ÅSIKT

Dags för skärpning, alla vuxna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Hej Sveriges alla vuxna, nu är det dags att ta ett snack med er. Detta är Sveriges alla besvikna ungdomar som talar. (Jag vägrar att använda termen ”tonåring” eftersom det ordet har blivit närmast ett skällsord som ni använder för att beskriva en semimänsklig underart, så att ni slipper befatta er med oss och försöka förstå oss. Det är ju så mycket enklare att skylla på hormoner och grupptryck än er egen oförmåga att handskas med blivande vuxna).

Vi har fått sitta snällt i ett hörn och titta på medan ni vuxna ska reda ut alla problem i världen, för små barn ska ju synas men inte höras. Men nu har vi suttit tysta länge nog.

Vi har funnit våra röster och nu tänker vi använda dem. För även om ni inte kan (eller vill?) märka det så har vi vuxit upp nu, vi håller på att bli vuxna och vi förstår vad det är som pågår. Och vi tycker inte om vad vi ser. Vi är så besvikna på er. För ni är ju vuxna, ni ska ju kunna ta hand om alla problem i världen. Ni ska ju skydda oss.

När ni har rusat ut ur huset på morgonen, försenade till jobbet, så sitter vi vid köksbordet och läser tidningen. Det här är vad vi läser:

Vi läser om er oförmåga att ta hand om allt själva. Vi läser om auktoritetspersoner som förgriper sig på oss, era egna barn. Vi läser om domare som friar män och kvinnor som slår och våldtar oss, och ger oss sår som aldrig läker. Vi läser om poliser som inte kan hjälpa oss. Vi läser fakta.

Vi läser att antalet hemlösa i vår ålder ökar men ingenstans står det hur ni hade tänkt lösa det problemet. Vi läser om vuxna som inte kan ta hand om oss. Vi läser också om hur ni behandlar varandra. Hur ni rånar, mördar, slåss. Varför?

Om att bli vuxen innebär just det, så har vi ingen större lust att bli vuxna.

Vi är så besvikna på hur ni behandlar den värld och de människoliv som vi har lämnat i ert ansvar i förtroende. För att använda ett indianordspråk: ”Vi ärver inte jorden från våra fäder, vi lånar den av våra barn.”

Snyggt jobbat, hörni. Skärp till er nu. Ordentligt. Annars vill vi inte vara med längre.