Nu lyfter damfotbollen – men inte i Sverige

Debattörerna: Ska damallsvenskan behålla sin status måste vi agera nu

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Foto: BJÖRN LINDAHL
Marta – en av värlsspelarna i förra årets Damallsvenskan. Nu har de svenska damlagens relativa ekonomiska styrka mer än halverats jämfört med de övriga toppklubbarna i rankingen, skriver Therese Sjögran och Håkan Wifvesson.

DEBATT. Världsstjärnor av högsta klass som spelar i allsvenskan. På herrsidan är det ett orealistiskt drömscenario. På damsidan har det varit vardagsmat.

Men en ny rapport visar att svensk damfotboll starka ställning är hotad. I dag är klubbar i Europa beredda att betala motsvarande en liten allsvensk klubbs hela spelarbudget för en enda spelare. Svenska staten, näringslivet och Svenska Fotbollförbundet behöver snabbt agera på denna förändring.

Damfotbollen är den största sporten för damer, med 1,8 miljoner spelare i Europa (2014), och på stark frammarsch globalt. FC Rosengård granskar i rapporten de av Uefa tio högst rankade klubbarna inom europeisk damfotboll och gör en bedömning av deras ekonomiska utveckling under de senaste åren. 

På bara fem år har topplagen totalt fördubblat sina budgetar, även det lag som har den största budgeten har fördubblat denna, högsta spelarlönen har ökat med ännu mer (140 procent) och snittlönen i rikaste klubben har ökat med över 230 procent.

Under samma period har budget och löner i de två svenska lag som varit med i toppen (FC Rosengård på plats fem och Linköping på plats tolv) stått stilla. De svenska damlagens relativa ekonomiska styrka har alltså mer än halverats jämfört med de övriga toppklubbarna i rankingen.

Fram tills nu har svenska damlag kunnat ligga i det europeiska toppskiktet, trots begränsad ekonomi, tack vare topplag som FC Rosengård och Linköping i kombination med en stark breddfotboll även för flickor i hela landet.

När topplagen i Europa nu satsar större pengar på sin damfotboll får de svenska topplagen svårt att behålla talangerna.

Att FC Rosengård samtidigt kommer att ha tre spelare i laget som alla utsetts till världens bästa, vilket var fallet förra året när Marta, Martens och McLeod spelade i FCR, är lika osannolikt som att ett svenskt herrlag skulle ha Zlatan, Messi och Buffon i laget.

Det har, fram till nu, varit ”billigt” för svensk damfotboll att hålla högsta europeisk toppklass.

Sporting Intelligence rapport 2017 placerar Damallsvenskan som tredje bästa ligan i Uefas ranking. Men att Damallsvenskan behåller sin placering är högst osäkert. De bästa spelarna i Sverige kan tjäna mycket mer pengar utomlands.

Jämfört med svenska klubbar kan klubbar i exempelvis Tyskland, Frankrike och Storbritannien betala sina spelare mer än tre gånger så mycket i månadslön.

Att Svenska Spel i år förlängde sponsoravtalet med Elitfotboll Dam fram till och med 2023 och ökade sponsringen med cirka 60 procent är bra men inte tillräckligt. Att företaget Sigma i år lanserade ”Segerpotten”, en insamling till vinnaren av damallsvenskan, som tidigare år kammat hem noll kronor i vinstpengar, är också bra.

Tack vare Segerpotten fick vinnarlaget Piteå i år en bonus på 250 000 kronor. Malmö stad, som förra året blev Sveriges första Fair Pay-certifierade kommun, satsar på jämställd idrott och har bland annat infört en sponsringspolicy ur ett jämställdhetsperspektiv för Malmö stads helägda bolag.

Utmaningen är nu att svenska lag inte kommer att ha råd med spets i allra högsta världsklass på samma sätt som tidigare. Det finns i dag 5–10 klubbar inom EU som är beredda att betala motsvarande en liten allsvensk klubbs hela spelarbudget, för en enda spelare. Allt flera europeiska topplag kan också köpa en starkare bredd i truppen, vilket kan vara utslagsgivande när egna ligan ska kombineras med internationellt spel.

Sverige har en väl utbyggd ungdomsverksamhet. När övergångs­summor ökar innebär det en möjlighet. I dag saknas dock ett väl fungerande system för utbildningsersättningar på nivåer som gör att vi kan utnyttja och omvandla detta i konkurrenskraft för klubbar – och därmed på sikt även för landslaget.

De europeiska klubbarnas satsningar är ett uttryck för ökat intresse från publiken (via tv) och sponsorer att satsa på damfotboll. Det ökar även värdet för svenska satsningar. Vi ser en sådan rörelse i Sverige, men takten behöver ökas.

Ska Damallsvenskan behålla sin status och toppklubbarna utvecklas bör:

  • Staten kräva att statliga bolag, som redan har krav på sig att vara ”föredömen” inom jämställdhet, sponsrar jämställt. Staten kan även ändra de skatteregler som försvårar för företag att sponsra jämställt.

  • Företagen sponsra mer jämställt. Näringslivet står för cirka 85 procent av damfotbollens intäkter. Men summorna är mindre än till herrfotbollen.

  • Svenska Fotbollförbundet höja landslagsersättning till damerna och sätta hårdare press på FIFA gällande kvalificeringsersättningarna för dam-VM samt utbildningsersättningarna vid internationella övergångar. I herrfotboll tjänar man på att kvalificera sig till mästerskap och producera talanger till utlandet, men inte i damfotboll.

I Sverige finns drygt 117 000 registrerade flick- och damfotbollsspelare. Det gör att vi, om vi skapar rätt förutsättningar, kan fostra framtidens supertalanger.

Om vi vill, så kan vi, tillsammans, hålla kvar svensk damfotboll i Europatoppen!


Therese Sjögran, sportchef FC Rosengård
Håkan Wifvesson, ordförande FC Rosengård


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM

Europa

Malmö

Linköping

Fotboll