Debatt

Vargfrågan handlar om mer än vetenskap

Jägareförbundet: Nej, vargen är inte hotad

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Sex av åtta riksdagspartier har efter moget övervägande kommit fram till att de vill minska vargstammen – utan att äventyra dess gynnsamma bevarandestatus. Med en förkrossande majoritet (88 procent) vill riksdagen minska vargstammen. Detta stör Marlene Fuglsang och Mervi Helles. Problemet för debattörerna verkar vara är vargens livsförutsättningar och starka tillväxt inte får trumfa demokratisk vilja och riksdagens beslut, skriver Mikael Samuelsson, ordförande, Jägareförbundets rovdjursråd
Sex av åtta riksdagspartier har efter moget övervägande kommit fram till att de vill minska vargstammen – utan att äventyra dess gynnsamma bevarandestatus. Med en förkrossande majoritet (88 procent) vill riksdagen minska vargstammen. Detta stör Marlene Fuglsang och Mervi Helles. Problemet för debattörerna verkar vara är vargens livsförutsättningar och starka tillväxt inte får trumfa demokratisk vilja och riksdagens beslut, skriver Mikael Samuelsson, ordförande, Jägareförbundets rovdjursråd

DEBATT

REPLIK. Svar till debattartikeln ”Skamligt att utrota en fridlyst art för röster” som publicerades i Aftonbladet den 24 juli.

Som vanligt när vargförespråkare, som Marlene Fuglsang och Mervi Helles, debatterar vill de att vargens behov ska gå före människor, jordbruk, näringar och samhället.

Denna metod har vi prövat – och misslyckats med – i över 20 år i Sverige. Så har nämligen förvaltningen sett ut.

Men en fungerande rovdjursförvaltning måste i stället byggas på respekt för demokratiska beslut och en helhetssyn som beaktar varg, människa, näringar och samhället.

Debattörerna betonar vargens genetik och sårbarhet. Att vargen är hotad. Samtidigt antyds att politikerna ignorerar detta. I den allmänna vargdebatten rycks enskilda forskarrön ut ur sitt sammanhang. Siffror och benämningar som få förstår formar basen för olika utspel. Allting verkar lätt, när det i själva verkat är oerhört komplicerat.

Låt oss vara tydliga med en sak – vargen är inte hotad. Den har en stark tillväxt, samtidigt som de upplevda problemen för människor ökar.

Såväl politik som myndigheter vill utgå från en kunskapssammanställning som gör det möjligt att fatta väl underbyggda beslut, baserade på fakta och forskning.

Men det går inte – som debattörerna verkar vilja – att enbart basera beslut som påverkar samhället utifrån några forskare. Det behövs mer underlag än så.

Inom vargfrågan har forskarna förhållandevis smala verksamhetsområden och utgångspunkter för sina resonemang, exempelvis inom genetik.

Djup kunskap om vargarnas biologi är naturligtvis viktigt, men det är många andra saker som måste beaktas, om förvaltningen ska få förståelse och acceptans i breda samhällslager.

Därtill är inte ens forskarna överens om allting. De har olika syn på ämnena och gör olika tolkningar av resultat.

Orsaken till att 18 forskare gör ett utspel i tidningen Science bottnar i att de vill påverka vargförvaltningen. Detta agerande är vedertaget och accepterat.

Vargens biologiska förutsättningar kan med andra ord inte vara det enda kriteriet som styr vargförvaltningen. Det behövs socio-ekonomi-, agrar-, juridik-, skogs- och samhällsvetenskaplig kunskap också.

Därtill behövs avvägningar utifrån människans behov och trygghet, samt näringsverksamhet, livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling.

Vargfrågan är större än bara vetenskap, även om vetenskap utgör basen.

Sex av åtta riksdagspartier har efter moget övervägande kommit fram till att de vill minska vargstammen – utan att äventyra dess gynnsamma bevarandestatus.

Med en förkrossande majoritet (88 procent) vill alltså riksdagen minska vargstammen. Detta stör Marlene Fuglsang och Mervi Helles.

Debattörerna skriver: ”Att använda vargarna som slagträ för att vinna röster i valet i september är inte bara skamligt. Det är ett politiskt lågvattenmärke på utrotningshotade djurs bekostnad.”

Debattörerna inser alltså att väljarna i stor utsträckning tycker att stammen storlek ska begränsas. Detta är intressant. Problemet för debattörerna verkar vara är vargens livsförutsättningar och starka tillväxt inte får trumfa demokratisk vilja och riksdagens beslut. Men tolv procent får inte vinna över 88. Då har vi ingen demokrati.

Svenska Jägareförbundet välkomnar i stället riksdagens beslut och vilja, eftersom denna är de första stegen mot att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar vargförvaltning.

Det tramsigaste utspelet kommer i slutet av debattartikeln. Trots att det inte finns ett enda politiskt parti i Sveriges riksdag som vill utrota vargen kan inte debattörerna låta bli att kasta in utrotning i den förvirrade debatten. Detta är det verkliga lågvattenmärket.

Vem som skulle driva den frågan besvaras inte. Det verkar som att all form av begränsning av stammens storlek – i någon form – ska ses i skenet av utrotning.

Detta argument har funnits med sedan 2010. Under denna tid har vargstammen nästan tredubblats. Vill debattörerna tas på allvar behöver argumenten hålla högre höjd.


Mikael Samuelsson, ordförande, Jägareförbundets rovdjursråd


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

Aftonbladet

/

Debatt

/

Vargar

LÄS VIDARE

DEBATT: Skamligt att utrota en fridlyst art för röster

ÄMNEN I ARTIKELN

Vargar

Svenska Jägareförbundet

Genetik

Utrotningshotade djur

Biologi

Jakt

Vargpolitik