ÅSIKT

Dra inte min flagga i smutsen

Debattören: Jag älskar Sverige och ni är emot allt vårt land står för

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT, PRIVAT
Vår flagga ska vaja för svenskheten. Den öppna, generösa och tillåtande svenskheten, skriver Emilia Molin.
DEBATT

DEBATT. Jag är stolt över att vara svensk. Älskar det här landet, med sin melankoli, sina ljusa sommarnätter och vackra traditioner. Kämpar mig igenom vintrarna som alla andra. Svär över mörkret, klagar på lokaltrafiken, hejar pliktskyldigt på grannen och blundar inte för att vi, precis som andra länder, har samhällsutmaningar som måste lösas.

Min familj är ursvensk. Jag är uppvuxen i Stockholm, med rötterna i Västergötland. Mina föräldrar kommer från Herrljunga och Vedum, där jag tillbringat alla somrar. Åkt hölass, plockat smultron och fått hårda fotsulor av att springa barfota på grusvägarna.

I min familj finns också judar och kurder. De är lika svenska som jag. Med sina egna minnen av sommarlov, av traditioner och att heja på Sverige när det är dags för EM, VM eller schlagerfest. Det är just därför jag älskar vårt land.

Det unika med Sverige är att du inte behöver vara det ena eller det andra. Du kan vara både och. Svensk och hårdrockare, svensk och muslim, svensk och gay. Vårt ramverk klarar av det.

Vår gemensamma värdegrund står för jämlikhet, demokrati och öppenhet. I Sverige har alla människor lika värde, här får vi älska vem vi vill och ges chans att växa upp till den person vi vill vara. Det är självklart för oss men ovanligt i världen. Den friheten är mycket större än partipolitik. Den är värd att kämpa för. Och den ska inte kidnappas av de som vill skriva om den i sina egna grumliga syften.

De senaste veckorna har våldsamma nationalister tagit mycket plats i det offentliga rummet. Allt de står för, med sitt hat, sitt våld och sitt sätt att försöka skrämma människor till tystnad är för mig extremt osvenskt.

De säger sig representera folket. Men vilket folk? De svenskar, oavsett bakgrund, trosbekännelse, sexuell läggning eller politisk åskådning som jag träffat är varken för väpnad kamp eller etnisk rensning.

De är inte emot demokrati, tycker inte att kvinnans plats är vid spisen och hatar inte resten av världen. De vill inte att vi ska isolera oss och återgå till någon slags medeltida novemberversion av Svea rike. Tvärtom.

Hur kan det komma sig att nationalisterna, som säger sig älska det här landet, samtidigt är emot allt Sverige står för?

Allt det som ger oss en plats högst upp på internationella rankningar och listor. Som lockar turister, intresse och investerare. Varför skämmer ”nationalisterna”, om de nu älskar vårt land så mycket, ut oss och skadar vårt rykte? Varför ropar de om antingen eller, när det som tagit oss ända hit faktiskt är både och?

Jag älskar Sverige. Jag älskar friheten och ansvaret som varje individ har här. Hur vi tillsammans förvaltar det här samhället och fortsätter arbeta för att det ska vara bra för barnen, för de gamla, för landsbygden och städerna.

Hur vi kommer på nya lösningar när de gamla inte fungerar längre. Hur vi stretar på, har fredagsmys och pridefestival, föreningsstämma, och zumba. Hur vi älskar naturen, startar eget, backar Durmaz, sjunger Den blomstertid nu kommer, äter pizza med kebabsås och hatar när någon sätter sig bredvid på bussen.

Vår flagga ska inte dras i smutsen av de som vill förminska vårt land och vårt arv. Vår flagga ska vaja för svenskheten. Den öppna, generösa och tillåtande svenskheten. Svenskheten som inte är antingen eller, utan den som är både och.


Emilia Molin, generalsekreterare för organisationen War Child som arbetar med barn i krig. Åsikterna hon ger uttryck för i denna text är hennes privata. 


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM