ÅSIKT

– Nedskärningar gör barnen sjuka av oro

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Gustav Fridolin (MP): Andelen 15-åringar med oro och ångest har tredubblats, enligt Rädda barnen: Nästan var fjärde flicka rädd att familjens pengar inte ska räcka

Foto: Gustav Fridolin gillar Aftonbladets granskning av psykvården. ”Den lyfter fokus från de som blivit sjuka till det som skapar ohälsan”, skriver han.

Vi lever i en tid där gemensamma problem förvandlas till individuella tillkortakommanden. Ohälsa, arbetslöshet och fattigdom beskrivs oftare som problem med de individer som drabbas än som utmaningar som vi tillsammans måste göra något åt. Därför är Aftonbladets granskning av den svenska psykiatrin så viktig. Den lyfter fokus från de som blivit sjuka till det som skapar ohälsan.

I en ny undersökning har Rädda Barnen intervjuat 25 000 ungdomar om hur de upplever sin verklighet. Det ger förklaringar till den ökade psykiska ohälsa som drabbar unga, där till exempel andelen 15-åringar som har svåra problem med oro, ängslan och ångest tredubblats.

23 procent av flickorna och 14 procent av pojkarna berättar i undersökningen att de oroar sig för att familjens pengar inte ska räcka till. Var femte ungdom som är orolig för sin kompis, anger att det är kompisens ekonomiska utsatthet som oroar mest.

Barn har svårt att sova på grund av familjens ekonomi, och 15-åringar oroas redan över sina framtida möjligheter att få jobb. Var fjärde lämnar ungdomsåren utan den viktiga biljett in i vuxenvärlden som en fullgången gymnasieutbildning innebär.

Samtidigt har regeringen gjort det svårare att läsa upp betyg på Komvux eller få en chans att komma in på högskola genom arbetslivserfarenhet. Ungdomsarbetslösheten har permanentats på tvåsiffriga tal och den barnfattigdom min mormors generation slet för att lämna i historien har gjort comeback. Det blir till en utslagning som såklart drabbar de som slås ut, men som påverkar oss alla.

Som folkhögskolelärare har jag mött unga som gått in i väggen sedan de blivit övertygade om att de måste ha högsta betyg på varje prov för att över huvud taget ha en chans till ett jobb. Ett enda misslyckat prov och framtidsutsikterna har rämnat.

Det handlar ofta om tjejer som inte alls haft förutsättningarna emot sig, men som slagits ut av pressen att prestera. Rädslan för att bli utslagen blir en utslagsfaktor i sig själv, utanförskapet blir utanförskapande. 63 procent av flickorna och 44 procent av pojkarna berättar i Rädda Barnens studie att de hyser stor oro för att misslyckas i skolan.

Vi står inför en global ekonomisk oro. Det är viktigt att använda varje skattekrona så effektivt som möjligt. Och när man gör nedskärningar i vården eller skolan heter det ofta att man ”effektiviserar” verksamheten. Men jag frågar mig: är ett samhälle som producerar sjuka barn verkligen effektivare, än ett där varje barn blir sett?

Sverige är inte starkare än alla oss som bor här. Hur starkt vårt land står i den ekonomiska oron avgörs av vilka förutsättningar vi ger våra medborgare. Hur starka vi är om tio år avgörs av med vilken glädje våra barn kan gå till skolan.

I det gröna budgetförslaget satsar vi därför på att värdera lärargärningen som ett av våra viktigaste framtidsyrken och ge alla lärare möjlighet till fortbildning och en god löneutveckling.

Vi stoppar utförsäkringarna av sjuka föräldrar, höjer underhåll-stödet med 150 kronor i månaden och garantinivån i föräldraförsäkringen till 229 kronor om dagen. Inget barn i Sverige ska behöva växa upp i fattigdom.

Vi satsar på utbildning och jobb till alla unga. Det behövs fler händer i äldreomsorgen och fler vuxna i skolan. Vi lägger miljarder på att anställa fler i välfärden. Vi prioriterar den politik som ger mest jobb och jobb där arbetslösheten är högst: investeringar i att tågen ska gå i tid och upprustning av miljonprogrammets bostäder och skolor.

Det är egentligen inte arbeten som saknas i Sverige, det finns mycket som behöver göras. Med rätt politik borde ingen behöva växa upp och i dag känna sig orolig för sina möjligheter att få en plats i morgon.

Gustav Fridolin

ARTIKELN HANDLAR OM

Samhälle