Kina utmanar världen

  • Zendry Svärdkrona

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT

Henrik Arnstad, journalist och författare: Svenska OS-idrottare som marknadsför diktatur har ett personligt ansvar

Kina 2008 och Nazityskland 1936 visar världen att det går utmärkt att kombinera förtryck med ekonomisk framgång. När man blivit en viktig handelspartner håller demokratiernas ledare tyst. (Bilden är ett fotomontage)

Nästa år är det åter 1936. Ännu en gång utnyttjar världens främsta diktatur de olympiska ringarna. Det mångtusenåriga Kina – som förnedrats sedan opiumkrigens början 1839 – tillåts efter nära 200 år manifestera hur landet blir en respekterad världsmakt.

Vi vet alla vad som pågår bakom kulisserna.

Kommunistdiktaturen Kina är världshistoriens värsta massmördarregim. Cirka 50–100 miljoner människor beräknas ha dödats under ordförande Maos tid. En grotesk siffra, som till och med ställer Stalin i skuggan. Efter Mao Zedongs död har det kommunistiska ekonomiska systemet i princip avskaffats. Kapitalismens fröjder i Shanghai överträffar New York.

Men regimens brott består. Uppemot 8 000 människor avrättas av diktaturen – varje år. Sedan 1950-talet utsätts Tibet för en blodig ockupation. I tv-serien ”Globalisering” exponerar jag den kinesiska organhandeln. Avrättade fångars organ tas omedelbart om hand och säljs på internet, trots att det på pappret är olagligt. En lever kostar drygt 800 000 kronor.

Kinas president Hu Jintao besökte nyligen Sverige. Statsminister Fredrik Reinfeldts kommentar angående brotten mot de mänskliga rättigheterna var att Sverige ”möjligen inte har samma synpunkt”.

Mildheten i detta uttalande har konsekvenser.

Med vilken rätt kritiserar vi i dag Sveriges agerande mot Tyskland 1933–45? Jag hade studerat andra världskrigets svenska utrikespolitik under elva år då jag skrev boken ”Spelaren Christian Günther” (2006) om den svenske utrikesministern. Dennes utrikespolitik är ofta obehaglig. Men Christian Günther och Per Albin Hansson agerade under långt farligare omständigheter än Reinfeldt. Då fanns ett akut invasionshot.
Aldrig kan ni säga – varken

i dag eller 1936 – att ´vi visste ingenting´

I dag riskerar vi enbart ekonomiska problem.

Tillbaka till de olympiska spelen – 1936 eller 2008 kan göra detsamma. Världens mäktigaste diktatur tillåts utföra sitt marknadsföringsnummer, i skenet av hela mänsklighetens uppmärksamhet. Men vad är det som egentligen marknadsförs?

Jo, en gigantisk utmaning mot demokratin som system. Kina och Nazityskland visar världen – och då framför allt andra diktaturer – att demokrati är onödigt. Det går utmärkt att kombinera förtryck med ekonomisk framgång. När man blivit en viktig handelspartner håller demokratiernas ledare tyst. Reinfeldts företrädare Göran Persson sade 1996 om Kina

att ”för mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling”.

Det är ingen idé att föreslå bojkott av OS 2008.

År 1936 anlände 150 svenska idrottare till Berlin. De lämnade staden med 21 medaljer, varav sex guld. Vem vet vilka medaljer Carolina Klüft, Therese Alshammar och Christian Olsson tar? I striden för demokrati är Susanna Kallurs och Kajsa Bergqvists prestationer oviktiga. Ni gör som ni vill, svenska idrottare.

Men vet också detta: ni har ett personligt ansvar då ni marknadsför diktaturen. Liksom svenska företag som satsar på den kinesiska marknaden. Aldrig kan ni säga – varken i dag eller 1936 – att ”vi visste ingenting”.

Argumentet att internationella idrottsliga kontakter främjar demokratisk utveckling är nonsens. Nazityskland tog inte sådana intryck av 1936. Kina kommer inte att göra det av 2008.

År 1989 öppnade en infanteridivision eld mot fredliga demokratiförespråkare på Himmelska fridens torg i OS-staden Beijing. Över tusen människor mördades i blodbadet.

Deras blod förpliktar.

Dagens debattör

Henrik Arnstad40 år, journalist och författare, Stockholm

2008 i Kina, 1936 i Nazityskland – båda länderna använder de olympiska spelen för att visa världen att demokrati är onödigt. Men både idrottarna och de svenska företag som investerar i Kina och marknadsför diktaturen har ett personligt ansvar, skriver Henrik Arnstad.

Publisert: