ÅSIKT

Vårt asylsystem i EU fungerar inte längre

EU-kommissionären för migration: Flyktingar ska inte få välja vilket land de söker asyl i

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Lieven Creemers
Flyktingsituationen är i dag bättre än för bara några år sedan, men krisen visade att EU:s system för mottagande av flyktingar behöver en reform, skriver debattören.
DEBATT

DEBATT. Under de senaste tiden har solidaritet diskuterats livligt i EU. Ibland har EU-länderna haft helt olika åsikter om framtiden för EU:s asylsystem.

Men i grund och botten vill vi alla ha ett starkt, välbalanserat och humant asylsystem, som är rättvist för såväl EU-invånare som migranter, för såväl EU-länderna som ursprungs- och transitländerna.

Tack vare ett gemensamt arbete är situationen nu mycket stabilare. EU:s yttre gränser är bättre skyddade än tidigare. Antalet migranter som anländer irreguljärt till EU är nu lägre än det var före 2014, innan migrationskrisen började.

Tusentals människor i behov av skydd har omplacerats och vidarebosatts runtom i Europa. Mottagningsvillkoren för migranter i tredjeländer har förbättrats med vårt stöd. Vi måste fortsätta med dessa gemensamma insatser på alla områden av vår migrationspolitik, och även förbättra förvaltningen av de yttre gränserna.

Vi är medvetna om att människor kommer att behöva skydd och en fristad så länge som det finns instabilitet i vårt närområde.

Det är EU:s moraliska och rättsliga skyldighet att erbjuda en fristad för dem som behöver det. Men det nuvarande gemensamma europeiska asylsystemet, med bland annat Dublinförordningen, är inte längre lämpligt för detta ändamål.

I teorin är vi alla överens om att skydd bör erbjudas dem som verkligen behöver det. Men för att göra det måste vi få ordning på våra asylsystem, vara hårdare mot dem som missbrukar systemen och effektivare se till att personer som inte behöver skydd och som inte har någon rätt att stanna i EU återvänder.

Vi måste också bli bättre på att fördela ansvaret mellan EU-länderna. Det är just därför vi har föreslagit en reform av EU:s asylpolitik.

Asylsökande ska inte själva kunna välja vilket land de reser till – det här har undergrävt vårt asylsystem och även den fria rörligheten inom Schengenområdet.

Detta kommer att förändras i och med det nya Dublinsystem som är ett hållbart och rättvist system för att besluta vilket land som ska granska en persons asylansökan. På så sätt är det inte bara ett eller några få länder som får ta ansvaret i krislägen.

Det enda sättet att hindra sekundära flöden, asylshopping och missbruk är att se till att gräset inte är grönare på andra sidan, och att det får praktiska konsekvenser om man inte följer reglerna.

Med andra ord måste rutinerna, rättigheterna, skyldigheterna och villkoren i fråga om asyl vara desamma i alla EU-länderna: exempelvis bör en person från Syrien ha samma möjligheter att bli erkänd som flykting i Portugal som i Sverige.

Normen bör vara att fullständigt bistånd och stöd endast beviljas i det EU-land som ansvarar för att behandla asylansökan, och att stöd och skydd endast ges så länge som det behövs. Våra rutiner måste också bli snabbare och effektivare – vi vill minska handläggningstiden för en ansökan till högst sex månader.

Mitt främsta mål under de kommande månaderna är att säkerställa avgörande framsteg med reformen av det europeiska asylsystemet. För att uppnå detta kommer jag att samarbeta nära med EU-länderna och Europaparlamentet.

Jag vet att många har blivit oroliga eller rädda när tusentals människor kommit in i Europa på ett irreguljärt sätt under de senaste åren. Samtidigt har jag också sett den stora generositet som Europas invånare har visat vid många tillfällen på nationell, regional eller lokal nivå.

Vi får aldrig glömma att vi pratar om människor, som i många fall är utsatta och flyr mycket farliga situationer i sitt hemland. Flyktingar är inte våra fiender. De är inget hot. Många av oss är ättlingar till invandrare eller flyktingar. Minnena av vår samtidshistoria lever kvar.

Vi vill alla komma till rätta med problemet – men det kräver att var och en av oss tar vårt ansvar. Det handlar inte om att kompromissa.

Om vi verkligen vill förbättra vårt system kan vi inte köpslå med solidariteten och bara välja de delar som passar oss. Vi behöver alla delar.

I den europeiska familjen är vi antingen starka tillsammans – eller inte alls. Därför måste vi lita på varandra. Reformen av vårt gemensamma europeiska asylsystem handlar inte om välgörenhet eller goda avsikter. Det handlar om att tillvarata vårt gemensamma intresse.


Dimitris Avramopoulos, EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:39