ÅSIKT

Kommer du att bli full nu i jul – igen?

Debattören: En jul utan alkohol är otänkbart – men innerst inne vet du

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: JOHNÉR
Även om man vet att alkoholen ofta är roten till att det går överstyr, så vill man inte avstå från den. Men ett alkoholproblem är till sin natur okontrollerbar, skriver Torbjörn Åberg.
DEBATT

DEBATT. Vi går mot jul med stormsteg och snart är den här. Många av oss har höga förväntningar på julen. Vi vill att den ska bli trevlig, avkopplande och förhoppningsvis glädjefylld, men julen innebär också en stor oro för många.

Kommer julen att bli ännu en högtid fylld av besvikelse, förtvivlan och sorg orsakad av fylla? Kommer julaftonskvällen sluta i osämja eller ren katastrof? Kommer familj- eller släktmiddagen att spåra ur och kommer man stå där med skam igen?

För många familjer hör denna stress och osäkerhet lika självklart till julen som Kalle Anka. Samma orosmoln varje år: Hur kommer det att bli denna jul? Som den förra eller som den för några år sedan? Ska man våra bjuda hem barnen? Vill de ens komma?

Man kan tro att denna ängslan endast finns hos de anhöriga, de som drabbas, men så är sällan fallet. Den finns också som den som dricker, hur märkligt det än kan låta.

Han eller hon med alkoholproblem oroas också över hur julen kommer att arta sig: Kommer jag att kunna dricka normalt utan att bli full? I vilken takt kan jag dricka utan att gå över gränsen?

För många hör alkoholdrycker julen till. Så är det bara. Som Kalle Anka. En öl eller whisky i handen framför tv:n är väl inte för mycket begärt? Det är väl inte så konstigt om man tar sig ett glas eller två? Det är ju ändå jul. Det har väl varje människa rätt till utan att det ska behöva bli gnäll.

Även om man vet att alkoholen ofta är roten till att det går överstyr, så vill man inte avstå från den. Det vore otänkbart. Det vore ingen riktig jul.

Samtidigt så gnager minnena från tidigare högtider där mycket gick snett. Partnern hade blivit arg. Man hade visst sagt eller gjort något som fick konsekvenser. Det hade blivit otrevligt. Spänningar, kanske bråk eller en mördande tystnad.

Och ja, jag vet att jag drack för mycket och att detta var orsaken. Jag vet det! Men den här julen, den som kommer, ska det bli annorlunda! I år ska inga det inte bli någon skandal. I år ska jag dricka annorlunda. Jag ska kanske borde sätta upp några regler över hur många glas jag får dricka per dag eller per timme.

Men oavsett hur man planerar sitt drickande och oavsett vilka regelverk man sätter upp finns det inga garantier. Det kan gå precis lika illa ändå.

För så snart reglerna ska börja tillämpas, börjar man också att tänja på dem: hur stort är egentligen ett glas – det finns ju jättestora glas. Man kan ju också hälla whisky i ett dricksglas och det är fortfarande bara ett glas. Julfriden kan därför sällan skyddas genom omsorgsfullt planerade ansatser eller regelverk. Det hjälper inte att ”försöka ta sig samman”.

Är det då inte ens värt att försöka göra skillnad?

Självinsikt är alltid bra. Det är också modigt och insiktsfullt att inse att det är ofta alkoholen som ställer till det. Det är en ytterst viktig insikt. Att våga göra den kopplingen. Om man nu vet att det är alkohol som ger problem – och man ändå dricker – så har man ett alkoholproblem. Så enkelt är det.

Ett alkoholproblem är till sin natur okontrollerbar, hur viljestark man än annars är. Därför kommer våra försök att tämja den att endast ge begränsade och tillfälliga resultat – och helt utan garantier.

Så i stället för att stålsätta sig och anstränga sig för att få till en normal jul med glaset i hand, borde kanske de där glasen i sig ifrågasättas. Om det är alkoholen som ger problemen så är just alkoholen som är problemet.


Torbjörn Åberg, före detta problemdrickare. Författare av boken ”Skål, ta mig fan!”


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM

Alkohol

Jul