ÅSIKT

Gangsterromantik styr gängens advokater

Åklagare: Var är etiken när en brottmålsadvokat kan göra reklam för sig till tonerna av skottlossning?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: POLISEN, TT
Vid sidan om gängkriminaliteten växer en annan grupp sig också stark – de gängkriminellas försvarare. För att tilltala rätt klientel och sälja in sig själva och sina tjänster används ren gangsterromantik, skriver åklagaren Lisa dos Santos.

DEBATT. 2018 betalade staten ut cirka 1,5 miljarder kronor i ersättning till försvarare. En siffra som på mindre än 10 år har ökat med nästan en halv miljard. Samtidigt accelererar våldsbrotten som bottnar i kriminella nätverk.

De lokala kriminella nätverken har under de senaste åren varit på stark frammarsch. I dag beräknar polisen att de bara i Stockholm är drygt 30 stycken.

Vid sidan om dem växer en annan grupp sig också stark; de gängkriminellas försvarare.

Det handlar om en begränsad skara män som lyckats knyta stora delar av nätverksbrottsligheten till sig. Inte sällan står en försvarare för ett och samma gäng. En ytterst lönsam position i en växande bransch och en roll som kommit att bli del av de kriminella nätverkens image.

Till den givna attributsamlingen av skarpladdade vapen, skyddsvästar, stora summor kontanter och exklusiva märkeskläder har nu även en egen advokat lagts till.  

Långa utredningar med åtal som följd har resulterat i flera frikännande domar tillsammans med en svindlande hög försvararnota. Det vill säga ur försvararnas perspektiv en riktig jackpot. 

Marknadsföringen bland försvarare har i takt med denna utveckling börjat leva ett eget liv och någon annan reglering för reklam än advokatetik finns inte.

För att tilltala rätt klientel tenderar ren gangsterromantik att vara framgångsrik pr och etiken glider allt längre från arenan. Särskilt på sociala medier.

En brottmålsadvokat kan i dag sälja in sig själv och sina tjänster till tonerna av skottlossning och kabla ut Instagramfilmer där man iförd solglasögon och drink ger hands on-tips om hur man undanhåller information från polisen.

Frikännande domar i grova brott – #framgång, tummen upp! – staplas som reklamvara varvat med lite skön posering som hämtat ur ”Gudfadern” och ett frisläpp efter en mordförhandling förpassas till ”En bra dag i rätten” på försvararens Facebooksida. Allt lajkat av både egen kår och klienter. Och varför inte profilera sig extra tydligt genom att lägga ut idolbilder på gängmedlemmar?

Rätten till ett gott försvar är en självklarhet, men gränserna för uppdraget har suddats ut.

Inte för att den nätverkskriminelle saknar kunskap om var gränserna går. Han har fullt klart för sig att hans advokat inte behöver gå på hans fest, läcka information i utredningar eller kalla honom för ”bror”. Men med tanke på hur mycket pengar det finns att tjäna i mål som rör kriminella nätverk har det blivit värt att vara lite extra till lags.

Om ett etikbrott anmäls till advokatsamfundet blir det ett så kallat disciplinärende; kanske utdelas en varning eller en straffavgift. Medialt sett en icke-nyhet.

När nätverksmålen når rättssalen har en viss försvararstil också etablerat sig som en övertydlig motpol till åklagarsidan. I stället för sakfrågor fylls försvararnas retorik allt oftare av hätsk jargong, personangrepp, härskarteknik och rent tjafs, som bottnar mer i fokusförskjutning än i juridik.

En talekonst som säkerligen tjänar som ett gott verktyg att behaga och behålla klienten och tillfredsställa gängpolarna på läktaren. Men det förlänger förhandlingen. En process som redan är utdragen då försvararna sitter uppbokade i så många mål samtidigt att det är en arbetsuppgift i sig för både åklagare och domstol att lyckas boka in målet.

Klimatet i rättssalen hårdnar och taxametern tickar.

Det kan tyckas provocerande att jag ringat in just männen, men i mål som omfattar kriminella nätverk lämnas de kvinnliga advokaterna utanför.

Inom gängen och i häktena skapas tryck kring vilka försvarare man ska ha. Vad som föredras tycks mer och mer ha med kön och jargong än juridisk skärpa att göra. I stället fylls branschen av raljerande kring vad kvinnor lämpar sig bättre för, det vill säga sexualbrott och relationsvåld, mål som många manliga försvarare internt uttrycker ointresse för och som media inte älskar riktigt lika mycket som gängskjutningar.

Predikar försvararbranschen så mycket om allas rätt till bästa möjliga försvar, att den blivit blind för sin egen kursändring? Eller är detta bara business as usual, tjänster och förtjänster, en bransch i utveckling som allt annat?

När gängkrig råder: anpassa och skjut ner etiken. Det finns status och pengar att hämta. Men jag tycker att det är osunt.


Lisa dos Santos, senior åklagare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

ARTIKELN HANDLAR OM