga förlossningsskador hög, 6 procent av de födande kvinnorna drabbas.

Min avsikt med denna text är inte att skuldbelägga barnmorskorna. De gör ett fantastiskt jobb och har det nog svårt som det är. Det är viktigt att skuldfrågan inte reduceras till att bli ett problem för enskilda individer, ofta kvinnor, utan att den lyfts till ett strukturellt plan. I Västra Götaland är det finansieringssystemet som leder till glädjekalkyler och ett bollande med statistiken. I Stockholms län är det underbemanningen som skapar problemen.  Högerns vurm för sparande och sänkta skatter har minskat möjligheten till satsningar inom sjukvården. Resultatet ser vi i form av stressad personal som inte hinner göra sitt jobb så bra som de själva önskar.

Passande nog var titeln på Uppdrag Gransknings program ”Skam”. De kvinnor som skadats under förlossningen känner skam inför det faktum att deras livmoder trasats sönder. Det märktes tydligt genom att en av de drabbade kvinnorna i programmet inte ville visa sitt ansikte. Vi kvinnor är experter på att känna skuld och skam över våra kroppar. Även när det handlar om saker vi inte kan påverka eller som inte är vårt fel. Som att vi inte passar in i skönhetsidealen. Som att vi blir våldtagna. Som att vi skadar oss vid förlossning. Dessutom känner vi ofta skam för att vi känner skam. För att vi ska kunna släppa de här tankarna räcker det inte bara med positivt tänkande. Det behövs också strukturella åtgärder. Att inte behöva känna sig som ekonomisk last eller ännu ett stressmoment för de anställda inom vården, skulle vara ett steg på vägen.

Uppemot tiotusen kvinnor drabbas årligen av allvarliga förlossningsskador. Flera tusen av de värst drabbade befaras bli utskrivna utan diagnos eller operation. Det borde inte vara så. Det behöver inte vara så. Vi kan skapa finansieringssystem som premierar att skador upptäcks och åtgärdas istället för sopas under mattan. Vi kan våga satsa pengar på fler anställda inom vården istället för att privatisera och skänka skattepengar till riskkapitalister.

Det är ett privilegium att få föda barn i Sverige. Vetskapen att det finns professionell och kunnig personal som finns där om det skulle krisa. När jag födde min första son gick det förhållandevis bra, barnmorskorna på Södersjukhuset gjorde ett fantastiskt jobb. Men efter gårdagens program om förlossningsskador kan jag inte hjälpa att en viss oro för min nästa förlossning smugit sig på även mig.

Seluah Alsaati