ÅSIKT

Det är verkligen inte okej, Stefan Löfven

Debattören: Bara krav hjälper inte – håll ditt löfte till de långtidsarbetslösa

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT/PRIVAT
Min motvilja mot Löfvens politiska gärning började när han uttalade sig om individens ansvar att göra sig anställningsbar, skriver Yogi Andersson.
DEBATT

DEBATT. I en färsk mätning från Novus kan man utläsa att Stefan Löfven är den partiledare som det svenska folket känner störst förtroende för. Är populäre Löfven kanske till och med den efterlängtade frälsaren och landsfadern som nu ska återupprätta det svenska folkhemmets forna framgångssaga?

Inte om ni frågar mig. Personligen ser jag bara rött när statsminister Stefan Löfven prisas, och då menar jag verkligen inte sosse-rött. Min motvilja mot hans politiska gärning tog sin början redan 2012 när han som nytillträdd partiledare för S uttalade sig om individens ansvar att göra sig anställningsbar.

Om inte de som uppbar arbetslöshetsersättning var tillräckligt aktiva i sitt jobbsökande så skulle Stefan Löfven (om han fick komma till makten) se till så att dessa slöfockar förlorade sin inkomstkälla. Socialdemokraterna visade sig med herr Löfven i spetsen därmed villig att ta upp kampen mot Moderaterna om vilket parti som var bäst på att jaga arbetslösa med blåslampa.

Jag minns när Bror Duktig 2013, under den löjeväckande reklamkampanjen ”en jobbigare morgon”, förkunnade det ljuva i väckarklockans ringsignal som rycker upp en klockan sex på morgonen. I innanförskapets varma famn beviljas man sedan, enligt Löfvens uppmålade bild, ynnesten att hasta i sig en kopp kaffe och ta de motiga stegen till jobbet i vintermörkret.

Skäms inte karlsloken?

Han må ha haft lägre lön som oppositionspolitiker men han lär knappast ha varit fattig löntagare ens då. Vem hade i övrigt inte glatts åt att bege sig till ett jobb med en månadslön på 168 000 kronor (som han uppbär nuförtiden), oavsett vintertid och mörker? Hade statsminister Löfven varit lågavlönad och haft en osäker eller tillfällig anställning och en i övrigt otrygg ekonomisk tillvaro hade han nog inte njutit så gott över den där hastigt uppdruckna koppen kaffe och den där mörka morgonpromenaden till jobbet.

Minns ni när Stefan Löfven lovsjöng avskaffandet av den borgerliga alliansens inrättade elände, som förpassade tiotusentals långtidsarbetslösa i sysselsättnings- och vuxendagisfabriker? Där Löfven i Aftonbladet halvåret innan valet 2014 bräkte ur sig följande:

Fas 3 är inte värdigt det svenska samhället. I Fas 3 ska du arbeta, men inte för en riktig lön, utan rätt till semester – och med arbetsuppgifter vars främsta kännetecken ska vara att de inte behövs. Dess enda mål är att sysselsätta människor, samt fungera i avskräckande syfte.”

Oaktat detta uttalande har vår ytterst ansvariga kapten för det onödiga och meningslösa lidandet för långtidsarbetslösa på skutan Sverige och hans partikamrater i S, samt på-låtsas-partiet MP, trots dryga tre år i regeringsställning ändå inte helt fasat ut fas 3.

En del långtidsarbetslösa har visserligen (för att få behålla arbetslöshetsersättningen) blivit tvångsplacerade på andra förvaringsanstalter. Förhoppningsvis känns de för deltagarna lite mindre odrägliga att förödmjukas i, trots att sysselsättningsmålet och avskräckningssyftet bevisligen har bestått. I rak motsats till det Stefan lovprisade innan han själv inträdde i maktens högsta boningar.

Det är verkligen inte okej Stefan Löfven!


Yogi Andersson, aktiv i nätverket Basinkomst Malmö


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM