ÅSIKT

Kan de rödgröna sluta hyckla, tack?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Jag spådde för en vecka sedan att Miljöpartiet skulle sjabbla bort en av vår tids viktigaste miljöfrågor – datalagringsdirektivet – och att de skulle göra det av rent oförstånd.

Datalagringsdirektivet? Det kanske inte låter som en miljöfråga överhuvudtaget, men det är det. För miljö är inte bara lika med organisk natur, en vacker fond till våra idylliska söndagsutflykter. Miljön utgörs av alla omgivningar vi rör oss i. Vi hade ju inte varit desamma om vi exempelvis hade levat hela våra liv i en primitiv regnskogskultur. Miljön vi vistas i formar oss och våra liv i allra högsta grad.

Ett landskap som tar allt mer plats är internet. Nätet har potential att förändra hela samhället och ta begreppet demokrati till en helt ny nivå, det erbjuder oss en ny värld där tyngdlagen har upphört att gälla och där alla verkligen har samma chans. Allt som behövs är en dator med uppkoppling. Och ja, myndigheter som inte sätter käppar i hjulet förstås.

Men politikerna fattar inte att internet är på riktigt, att den virtuella miljön är en verklig miljö där folk tillbringar avsevärd tid. De saknar kunskap och röstar igenom lite vadsom, bara för att någon ber dem. Även när det rör sig om lagar som strider mot de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.  

I Sverige har de styrande godkänt FRA-lagen, som ger staten rätt att avlyssna medborgarnas privata korrespondens. De har godkänt IPRED-lagen, som ger företag inom nöjesindustrin rätt att kräva ut uppgifter om privatpersoner. Och nu tänker man alltså rösta igenom datalagringsdirektivet, som tvingar telefoni- och internetleverantörer att lagra information så att staten kan övervaka och analysera den.

Jag skrev för en vecka sedan att jag trodde att Miljöpartiet skulle gå med på datalagringsdirektivet, trots allt. De kontaktade mig och sade att jag hade fel, men blott två dagar senare meddelade både de och Vänsterpartiet att de trots allt tänkte låta lagen passera. En "kompromiss" kallar de det. Med det menar de att de tänker släppa igenom lagen och sedan klaga lite i efterhand i hopp om att den rivs upp. Som om!

Miljöpartister har sagt mig att det är så här det måste bli. Vi måste införa datalagringsdirektivet, för annars får vi böter av EU. Men sanningen är ju att vi inte måste någonting. Man har alltid ett val. Ibland kan visserligen konsekvenserna vara så förödande att det egentligen bara finns ett enda rimligt alternativ man kan välja. Men det är knappast fallet nu. Så kan de rödgröna sluta hyckla, tack?

Såhär är det: Inget av riksdagspartierna förstår sig på internet, de tar inte tillräckligt seriöst på internetrelaterade frågor och prioriterar dem inte högt nog. Det är det som är problemet, inte att EU har bestämt att saker och ting skall vara på ett visst sätt och att vi måste lyda.

Rumäniens författningsdomstol har rivit upp datalagringsdirektivet eftersom det strider mot brevhemligheten som är garanterad i grundlag. Tyskland planerar också att ge direktivet fingret. Sverige kan göra precis samma sak om vi vill.

För vet ni vad?! Man måste inte göra något bara för att någon, typ propagandaminister Thomas Bodström, säger åt en att göra det. Man kan tänka själv, och man kan säga nej om något är åt helvete fel. Borde inte det vara politisk grundkurs, lektion 1?

ARTIKELN HANDLAR OM