Hoten mot journalister ett hot mot demokratin

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Journalistförbundet: Sverige kan leda arbetet för yttrandefrihet

Nu har det hänt igen. Och igen. Och igen.

Journalister misshandlas, trakasseras och dödas bara för att de utför sitt jobb.

Lättnaden att Bert Sundström återfunnits vid liv brottas med känslorna av ilska och förtvivlan över det han utsatts för.

Journalistiken har alltid varit ett högriskyrke, men vi ser en vidrig förändring under 2000-talet. Tidigare kom journalister oftast i vägen för en kula, satt i ett fordon när det kraschade eller stod på fel ställe när bomben sprängdes. Idag är journalisten oftare målet för attacken. Kula, kniven och bomben är avsedd för journalisten, med syftet att tysta så att information inte ska nå medborgarna.

Regimer, militär, ekonomiska intressen, organiserad brottslighet hotar och skadar. Den mjuka sidan av samma mynt är att bara tillåta inbäddade journalister.

– Om du ska rapportera alls, så sker det på våra villkor, säger makten.

Det är givetvis inte mer synd om journalister än om andra som skadas eller dör i sitt yrke, men eftersom syftet är att hindra att medborgarna får veta vad som skett och sker blir angrepp också ett angrepp på demokratin.

IFJ, vår internationella journalistorganisation, arbetar kontinuerligt med säkerhetsfrågorna: genom säkerhetsinstitutet INSI, rent handfast via utbildning, genom att ekonomiskt hjälpa utsatt journalister och deras familjer och givetvis också på plats i kris- och krigshärdar som den i Egypten. IFJ ställer krav på oberoende utredningskommissioner när journalister dödats, men det har vi hittills inte fått mycket gehör för.

Vi måste givetvis förutsätta att regeringen och diplomatin gör allt vad de kan för att hjälpa svenska medborgare, journalister och andra, i situationer som den nuvarande i Egypten.

Men det finns mer att göra.

De senaste åren har EU lagt ner stor energi på direktiv som innebär att statsmakten ökar sin kontroll av medborgarna. Nu senast har vi datalagringsdirektivet som föreslås bli svenska lag. Om det sker slås ytterligare en spik i grundlagens kista, eftersom den innebär att källskydd och meddelarfrihet ytterligare urholkas.

Om åtminstone en del av de resurser och den energi som lagts på övervakning av medborgarna använts till att komma överens om gränsöverskridande skydd för journalister och journalistiken, hade det varit en stor demokratigärning.

Men det är aldrig för sent. Svenska regeringen kan initiera ett sådant arbete. Eftersom Sverige (fortfarande) har en gammal och unikt liberal lagstiftning till skydd för yttrande- och tryckfrihet och en öppenhetstradition via offentlighetsprincipen, kan regeringen tala med trovärdighet för den fria journalistikens betydelse för demokratin och för en demokratisk utveckling. Sverige kan initiera att EU leder utvecklingen för gränsöverskridande säkerhetsarbete för att journalistiken ska kunna utövas fritt till medborgarnas fromma. Rent praktiskt arbete behövs, men också den ideologiska delen av arbetet är viktig.

Att ständigt i offentligheten påpeka och understryka journalistikens betydelse för ett lands demokratiska utveckling är en god sak i sig och något som en svensk regering med trovärdighet kan ta på sig att göra.

Om ett påstående upprepas tillräckligt ofta blir det till slut en sanning, påstås det.

Nu är det en sanning redan från början att demokratier varken kan existera eller utvecklas utan oberoende och ohotad journalistik. Att upprepa den sanningen om och om igen gör det inte sannare, men att alltid ha den i åtanke och uttrycka den kommer att påverkar den demokratiska utvecklingen positivt. Och jag hoppas att fler än Journalistförbundet vill göra det. Jag hoppas att regeringen vill ta på sig ledartröjan i EU när det gäller gränsöverskridande säkerhet för journalister.

Agneta Lindblom Hulthén
Förbundsordförande Journalistförbundet