ÅSIKT

Nej, kommuner måste inte vräka nyanlända

Debattören: Det stämmer inte att hyreskontrakt ska sägas upp efter två år

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Ola Axman
Att en kommun anvisats att ta emot fler nyanlända kan aldrig legitimera en ovärdig och omänsklig behandling, skriver Tim Holappa.
DEBATT

DEBATT. Under helgen har flera medier rapporterat om att nyanlända tältar i Solna. Av rapporteringen framgår att personerna i fråga blivit hemlösa efter att ha sagts upp från de bostäder som staden ordnat till dem.

I rapporteringen har dock ett par missförstånd framgått: dels påstås att en domstol skulle ha slagit fast att det är rätt att säga upp nyanländas hyreskontrakt efter två år, dels att kommuner inte skulle ha något ansvar för dessa människor.

Kommuner har ett ansvar för att ordna boende åt nyanlända. Detta har diskuterats tidigare och det är tydligt att ansvaret innebär stora utmaningar för våra kommuner. Inte minst för att läget på bostadsmarknaden på många håll är mycket ansträngt.

Av medierapporteringen under våren framkom att kommuner har löst nyanländas boendesituation på olika sätt: Solna stad med flera valde tidsbegränsade hyreskontrakt på två år, medan andra kommuner i stället valde att ordna med långsiktiga boendelösningar.

I media har det förekommit ett påstående om att en domstol beslutat att det är rätt att säga upp nyanlända efter två år. Detta påstående är dock felaktigt.

Ingen domstol har sagt att det är rätt att säga upp nyanländas hyreskontrakt efter två år. Det är dock korrekt att det i våras kom en dom från Förvaltningsrätten i Stockholm.

Domen gällde Lidingö stads beslut att säga upp nyanländas hyreskontrakt. Beslutet hade överklagats av Miljöpartiet i kommunen som ansåg att det stred mot syftet med att ordna boende åt nyanlända, nämligen att bidra till integrationen.

Förvaltningsrätten fick i målet bara bedöma om beslutet stred mot någon lag. Domstolen kom fram till att så inte var fallet. Domstolen bedömde däremot inte om beslutet var lämpligt. Domen innebär inte att de kommuner som valt långsiktiga boendelösningar har gjort fel. Domen visar snarast på vad det kommunala självbestämmandet kan innebära.

Domstolen avgjorde alltså inte vilka effekter detta kan få för integrationen. Att det utan bostad är svårt, för att inte säga omöjligt, att arbeta, studera eller att delta i samhällslivet i övrigt lär få ifrågasätta.

Socialtjänsten har ett ansvar för att kommunens invånare lever under skäliga levnadsförhållanden. Detta ansvar omfattar alla som lever i Sverige. Ansvaret inbegriper bland annat att ordna boende åt människor som är helt bostadslösa.

Bland de människor som riskerar att bli hemlösa finns också barn och barnfamiljer. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att barn inte far illa. Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn hos våra myndigheter.

Det är därför viktigt att socialtjänsten har kännedom om barnfamiljers situation för att på bästa sätt kunna hantera deras boendesituation. Att vräka barn som tvingas flytta till tält kan inte vara förenligt med barnets bästa.

Att tvinga människor att flytta från sina hem för att hänvisas till att tälta under en av våra blöta och kalla årstider är därtill ovärdigt och omänskligt. Detta är inte bara en etisk fråga, utan även juridisk. Jag menar att denna behandling riskerar att kränka dessa personers mänskliga rättigheter – rättigheter som vi alla ska tillförsäkras.

Kommunerna behöver nu ta sitt ansvar för den uppkomna situationen. Att som Solna stad välja att inte ordna långsiktiga boendelösningar för nyanlända riskerar att leda till en ökning av antalet ärenden hos socialtjänsten.

Ansvaret skjuts således på framtiden, på individernas bekostnad. Att en kommun anvisats att ta emot fler nyanlända kan aldrig legitimera en ovärdig och omänsklig behandling.


Tim Holappa, doktorand i offentlig rätt vid Stockholms universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.