ÅSIKT

Låt feta finnas!

DEBATT

Lotti Törnros: Bantningsprogram gör människor till offer

1 av 3 | Foto: Lotti Törnros har under ett par år turnerat landet runt med teater- föreställningen ”Mitt liv som tjock”.

Feta människor framställs som problem som måste åtgärdas. Som energiförbrukningen, sophanteringen och finanskrisen, skriver Lotti Törnros. Hon anser att bantningsprogram i tv och i tidningar är skadliga, både för feta och normalviktiga.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Den 23 april handlade SVT Debatt om fetma. Jag medverkade med anledning av att jag gjort teaterföreställningen ”Mitt liv som tjock” som har spelats runt om i landet under två år.

Under programmet fick jag höra både att feta inte ska synas i tv för de skapar norm och att feta tänker långsammare än smala. Och i tittarnas kommentarer av programmet som läggs ut på SVT:s hemsida finns ytterligare åsikter om att feta borde betala vikttillägg på flygresor och högre vårdavgifter.

Det här har jag hört många gånger förut. I klartext betyder det att feta är mindre värda människor som inte borde få finnas.

Det finns ett mycket starkt budskap i det offentliga rummet att du som fet måste ändra på dig för att få existensberättigande. Budskapet kommer inlindat i ord om hälsa, välmening och omsorg. Fast meddelandet är tydligt och klart: Antingen bantar du eller så skäms du!

När det sedan börjar talas om vad man ska göra åt all denna fetma blir meningen alltmer tydlig. De feta är ett problem som måste åtgärdas. Som energiförbrukningen, sophanteringen och finanskrisen.

De feta blir bara objekt i en värld där dramaturgin kräver svart eller vitt. Ont eller gott. Jag som fet blir avhumaniserad i det sammanhanget. Medierna visar ständigt en offerbild av feta människor. Alla ”gör om mig”-varianter förmedlar bara en sida av att vara överviktig. Lidandet förstärks för att skapa den dramatiska spänningen mellan före och efter.

Hur de går från att ha ett miserabelt liv till att förvandlas till hela, lyckliga personer efter bantningen. De får alltid hjälp med denna förvandling. Någon annan talar om för dem vad de ska göra, vad som är bäst för dem, hur de ska komma i balans.

Tänk om perspektivet skulle vändas? Jag som fet måste få möjlighet att hitta mina ord, mina formuleringar om det jag lever i. Jag behöver stöd i att växa som människa, att hitta mitt självstöd. Ett stöd jag bara kan få om någon säger: ”Jag ser dig.”

Utan värderingar. Utan skambeläggande. Utan råd. I det utrymmet finns det plats för mig att definiera mitt eget liv, tillgodose mina egna behov.

Jag har träffat många överviktiga som har mycket bra liv, som inte har men av sin övervikt, som är kompetenta och högpresterande. Och ändå måste de stå vid skampålen och få omdömen som sjuk, misslyckad, lat och korkad projicerade på sig. Å ena sidan kraftfull, levande och med kontroll över sitt liv, å andra sidan fet som i andras ögon inte kan vara något av detta. Den roll vi tilldelats i vårt kollektiva upplevelserum är den som offer.

De flesta svenskar vill gå ner i vikt fast de av medicinska skäl inte behöver det. Uppfattningen om den egna kroppen överensstämmer uppenbarligen inte med verkligheten. Rädslan för att bli tjock stör många normalviktiga människors upplevelser av den egna kroppen och förhållandet till mat.

Jag hävdar att bantningsprogram i tv och i tidningar är rent av skadliga.

För det första visar de upp en bild av att det är lätt att gå ner i vikt om man bara bestämmer sig. Alltså att det skulle vara en fråga om karaktär. De senaste årens forskning visar att övervikt har många olika orsaker och att bantning är verkningslöst för de allra flesta. Trots detta fortsätter medierna att förmedla sin förenklade version.

För det andra förstärker de fördomarna om feta som lata, okontrollerade och olyckliga människor. De fördomarna skam- och skuldbelägger feta.

Dessutom sänder de ut ett meddelande till normalviktiga att noga vakta på sin vikt så att de inte blir likadana.

Budskapet till oss alla är att det är en moralisk plikt att vara smal.

Lotti Törnros 36 år, Stockholm, skådespelerska, medlem i föreningen S.M.A.L www.skonhetsideal.com