ÅSIKT

Är döda skolbarn priset för frihet?

Debattören: Mitt hemland fräts sönder av paranoia och rädsla

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
17 döda i ännu en skolskjutning. Det är mörka tider i USA nu. Och de kommer att fortsätta ända till dess att rädsla som ekonomiskt och politiskt redskap inte längre används för att hålla sig fast vid makten, skriver Christian Christensen.
DEBATT

DEBATT. En sjukdom håller på att äta upp mitt hemlands kropp och själ, och hela världen sitter på första parkett.

När nyheten om att 17 personer – mestadels unga elever – förlorat sina liv i Parkland, Florida, slog ner på alla hjärtans dag, är det förståeligt om man numera känner sig avtrubbad.

Av de tio dödligaste masskjutningarna i USA:s historia, har sex av dem inträffat sedan 2012. Av dessa sex har tre inträffat de senaste fem månaderna, däribland masskjutningen i Las Vegas som krävde 58 människors liv, den dödligaste i USA:s historia.

Även om det är sådana här händelser som skapar rubriker och piskar upp känslor, så är det inte masskjutningar som kräver flest liv vad gäller vapenvåldet i USA.

De senaste fem åren har det skett, i genomsnitt, 12 500 vapenrelaterade mord per år. Den här siffran inkluderar inte olyckshändelser eller självmord.

Låt oss sätta den siffran i perspektiv. Terrorattentatet den 11 september 2001 krävde 3 000 människors liv. Med ett snitt på 12 500 dödsfall om året, så har 200 000 människor i USA dött på grund av ett skjutvapen sedan den där attacken för 16 år sedan.

Det är lika många som sextiosju 11 september-attentat. Eller som att fylla Globen i Stockholm till maxkapacitet, 16 000 personer, döda alla och sedan upprepa den processen tolv gånger om. Eller som att döda varje person i Örebro och Karlstad.

200 000 människor.

Den vanligaste frågan på den här sidan Atlanten är ”Varför kan de inte själva se vad alla dessa vapen gör med deras eget land?”

För att få ett svar på den frågan, måste man först förstå två saker med USA: dels ”rädslans ekonomi”, och dels hur djupt rotad paranoian är om att staten ska inskränka medborgarnas vardag.

Sedan 1989 har vapenlobbyn i USA donerat 42 miljoner dollar rakt in i politiska kandidaters valkampanjer, av dessa har 90 procent gått till republikaner.

Bara under 2016 pytsade vapentillverkarnas egna lobbyister National Rifle Association, NRA, in 54 miljoner dollar till kandidaternas kassa för så kallade ”externa utgifter”, det vill säga pengar som kandidaterna enligt lag inte behöver redovisa.

Jämför de 54 miljonerna med de tre miljoner dollar som grupper som förespråkar strängare vapenlagar donerade enligt samma princip.

Som ett resultat av kampanjandet har republikaner hindrat flertalet försök att skärpa landets vapenlagar. 1996 stoppade en republikanskstyrd kongress, påbackad av NRA, en lagändring som förbjöd amerikanska hälsovårdsmyndigheten att se vapenvåld som ett folkhälsoproblem och från att använda pengar för att ”förespråka eller marknadsföra strängare vapenlagar”.

NRA:s budskap var enkelt. Först och främst behöver folk köpa vapen för att skydda sig själva, eftersom kriminaliteten finns överallt.

Det fina i kråksången är förstås att ju fler vapen som finns ute i samhället, desto mer kommer amerikanerna att drabbas av vapenvåld, och fler kommer känna att de behöver beväpna sig. Det blir en ond spiral.

Det andra budskapet de skickade i och med nedröstningen är underförstått att ”staten vill ta bort era vapen” – trots att rätten att bära vapen är skyddad enligt USA:s konstitution.

Återigen spelar de på rädsla.

Debatten om skärpta vapenlagar måste också ses som en del av ”kulturkrigen” som rasat i USA sedan 1960-talet.

Att försöka inskränka tillgång till att köpa vapen ses av många inom den amerikanska högern som en del av ett större försök av vänstern att begränsa individens frihet. Det är staten som är fienden. Det är här de flesta européer inte längre ser logiken.

Det handlar inte bara om att amerikaner vägrar att lämna ifrån sig sina vapen, det är också att USA inte har någon allmän sjukvård, ingen betald föräldraledighet, ingen betald semester eller sjukfrånvaro och ingen skattefinansierad dagisverksamhet. Trots det finns det de i USA som argumenterar att allmän sjukvård är en typ av ”socialism” som inte har någon plats i ett kapitalistiskt amerikanskt system.

Det grundläggande problemet är att de här sätten att se på världen sammantaget skapar en giftig ideologi av rädsla, våld, individualism och alienation.

Det här var det som fick mig att gå ut på Twitter, när jag fick höra om skjutningarna i Florida:

”Den perversa moralen att tro att allmän sjukvård är tyranni men att döda skolbarn är priset vi måste betala för frihet är det som håller på att fräta sönder USA:s själ.”

Det är mörka tider i USA nu. Och de kommer att fortsätta ända till dess att rädsla som ekonomiskt och politiskt redskap inte längre används för att hålla sig fast vid makten.


Christian Christensen, amerikansk medborgare och professor i journalistik, vid JMK, Stockholms Universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM