Efter krisen – vem tar hand om vårdskulden?

Läkare: Varje vecka skjuts tusentals operationer upp

Publicerad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vi står mitt i stormen men förr eller senare måste frågan ställas: Vad händer sen? Vilken personal ska ta hand all övrig vård som skjutits fram och som bygger upp en allt större vårdskuld? skriver läkaren Akil Awad.
Foto: TT
Vi står mitt i stormen men förr eller senare måste frågan ställas: Vad händer sen? Vilken personal ska ta hand all övrig vård som skjutits fram och som bygger upp en allt större vårdskuld? skriver läkaren Akil Awad.

DEBATT. Vi står mitt i stormen men förr eller senare måste frågan ställas: Vad händer sen? Vilken personal ska ta hand all övrig vård som skjutits fram och som bygger upp en allt större vårdskuld?

Sedan jag började arbeta inom vården kan jag inte minnas en vecka där jag inte varit på ett möte som handlar om besparingar eller effektiviseringar. Jag kan inte minnas en jour där prat om ansträngt vårdplatsläge inte varit i centrum. Jag kan inte minnas ett pass på akuten där inläggning av en multisjuk patient med oklar inläggningsdiagnos inte skapat den inre farhåga:

Vilken avdelning kommer acceptera den här ”krångliga” patienten?

I november startade jag och Laura Björnström Stockholms sjukvårdsupprop. Vi kände – och känner fortsatt – en enorm frustration över hur de styrande i region Stockholm återkommande prioriterar fel. De har successivt flyttat fokus och resurser från patienter med störst vårdbehov till grupper med mindre vårdbehov. 

Sverige har redan lägst antal vårdplatser per capita i hela OECD och en kraftigt underfinansierad primärvård, inte minst i region Stockholm. Trots det lade regionen en budget som i praktiken skulle leda till massvarsel och anställningsstopp på sjukhusen samt fortsatt svältfödd primärvård. Det var gnistan som startade uppropet.

På nolltid anslöt sig nästan 20 000 sjukvårdskollegor till vår Facebook-grupp och drygt 24 000 följer vårt konto på Instagram. Trots ösregn och julhandel kom 3 000 personer till vår första demonstration och vi har fått in närmare 500 anonyma vittnesmål från sjukvårdspersonal om hur patienter farit illa på grund av personalbrist.

Stabslägen avlöste varandra under våren och våra protester började synas allt mer, men i praktiken är regionens plan densamma.

Mitt i allt detta kom coronakrisen. Nu jobbar många av oss långa pass och debatten har fått ta en paus. Men verkligheten för våra patienter tar inte paus. Det oroar mig.

I skuggan av coronakrisen skjuts varje vecka tusentals operationer och mottagningsbesök upp för övriga patienter, däribland cancerpatienter och multisjuka äldre.

Vårdberget som det ger upphov till växer för varje dag. Och trots att vi – däribland jag – måste fokusera på det akuta vi har framför oss växer en gnagande tanke: Vilken personal ska i höst ta hand om vårdskulden vi nu bygger upp? 

Den slutkörda personalen som redan innan krisen gick på knäna och som nu inte ens vet om de kommer få en sammanhängande semester för återhämtning?

Läkare och undersköterskor som riskerar att varslas i höst? Vikarier som inte får förlängt på grund av anställningsstopp och enorma besparingskrav?

Hur ska primärvården – med svältbudget – klara av att ta hand om de multisjuka som försämrats i sina kroniska sjukdomar på grund av att de undviker att söka vård i dessa karantäntider?

Jag får inte ihop det.


Akil Awad, specialistläkare och initiativtagare till Stockholms sjukvårdsupprop


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här

Publicerad:

LÄS VIDARE