ÅSIKT

Barn flyttas till hem – och får det sämre

Debattören: Orimligt att skattepengar används till att försämra livet för utsatta unga

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Barn som har tillbringat lång tid i samhällsvård löper betydligt högre risk än andra barn att dö innan de blir vuxna, skriver Tove Karlsson, författare till boken ”Makten över barnen”
DEBATT

DEBATT. Det finns mycket forskning om barn i samhällsvård, barn som samhället har tagit från deras biologiska föräldrar och placerat i familjehem, HVB-hem eller SiS-hem. Nästan all denna forskning är ense om att fosterbarn klarar sig betydligt sämre i livet än andra barn.

Barn som har tillbringat lång tid i samhällsvård löper betydligt högre risk än andra barn att dö innan de blir vuxna, att få allvarliga psykiska problem, att ha problem med droger och att bli tonårsföräldrar.

Alldeles särskilt tenderar de att bli mycket lågutbildade, även jämfört med barn från samma bakgrund som inte har blivit samhällsvårdade.  

Varför fosterhemsplacerar socialtjänsterna barn om det inte gör något bättre för barnen? Antagligen för att de, liksom de flesta människor, inte vet särskilt mycket om samhällsvårdens långsiktiga skadeverkningar. Det de ser är att något inte verkar vara helt bra i barnets nuvarande situation. Då flyttas barnet till ett fosterhem som ska föreställa vara bättre än barnets ursprungliga hem.

Ett fosterhem som ofta ligger långt iväg, vilket innebär ny skola och nya, eller inga, vänner. Anmärkningsvärt ofta tröttnar fosterhemmet och barnet får flytta vidare till nya fosterhem eller barnhem. Även barn från otrygga familjer tar skada av en sådan behandling.

Resultatet blir ett barn som får sämre förutsättningar i livet än det hade fått om socialtjänsten bara hade lämnat det i fred.

Tyvärr har detta kortsiktiga tänkande ändå lagen på sin sida. Socialtjänstlagen säger visserligen att socialtjänsten ska agera för barnets bästa. Men LVU, den lag som bestämmer vilka barn som ska skiljas från sina föräldrar, säger bara att föräldrar som inte når upp till vissa vagt formulerade kvalitetskrav ska bli av med sina barn.

Huruvida barnen faktiskt får det bättre av att flytta till fosterhem eller barnhem har domstolarna ingen åsikt om. 

Detta är i sig en orimlighet. LVU behöver skrivas om så att alla tvångsomhändertaganden av barn måste innehålla en konsekvensanalys. Det bör ingå i socialtjänstens uppdrag inte bara att konstatera att barn har det dåligt utan även att de kan få det bättre. Det finns mycket forskning och statistik som kan ge vägledning om man bara bryr sig om att undersöka saken. 

Ser man barn som har det dåligt vill man gärna ingripa. Det är mänskligt. Men om man inte har goda skäl att anta att ens ingripanden gör det bättre för barnet bör man faktiskt låta bli. Ibland kan det vara bättre att göra det bästa av en dålig situation än att byta en dålig situation mot en ännu sämre. 

Sedan Hippokrates tid har läkare en devis: Framför allt, gör ingen skada. Om man inte vet att en behandling är till nytta för patienten så är det bättre att göra ingenting. Socialtjänsten och LVU-domstolarna borde också ha denna princip som ledstjärna.

Det är inte rimligt att myndighetsmakt och skattepengar används till att försämra utsatta barns liv. 


Tove Karlsson, författare till boken ”Makten över barnen” (Nomad förlag)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:34


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:34