Varför ställa klimatet mot coronapandemin?

Replik från Bikke Soukkan om unga och coronarestriktionerna

Publicerad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Även jag känner besvikelse och rädsla inför framtiden. Trots detta ser jag inte poängen med att ställa två av de största samhällsfrågorna, coronapandemin och klimatkrisen, mot varandra, skriver Bikke Soukkan.
Foto: PRIVAT
Även jag känner besvikelse och rädsla inför framtiden. Trots detta ser jag inte poängen med att ställa två av de största samhällsfrågorna, coronapandemin och klimatkrisen, mot varandra, skriver Bikke Soukkan.

REPLIK. Världen går just nu igenom en av de största globala kriserna någonsin med effekter som kommer att lämna avtryck i ekonomi och näringsliv en lång tid framöver.

Vi alla tvingas ändra vanor och livsstil, något som väckt mycket känslor och debatt kanske främst bland oss unga. Kring detta debatterar Hedda Ljunggren som menar att makthavarnas ignorans i klimatpolitiken är upphov till att vi unga fortsätter festa under pandemin.

Även jag känner besvikelse och rädsla inför framtiden. Trots detta ser jag inte poängen med att ställa två av de största, och i dag bland de viktigaste, samhällsfrågorna emot varandra.

I debatten kring om de nya restriktionerna är rättvisa mot oss unga har klimatkrisen och dess konsekvenser för vår generation alltför ofta använts som invändning mot att ytterligare begränsa vår vardag – och på senaste tiden kanske främst vårt nöjesliv.

Vad som förvånar mig i denna retorik är hur man frångår det faktum att vi alla är offer i denna kris, oavsett ålder, och att egoistiska beslut till följd av en pessimistisk framtidssyn inte gynnar någon av oss.

Att fortsätta argumentera för att vi ska få festa som om det inte fanns en morgondag är paradoxalt då festandet i sig är bidragande till en försämrad framtidsutsikt.

Denna uppgivna inställning kan inte räknas som något annat än kontraproduktiv.

Vi behöver inte ännu en debatt som sätter käppar i hjulet för en minskad smittspridning. Att försöka rättfärdiga faktumet att unga indirekt tar ut sitt missnöje gentemot makthavare över riskgrupper, vårdpersonal och socioekonomiskt utsatta motarbetar alla försök till en progressiv coronapolitik.

Tvetydigheten är påtaglig; “det är vi unga som utgör det nuvarande hotet mot samhället, fast det är ni som sitter på makten”, skriver Ljunggren men försvarar samtidigt hur vi unga trotsar de direktiv makthavarna faktiskt ger.

Vi lever i en tid då det krävs att vi kan hålla flera bollar i luften – att förstå allvaret i pandemin utesluter inte att förstå allvaret i klimatkrisen.


Bikke Soukkan, 20 år och student


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publicerad:

LÄS VIDARE