ÅSIKT

Hon anmälde våldtäkt - polisen tog semester

Närstående till brottsoffer: Kvinnan uppmanades att ”låtsas som ingenting”

Foto: THINKSTOCK
Tusentals svikna individer blir utan upprättelse när våldtäktsoffer lämnas i sticket – samtidigt som de skyldiga slipper straff, skriver Mats Thorner. Bilden är en genrebild.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Jag är arg och jag tänker inte vara tyst längre.

Den senaste tiden har polisens bristande utredningar om våldtäkter varit högaktuella. Senast i förra veckan då en halvårsrapport med statistik från Brå (Brottsförebyggande rådet) visar att bara 8 procent av våldtäkterna klaras upp. Men om man med ”klarar upp” menar fällande domar i domstol så är siffrorna ännu sämre. Jag återkommer till det, först ska jag här berätta om ett fall som jag har följt.

Det handlar om en ung mamma i Skaraborg som i juni 2016 gick till polisen och berättade om sin före detta sambos mångåriga våld mot henne. Polisen upprättade omgående en anmälan om våldtäkt, försök till våldtäkt och misshandel.

Kvinnan gav en utförlig berättelse som fick starkt stöd av åtta stödvittnen. Hon gav polisen ljudinspelningar från sin mobiltelefon. En sårskada fotograferades och skövdepolisen gav beskedet att de skulle gripa sambon, ”om några dagar, om vi bara har resurser”.

Men han greps aldrig. I stället uppmanades kvinnan ett par veckor senare att ”låtsas som ingenting” och ta skydd hos anhöriga över sommaren, eftersom både åklagaren och utredaren skulle ha semester.

Detta blev början på en lång väntan – på ingenting, eftersom utredningen stannade av. Fotografiet av hennes skada slarvades bort. Ett av vittnena förhördes aldrig. Ljudinspelningarna med en inspelad misshandel (då ett minderårigt barn var närvarande), sambons röst med hotelser och bekräftelser av övergrepp dokumenterades aldrig i sin helhet. Detta trots att misshandeln och övrigt våld kunde höras, liksom att kvinnan hölls fast och hindrades från att prata och andas.

Sambon förhördes först fyra månader efter anmälan. Till ett andra förhör dök han inte ens upp och i början av 2017 lades förundersökningen ned.

Nu i augusti har kvinnan gett polisen en auktoriserad avlyssning av inspelningarna, som en anhörig bekostat. Kvinnan begärde samtidigt att förundersökningen ska tas upp igen. Därefter har hon inget hört. Kanske har hennes fall hamnat i polisens långbänk en gång till.

Det här fallet är bara ett av tusentals liknande varje år då våldtäkter anmäls, men nonchaleras av rättsväsendet. När jag frågat polisutredare hur de står ut med att gå till jobbet, så har jag bland annat fått svaret att: "Vi får ofta telefonsamtal då kvinnor och tjejer ringer oss och frågar om det ens är någon idé att anmäla sådana här brott”.

Statistiken ger fog för sådan oro, senast bekräftat i förra veckan av Brå:s halvåsrapport, som alltså visar att bara 8 procent av våldtäktsfallen klaras upp.

Men sanningen är att siffrorna kan anses vara ännu sämre, beroende på hur man definierar begreppet ”klaras upp”. Brå definierar ”klaras upp” som alla de fall då åtal väcks. Men sett med brottsoffrens ögon vore det rimligare att definiera uppklarade brott som åtal som leder till fällande domar.

I så fall kan 2016 års statistik ge en fingervisning om hur det ser ut. Under 2016 väcktes 689 åtal för våldtäkt. Men samma år kom bara 144 fällande domar. Fällande domar i relation till åtal var alltså bara cirka 1 på 5 under 2016. Med brottsofferperspektiv på begreppet ”uppklarade brott” så är alltså redan skandalöst dåliga siffror ännu sämre än vad som avslöjats hittills.

Brå:s sätt att sätta likhetstecken mellan väckta åtal och uppklarade våldtäktsbrott sminkar sanningen, eftersom de flesta som åtalas frias när saken når domstol.

Hur man än räknar, så ser vi alltså att mer än 90 procent av de här brottsoffren lämnas i sticket. Tusentals svikna individer blir utan upprättelse samtidigt som de skyldiga slipper straff.

De utsatta är gömda och glömda bakom starka sekretessregler, svaga utredningar, bristande statistikföring och domstolar som inte klarar att fälla de skyldiga. Polisens uppmaning till kvinnan i Skaraborg att ”låtsas som ingenting” var ett rättsövergrepp mot ett enskilt brottsoffer. Ironiskt nog kan frasen också beskriva det svenska rättssystemets rådande praxis att lämna våldtäktsoffer i sticket och skönmåla statistiken.

I praktiken en praxis att, just det, ”låtsas som ingenting”.


Mats Thorner, närstående till brottsoffer


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

FAKTA

DEBATTÖREN

Mats Thorner, närstående till brottsoffer

DEBATTEN

Anmälningar om våldtäkter och sexuella övergrepp hamnar på hög hos polisen som inte har resurser att utreda. Dagens debattör är närstående till ett brottsoffer och har på nära håll sett vad resursbristen leder till.