Framtidens designer utmanar ingenjören

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Allt kräver design, även ett stealth-plan som använts i bland annat bombningarna i Afghanistan. Att göra en kaffekanna eller en bilmotor, inreda en restaurang eller konstruera en spårvagn är också design.

Foto: Foto: AP, PER BJÖRN, STIG HEDSTRÖM, PETER VAN DEN
DEBATT

Design kommer att bli ett allt viktigare konkurrensmedel i framtiden.

Därom är de flesta tämligen eniga.

Det innebär också att designern i framtiden kommer att utmana ingenjören om att leda

samhället.

Aftonbladet Debatt går i dag vidare i diskussionen om svensk formgivning med ett inlägg

av rektorn för designhögskolan, Karl-Ola Warnhammar.

HÄROMSISTENS HADE Röhsska museet en ”designdag”. Under fem timmar kom det 6 000 besökare! Betänk att museet har cirka 50 000 besökare per år normalt. Visst var det en bra lördag i oktober, visst var det gratis inträde men det var trots detta ett ovanligt starkt intresse för just design.

Såg man då någonting av utställningarna? Knappast – det blev i stället en upplevelse att frottera sig med så många som uppenbarligen delade samma förväntningar och intresse.

Det blev en upplevelse – framtidens designprodukt?

Vad var det man förväntade sig av besöket, vad förväntar man sig av begreppet design?

Man förväntar sig någonting mer än det logiska, någonting annat än det förutsägbara, ett mervärde, att ett plus ett skall bli mer än två.

Design börjar få den uppmärksamhet som det förtjänar, men beror det på en förståelse för begreppet design eller har design blivit ett ord för längtan efter något nytt?

Design är förvisso ett engelskt ord, som vi försökt men inte lyckats översätta till svenska. Den anglosaxiska världen har inga svårigheter med begreppet – design står för allt, både för produkter och för processer. I Sverige har vi i allt för stor utsträckning förknippat begreppet med estetik, med formgivning, men design är inte det samma som ett vackert yttre utan har med både funktion, struktur och form att göra.

Att bygga en spårvagn så att den vid en krock inte skadar den bräckliga människan och att den går att använda av alla kategorier i samhället, det är design.

Att konstruera en motor som inte förstör miljön är god design.

Att göra en kaffekanna som förhindrar uppkomsten av belastningsskador hos flygvärdinnor är design.

Att vid ett besök på krogen redan i entrén känna doften av tjära från den lilla snörstumpen kring servetten är design.

Att skapa en ljudmiljö, musik av rätt sort, på en uppvakningsenhet efter operation är design.

EFTERSOM VI människor är som vi är, så kan man inte heller bortse ifrån att krig kräver design, stealthplanen som bombar i Afghanistan är exempel på avancerad design.

Häromveckan såg jag i Designjournalen ett exempel på design från Australien där ett nytt område mutas in, skattemyndigheten håller på att utveckla en egen designkapacitet för sin verksamhet!

Ett av de mest poetiska försöken att formulera vad design är, står professorn och grafiske formgivaren Per Mollerup för, han säger:

”Design är en process och ett resultat.

Design är människans materiella svar på några av tillvarons mest grundläggande problem.

Med design säkrar vi vår överlevnad, med design gör vi livet lättare och med design gör vi livet mer intressant.”

En klassisk definition på design:

”Design är att förändra en given situation till en önskad.”

Är dagens designer kapabla att lösa de nya problemen? Är de tillräckligt många? Utbildar vi tillräckligt många och på rätt sätt?

Skall designutbildningen i framtiden ske på konstnärlig fakultet eller teknisk?

Framtiden ställer sådana krav på vår förmåga till kreativitet och innovativitet att svaret otvetydigt måste bli vid en konstnärlig fakultet.

Den träning som en konstnär får i kreativitet utvecklar ytterligare en dimension i förmågan att lösa problem.

Vi kommer inte att kunna lösa nya problem med gamla metoder. Därför måste också de som skall lösa uppgifterna tränas i gränsöverskridande och samverkan.

Traditionellt så har designer i Skandinavien utbildats vid konstskolor. I många andra länder och i viss mån även här har de utbildats och utbildas de vid tekniska skolor.

På HDK, vid den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet, sker en utveckling av designutbildningen mot en bred processkunskap på basnivå och en gränsöverskridande fördjupning på påbyggnadsnivån. Samverkan med andra institutioner, med samhället och näringslivet pågår i, inte nya men utvecklade, pedagogiska former.

Behovet av designer är stort och det skulle behöva utbildas dubbelt så många som i dag.

Vi är nu inne i informationssamhället, kanske i ett nätverkssamhälle, där det faktum att en produkt tekniskt kan framställas inte innebär att den kan säljas eller ens behövs.

Att vi i dag i större utsträckning söker andra värden i våra ting, identitet och symbolvärden, gör att ingenjörens roll inte blir självklart ledande. Eftersom kvalitet och prestanda är lika i de flesta produkter jorden runt så kommer andra värden att avgöra vilka produkter som efterfrågas.

DET UPPSTÅR en maktkamp då revir skall försvaras. I sådana försvarssituationer används gärna argument som förringar design till att vara ett i efterhand påklistrat kosmetiskt tillägg till skillnad från tekniklösningar. Teknik är fortfarande en av de väsentliga delarna i designprocessen men tillsammans med många andra faktorer, inte minst i de fall där produkter ersätts av tjänster.

Sverige är historiskt sett byggt på tekniska innovationer, kullagret och separatorn. Det som har varit tekniskt möjligt att producera har lett till utveckling, produktion, försäljning och välstånd. Ingenjörer har traditionellt varit våra främsta företagsledare. Tekniker har styrt utvecklingen i industrisamhället. En ingenjör är nöjd då hans produkt fungerar effektivt medan en designer inte kan anse sig färdig förrän kunden är tillfreds och produkten accepterats av samhället som varande praktisk och värdefull.

Det är en utmaning för alla designer att axla den roll som de utbildas att ta ansvar för, inte bara för enskilda produkter utan för hela processer i det nya samhället.

Karl-Ola Warnhammar (rektor Högskolan för design och konsthantverk Göteborgs universitet)

Publisert: