Aktiva i SD ska inte nekas jobb i skolan

Debattörerna: ”Politisk uppfattning” behöver bli grund för diskriminering i svensk lag

Publicerad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Inom SD har vi mängder av exempel på politiskt aktiva som mer eller mindre öppet nekats anställning inom skolan, ofta med hänvisning till att den sökandes politiska engagemang strider mot skolans värdegrund, skriver Mikael Strandman, Monika Lövgren och Michael Rubbestad.
Foto: GETTY
Inom SD har vi mängder av exempel på politiskt aktiva som mer eller mindre öppet nekats anställning inom skolan, ofta med hänvisning till att den sökandes politiska engagemang strider mot skolans värdegrund, skriver Mikael Strandman, Monika Lövgren och Michael Rubbestad.

DEBATT. Rektorn blev först glad att en behörig, erfaren lärare ville ha jobbet som SO-lärare. Men så ringde hon tillbaka, med ett nytt tonfall:

”Vi är inte intresserade längre, för vi var inne på internet. Du vet nog vad det gäller”.

”Mina åsikter har inte med mitt jobb att göra. Ingen har någonsin kritiserat mig för min undervisning”, svarade läraren.

”Det tror vi inte heller men våra värdegrunder stämmer inte överens med dina åsikter. Även om du skulle sköta dig så känner vi att … vi vill inte det.”

(Hämtat från Niklas Orrenius intervju med Richard Jomshof i DN).

I regeringsformen står det att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av de sju diskrimineringsgrunderna.

Uppräkning inkluderar dock inte grunden ”politisk uppfattning” vilket är anmärkningsvärt då detta är en av diskrimineringsgrunderna i både Europakonventionen och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

I ett öppet demokratiskt samhälle måste naturligtvis rätten att få fritt utrycka sina politiska åsikter även gälla rätten att få bemöta dessa på olika sätt. I ett demokratiskt samhälle måste det vara acceptabelt att privat särbehandla personer som själva, med sin politiska åsikt som grund, motarbetar ens egna försök att påverka samhället.

Rent generellt kan därför politisk uppfattning inte gälla som diskrimineringsgrund inom det privaträttsliga området. Men det är heller inte vad som stadgas i de internationella konventionerna.

Däremot, när det gäller den gemensamma, allmänna sektorn så står det uttryckligen att politisk diskriminering inte får förekomma, bland annat vid tillsättningen av en offentlig tjänst.  

I svensk lagstiftning har vi inte detta uttryckliga förbud, vare sig i regeringsformen eller några andra lagar, vilket börjar bli ett reellt demokratiskt problem.

Inom Sverigedemokraterna har vi mängder av exempel på politiskt aktiva som mer eller mindre öppet nekats anställning inom grund- och gymnasieskolan, ofta med hänvisning till att den sökandes politiska engagemang strider mot skolans värdegrund. Den rektor som nekat anställning med hänvisning till ”värdegrunden” kan utan risk för rättsliga konsekvenser fortsätta med detta då politisk uppfattning inte ingår som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen.

Detta förhållande, där man riskerar att inte ha rätt åsikt för en tjänst som lärare, är någonting som vi förknippar med diktaturer. Dessutom blir det lite ironiskt att man just hänvisar till skolans värdegrund för att i samma mening direkt bryta mot denna.

Samhället och diskursen förändras nu snabbt och oavsett vad vi personligen tycker är detta en angelägen fråga att diskutera.

Problemet som vi ser det, är att med nuvarande lagstiftning, kan ett engagemang i ett parti i riksdagen, vars partiprogram till fullo ställer sig bakom allt i de internationella konventionerna till skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna, leda till att man nekas anställning med hänvisning till detta engagemang.

Å andra sidan skulle en lagstiftning som helt förbjuder hänsynstagande till den sökandes politiska engagemang medföra att rektorer skulle tvingas anställa personer som aktivt motarbetar samma konventioner och som absolut inte skulle vara lämpliga som lärare åt våra barn.

Båda ytterligheterna är dåliga, varför vi måste finna en mer balanserad väg.

Kanske skulle man som ett tillägg i diskrimineringslagen kunna låta politisk uppfattning ingå som diskrimineringsgrund inom det offentliga förutsatt att den politiska uppfattningen håller sig inom de internationella konventionerna som Sverige ratificerat?


Mikael Strandman, riksdagsledamot, konstitutionsutskottet (SD)
Monika Lövgren, riksdagsledamot, Upplands län (SD)
Michael Rubbestad, riksdagsledamot, utbildningsutskottet (SD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publicerad:

LÄS VIDARE