ÅSIKT

Psykofarmaka gör mer skada än nytta

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattören: Minskad utskrivning skulle förlänga livet på patienterna

Psykofarmaka är den tredje vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer. Vi skulle leva längre, vara friskare och förtidspensionera oss i mindre grad om vi drog ner på utskrivningarna, skriver professor Peter C. Gøtzsche.

DEBATT. Psykofarmaka gör mycket mer skada än nytta. Det är min slutsats efter att noga ha studerat forskningslitteraturen från de senaste tio åren.

Vi borde endast använda kring två procent av de psykofarmaka vi använder i dag. Om vi gjorde det så skulle vi leva längre, vara friskare och förtidspensionera oss i mindre grad.

I alla länder som undersökts har man sett att ju mer psykofarmakakonsumtionen steg, desto fler förtidspensionerade sig. Om det nu var så, att psykofarmaka fungerade som insulin för diabetes, vilket tyvärr många psykiatriker felaktigt hävdar, så borde antalet förtidspensionerade minska när konsumtionen ökade.

Det finns många orsaker till att vi använder alldeles för mycket psykofarmaka. De frågor som läkarna utifrån ett schema ställer till personer med psykiska problem är så generella att många friska skulle kunna få en psykiatrisk diagnos om de testades.

Dessutom tror läkarna att medlen är mycket bättre än de är och har mycket färre skadliga effekter än de har.

De allra flesta studier har gjorts av läkemedelsföretagen och de är tämligen opålitliga. Försöken har inte varit tillräckligt blindade. Medicinen har påtagliga biverkningar och de flesta patienter och läkare kan därför gissa sig till om det har getts en aktiv medicin eller placebo, vilket har till följd att effekten betydligt övervärderas.

En annan viktig felkälla är att patienterna nästan alltid har varit i behandling innan de randomiseras till aktiv medicin eller placebo. Man kan utveckla ett beroende på de flesta psykofarmaka, och när man plötsligt går över på placebo kan man få cold turkey-symptom, som kan vara både depression och psykos.

När placebogruppen hanteras på så sätt är det inte så konstigt att man kan visa att den nya medicinen är bättre än placebo.

Abstinenssymptom misstas ofta av läkarna för sjukdomssymptom, och dessa symptom kan vara desamma som används för att ställa en ny diagnos. På så sätt får många patienter fler diagnoser och sätts i behandling med många olika psykofarmaka, vilket gör ont värre. Läkemedelsberoendet är en viktig orsak till att många fortsätter med psykofarmaka i många år eller till och med livet ut. Detta är mycket skadligt. De flesta psykotropiska läkemedel kan förmodligen ge permanenta hjärnskador när de används under lång tid.

Trots de formidabla snedvridningarna i de kliniska prövningarna säger patienterna själva att antidepressiva inte har någon effekt på depression. Det är enbart psykiatrikerna som i samma försök hävdar att de kan se en effekt, men det är ju inte de som ska behandlas.

Effekten av adhd-medicin är också tveksam och de kliniska försöken är oerhört illa utförda och rapporterade. Effekten av antipsykotika har påvisats vara väsentligt mindre än det som är relevant för patienterna.

Däremot är det ingen tvekan om de många och påtagliga skadeverkningarna. De flesta psykofarmaka kan orsaka aggression och våld, och antidepressiva skyddar inte mot självmord, de ökar tvärtom risken för självmord och våld, inklusive mord, utan någon övre åldersgräns.

Jag har, baserat på den mest pålitliga forskningen jag kunnat hitta, uppskattat att psykofarmaka är den tredje vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer.

Därför bör vi använda psykofarmaka i mycket liten grad och i stället satsa mycket mer på psykoterapi, som även har effekt på psykoser, och som inte ökar risken för att dö allt för tidigt eller ge hjärnskador.

Peter C. Gøtzsche

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM