ÅSIKT

Sis-chefen: Dödliga ungdomsvåldet tycks inte öka

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Det är alltid sorgligt när en ung människa bragts om livet. Det är än sorgligare när den som utfört brottet också är ung. Ett mord är oåterkalleligt och får konsekvenser resten av livet.

Det finns inga tecken på att det dödliga ungdomsvåldet ökar. Enligt Brå är antalet fall där ungdomar i åldern 15–17 år dömts för mord, dråp och misshandel med dödlig utgång ovanligt. I snitt handlar det om 3–4 fall per år sedan 1980-talet. I bland gör slumpen att de klumpar ihop sig, vilket så klart kan uppfattas som att det dödliga våldet ökar.

Eftersom det är ovanligt att unga dödar unga är det också något som är svårt att förutse och förebygga. Den skyldige är ofta någon som begått andra brott, sysslar med droger och ofta hamnar i bråk. Därför är det angeläget att arbeta brett med att förebygga ungdomskriminalitet. Det i sig är ett skydd mot att unga dödar unga. Andra har psykiatrisk problematik och har aldrig tidigare varit i kontakt med rättsväsendet.

Hos oss på Råby ungdomshem placeras ungdomar som döms till LSU (Lagen om sluten ungdomsvård). Vården utgår från den unges behov kombinerat med överväganden kring risker för återfall i brott. Återfall i nytt brott med dödligt våld är extremt sällsynt.

De flesta behöver i sin behandling fokusera på och träna förmåga till ilske- och impulskontroll, förmåga till empati, sociala färdigheter samt ingå i familjearbete och hjälp med skolgång. Vidare behöver ungdomarna eftervård efter avslutad institutionsvistelse för att kunna behålla vad de lärt sig på institutionen ute i det öppna samhället.

Det finns en väg tillbaka. Mord är brott som den unga alltid bär med sig och måste lära sig leva med. Men det finns en framtid och möjligheten att leva ett fungerande liv. Därför är det angeläget med god, proffsig vård till unga förövare.

Flera europeiska länder har lagstadgad eftervård. I Sverige är detta upp till kommunens socialnämnd att bestämma. Tyvärr varierar detta stort mellan såväl kommuner som socialsekreterare. Framförallt gäller det att hitta bättre fungerande samarbeten mellan socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin.

Att uppmärksamma unga på glid räddar liv.

Katarina Lindeberg
Insitutionschef, Sis, Råby ungdomshem