ÅSIKT

Kejsaren är naken

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Tjia Torpe: Jan Björklund har fel – svenska elever har väldigt bra resultat

Foto: Debattör: Tija Torpe 56 år, Stockholm Ordförande i Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté 2001-2006 Skolborgarråd i Stockholm 1994-1996

Sverige har en internationellt sett framgångsrik skola. Våra elever har bättre skolresultat än eleverna i Frankrike, Storbritannien, Tyskland, USA och våra grannländer Norge och Danmark.

I 40 år har internationella jämförande studier gjorts, som visar att svenska elevers skolresultat oftast ligger bra eller mycket bra till. Något ändras mätmetoderna genom åren, men inget tyder på en allmän, trendmässig försämring av elevernas resultat.

Mycket länge var vår skola en skola för att sortera eleverna. Reformerna på skolans område, som genomfördes av Socialdemokraterna och den tidens Folkparti, skapade så småningom förutsättningar för en utbildning för ett modernt samhälle och en utjämning, istället för en sortering till det gamla klassamhället. Sverige gick igenom en veritabel utbildningsrevolution.

Senare års undersökningar visar samstämmigt att de allra flesta är nöjda med den skola de har nära kontakt med t ex via barnen, men att de är missnöjda med skolan generellt. Vad kan det bero på?

Folkpartiet har det senaste decenniet ägnat sig åt att sätta en krisstämpel på svensk skola. De har starkt bidragit till skoldebattens fokusförskjutning, från pedagogisk utveckling mot förenklade, kortsiktiga lösningar. De ställer den populistiska och förenklade frågan, till de pedagogiskt engagerade: Är ni för eller emot kunskap? Eftersom de flesta uppfattar frågeställningen som löjligt insinuant och förenklande tar sig många insatta forskare inte in i debatten. De forskare som ändå försöker refuseras oftast. Denna vingklippta debatt visar sig slå rot i folkhemmet.

I själva verket är det så att skolministern är lika naken som kejsaren var i sagan om de nya kläderna. Såväl skolministern som folkpartiets, socialdemokraternas och alla andra partiers representanter i Riksdagen utbildningsutskott känner till fakta. Ett exempel är det seminarium för utbildningsutskottet 2006, där representanter för Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté och några initierade forskare detaljerat redogjorde för Sveriges prestationer genom åren, i de internationella jämförelserna.

Krisstämplingen har alltså ingen faktagrund. Det är farligt att bygga den framtida skolpoltiken på skolminister Jan Björklunds lösan sand.

Istället för att sätta strålkastaren på vad som ska göras för att förbättra för dem som har de sämsta resultaten längtar sig skolminister Jan Björklund, tillika Folkpartiets nuvarande partiledare, tillbaka till den gammaldags skolan med långa, ofruktbara anor. Han smattrar fram hårt vinklade påståenden om att eleverna inte lär sig något i skolan och kräver mer prov, disciplin, bestraffning och betyg. Påståendena kastas ut som militära order med ljungande blick och tydligt pekande med hela handen.

Är det debattekniken som är skälet till att så få journalister ställer kontrollfrågor och att våra erfarna skolforskare inte går i närkontakt, alternativt inte släpps in i debatten? Är det därför socialdemokraternas Morgan Johansson i DN 19 sept, undergivet talar om ett samarbete med Folkpartiet som i gamla tider. Men Folkpartiet idag är inte som i gamla tider då vi byggde upp enhetsskolan, grundskolan, den nya gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Skolan idag har förvisso bekymmer. Vi måste fråga oss vad som ska göras för att förbättra för dem som har de sämsta resultaten. Spänningarna i den för alla gemensamma skolan har ökat. Informationsflödet är enormt och tempot har skruvats upp, där liksom i hela övriga samhället.

Men frågan är om inte bland det mest bekymmersamma är hur skolan framställs och debatteras av mindre nogräknade politiker som får stå oemotsagda. Bäva månne den svenska, pedagogiska utvecklingen som byggts upp systematiskt under 100 år när nu den folkpartistiske skolministern Jan Björklund laddar sina kanoner, och vissa socialdemokrater verkar huka i buskarna.

Tjia Torpe