ÅSIKT

Moderaternas politik stärker utanförskapet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Timbro: Besluten på M-stämman tyder inte alls på att 'alla behövs'

Malin Sahlén.

På sin stämma härom veckan lanserade Moderaterna sin nya logotyp samt en ny kampanj: Alla behövs. Hedervärt. Ändå fattade de därpå ett antal olyckliga beslut som tydligt visade att så inte alls är fallet.

För det första valde man att behålla förtroendet för den modell som Arbetsförmedlingen nu arbetar efter. Den statliga Arbetsförmedlingen innehar i dag monopol på arbetsförmedling, ett monopol som privata alternativ på sin höjd kan komplettera när regeringen väl har bestämt att så är okej. Så ska det alltså förbli, vilket måste tyda på att Moderaterna tycker att myndigheten sköter sitt uppdrag väl. Det är väldigt svårt att förstå det beslutet när man betraktar Arbetsförmedlingens resultat.

Att Arbetsförmedlingens marknadsandel faller är inte så konstigt, men att myndigheten inte förmår att hjälpa fler som faktiskt behöver dess hjälp är beklämmande. Arbetsförmedlarna själva förmedlar bara drygt ett jobb per månad, och det var länge sedan företagare eller arbetssökande hade förtroende för myndigheten. Det finns faktiskt inga rimliga skäl för Moderaterna att tro att ett monopol skulle hantera matchningen på arbetsmarknaden bättre än ett flertal mindre, och oberoende aktörer tillsammans.

För det andra beslöt man att förlänga Las upp till 70 års ålder, från dagens 67 år. Det är förstås ett sätt att förlänga arbetslivet, men det är fel metod. Arbetsmarknaden omgärdas sedan flera decennier tillbaka av omfattande regelverk som tynger företagarna, de som skulle kunna skapa flera arbetstillfällen. Moderaterna känner väl till den forskning som säger att en strikt arbetsrätt missgynnar sysselsättningen hos bland andra unga och invandrare. Trots detta väljer man nu att ytterligare tynga arbetsmarknaden med regler genom ett förstärkt skydd för äldre, utan att detta skapar arbetstillfällen åt dem som i dag är utan jobb.

Samtidigt valde partiet att förlänga provanställningstiden från sex månader upp till ett år. Om det är för att gå näringslivet till mötes har man gjort en felkalkylering. Det här beslutet var knappast det mest efterfrågade. Näringslivets önskemål är inte att så långt det är möjligt göra arbetslivet osäkert för dem som jobbar, utan att ha så pass rimliga och flexibla regler att jobbskapande – gärna vad gäller fasta jobb – inte längre hindras.

För arbetstagaren innebär ett sådant här beslut dessutom att det blir än viktigare att hålla fast vid det jobb man har. Det kommer att minska rörligheten ännu mer på en redan stel arbetsmarknad, samt öka risken för vantrivsel. Det blir alltså färre jobb att söka för den som står utan, och de som har arbete har mindre skäl att söka sig till nya utmaningar. Kort sagt, ett sådant här beslut spär på skillnaden mellan insiders och outsiders på arbetsmarknaden, mellan dem som har arbete och dem som saknar ett.

Genom den olyckliga trestegsraketen 12 månaders provanställning, förlängt Las samt bibehållet monopol för Arbetsförmedlingen har Moderaterna alltså gjort allt annat än att verka för ett minskat utanförskap. Tvärtom har man visat att man accepterar den tudelning som vår arbetsmarknad dras med. Om partiet menar allvar med att alla behövs så är det här ett kontraproduktivt sätt att visa det på, och om kampanjen inte bara är tänkt som retoriskt luftslott så borde man genast tänka om.

Malin Sahlén