ÅSIKT

Vi i partiet ska tycka rätt – eller hålla tyst

Debattören: Vänsterpartiet har skapat en tystnadskultur

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Partiet skapar numer lojaliteter och partimedlemmar i en tystnadskultur med koder och lösenord. I samma stund så växer avståndet till väljarna och politikerföraktet fortsätter att frodas, skriver Leif Lindström.
DEBATT

DEBATT. Jag har haft anledning att fundera över hur den samlade vänstern lokalt och i landet ska samla sina styrkor i en ambition att vinna förtroende bland ”vanligt folk”. Det är inte minst viktigt när vi nu går in i en valrörelse.

Jag har upptäckt att självgående karaktärer med stor intigritet, numera ses som hot snarare än en tillgång. Det både oroar och besvärar mig. Ett brett folkligt stöd borde vara en tillgång för vilket parti som helst. Jag ser att Stig Henriksson petas från försvarsberedningen, kämpen mot hedersrelaterade företeelser, Amineh Kakabaveh, ses som något ”katta släpat in” och uteslutningsärendet av mig slutade som bekant med ett rejält självmål trots påhittad uppgörelse.

För egen del accepterade jag naturligtvis inte partisekreterarens erbjudande om att få vara kvar i partiet enkom jag lovade att inte stå på en vallista. Jag kan inte politiskt verka med den vetskapen och då föredrar jag faktiskt att bli utesluten ur det parti som jag ägnat så mycket tid och engagemang åt.

Den här typen av stalinism är för mig helt främmande. Sekteristiskt tes- och texttuggande sanningar i en partistisk bekräftelsekultur är ointressant för mig och med all sannolikhet för flertalet av Vänsterpartiets medlemmar och väljare.

Tendensen är tydlig, man ska tycka ”rätt” och har man tvivel gör man bäst i att ligga lågt som en midsommarnattsdimma. Partiet skapar numer lojaliteter och partimedlemmar i en tystnadskultur med koder och lösenord. I samma stund så växer avståndet till väljarna och politikerföraktet fortsätter att frodas. Att SD drar nytta av den icke tillåtande utvecklingen är och har varit tydlig.

Det är allvarligt i en tid där vänstern med sin politik borde vara betydligt mer framgångsrika. Låt fler nejlikor blomma och ta tillvara på beprövad erfarenhet, engagemang och kunskap!

Erfarenheten säger att olika åsikter och meningsutbyten bara skapar krusningar på ytan i trygga organisationer och i otrygga ledarlösa dito skapar samma företeelser panik.

Låt oss prata politik och tona ner enskilda politikers eventuella och påstådda tillkortakommanden.

Vi bör syresätta det politiska livet och ha fördragsamhet i det politiska samtalet. Tillåtelse, kamratskap och respekt borde vara vägledande, snarare än att avkräva medlemmar en kurs i interfeministiskt arbete (ett aktuellt exempel) för att vara tillgängliga på riksdag, region och kommunala listor.

Alla erfarenheter måste tas om hand, inte minst det som rör arbetsliv, fackligt arbete, folkbildning, förening – och nätverksbyggande. Transparens måste gå före no reply-mail och uppfattad centralism i hierarkiska partistrukturer.

Partiföreningar är i grunden autonoma och måste så få vara. Medlemskapets skyldigheter och rättigheter ska vara okränkbara. Självutnämnda generaler och ordningsmäns/ombudmäns utrymme måste begränsas om partiaktiviter och engagemang ska kunna växa och uppmuntras

Människor vill inte längre gå i raka lojala partiled, de vill ha en plats och ett utrymma att torgföra sina åsikter. Låt oss bilda en tillåtande folkrörelse till gagn för ett utvecklat välfärdssamhälle.

Vänsterpartiet behövs!


Leif Lindström, kommunalråd i Borlänge, tidigare partistyrelseledamot (V)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:39