ÅSIKT

Danius – vad gjorde du för att stoppa Arnault?

Debattören: Vänsterfeminister förförs i stället för att utkräva ett personligt ansvar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Utifrån ett klassperspektiv kan Forumkällaren betraktas som skiktad. Troligen har Danius medverkat i Jean-Claude Arnaults verksamhet både före och efter sitt inval i Svenska Akademien, eftersom detta kunde gagna henne, skriver Ida Ali Lindqvist.
DEBATT

DEBATT. Ett drygt år har gått sedan #metoo drog igång i Sverige. Under denna tid har jag funderat över vad det är som gör att vänsterfeminister hyllat och stöttat den före detta ständiga sekreteraren Sara Danius. Jag har också blivit fascinerad av att journalistiken inte ställt frågor om hennes mångåriga medverkan på Forum.

Hyllningar och knytblusmanifestationer för Danius i kombination med simpel klickjournalistik säger någonting om vår tid

Om jag ska vara ärlig struntar jag i Svenska Akademien. Det är inte där jag bedriver min feministiska kamp. Men hyllningar och knytblusmanifestationer för Sara Danius i kombination med simpel klickjournalistik, säger någonting om vår tid.

Vi vet sedan länge att mediedramaturgin sällan rymmer verklighetens komplexitet. Men när vi går med på den och slutar tänka själva, blir vi dumma fånar som skriver under på förenklade förklaringsmodeller utan kritisk granskning.

När det stormade som värst gick Sara Danius ut på sin sekreterarblogg och skrev ”Från och med nu använder Akademien samma jävsregler som Vetenskapsrådet”.
En enkel följdfråga hade kunnat vara: Hur ska Svenska Akademien, en institution med stadgar från 1700-talet, kunna använda en jävslagstiftning som är anpassad efter en myndighet?” Självfallet är det i praktiken omöjligt.

Varför tillfrågades inte Sara Danius om sina samarbeten med kulturprofilen? Det behövs inte grävas speciellt mycket för att få fram att hon skrev en så kallad efteressay till essän ”Öppna Venus : nakenhet, dröm, grymhet (2009) av Georges Didi”, som Jean-Claude Arnault var redaktör för.

Eller för att se att hon i efterordet till skriften ”Husmoderns död” (2014) särskilt tackar honom: ”Sist men inte minst: stort tack till Jean Claude-Arnault, mannen bakom kulturinstitutionen Forum.”

Troligen har Danius medverkat i Jean-Claude Arnaults verksamhet, eftersom detta kunde gagna henne

Det är som att #metoo har utvecklats till en kamp där endast den vita medelklasskvinnan versus den vita medelklassmannen ryms. Bilden som skapas skildrar ett krig mellan den goda Danius och de onda akademiegubbarna.

Här finns inte plats för klassanalyser. Här diskuteras inte heterosocialiteten som strategi för kvinnor för att kunna närma sig maktpositioner. Här finns inte plats för intersektionella maktanalyser.

Utifrån ett klassperspektiv kan Forumkällaren betraktas som skiktad. Troligen har Danius medverkat i Jean-Claude Arnaults verksamhet både före och efter sitt inval i Svenska Akademien, eftersom detta kunde gagna henne, vilket hon såklart inte är ensam om. Men utifrån hennes maktposition, och i mediekriget mellan hjältar och skurkar, har hon kommit lindrigt undan.

Jag förstår att Danius har tvingats kompromissa bort mycket av sina egna värden för att kunna verka inom Svenska Akademien, och att också hon är ett offer för sexism och kvinnoförnedring.

Vad offrar vi genom att hylla Danius Nobelklänning och tolkar in den som en manifestation mot gubbväldet

Men att ta ställning handlar om att offra något. Vad offrar vi genom att starta en manifestation och knyta en blus för en kvinna med maktposition som i många år medvetet valt att blunda för att Arnault var en man som tafsade på kvinnor?
Vad offrar vi genom att hylla Danius Nobelklänning och tolkar in den som en manifestation mot gubbväldet inom Svenska Akademien? Något hon själv dessutom sagt att det inte är.
Varför avkräver vänsterfeminister inte Danius ett personligt ansvar istället för att förföras av hennes marknadsföring av sig själv?

Jag hade önskat att manifestationer i stället inletts i solidaritet med de hemlösa kvinnorna som verkligen offrade något, när de under #metoo outade förövare som de inte kan skydda sig ifrån eftersom de lever på gatan och är i total avsaknad av samhälleligt skydd.
Det kostar att ta ställning och det ska det göra. Annars är kampen inte värd något. När vi godtar en förenklad journalistik som tillskriver människor epitet som ond och god livnär vi också vår egen fördumning, vårt eget förfall.


Ida Ali Lindqvist, samhällsdebattör och krönikör på Dala-Demokraten


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33