Partier – ena er mot främlingsfientlighet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT

Lars Dencik: Så slipper vi drabbas av danska sjukan

Pia Kjaersgaard i Dansk Folkeparti

Foto: Lina Boström Einarsson

DEBATT I skenet av de senaste dagarnas debatt behöver vi skärpa blicken för vad som verkligen är ett av samtidens stora hot inom det demokratiska systemet. Låt oss kalla det för den danska sjukan. En smitta spridd av en liten politisk organism som hämtar sin agitatoriska kraft ur en mix av främlingsfientlighet, välfärdstatschauvinism och populism.

Det är inte denna politiska organisms egna aktiviteter som utgör den största faran. Faran ligger i dess förmåga att smitta andra större partier i samhällskroppen eller snarare, i dessa större partiers oförmåga att mobilisera sitt eget immunförsvar mot lockelsen att för att bevara eller vinna den politiska makten acceptera först små, och sedan allt större portioner av de komponenter som ger partier som Dansk Folkeparti (DFP) och Sverigedemokraterna (SD) deras politiska identitet.

Det är detta sviktande politiska immunförsvar hos de stora partierna som öppnat portarna till den moralisk-politiska avgrund Danmark nu befinner sig i. I Danmark har andelen väljare som röstar på DFP i de senaste valen pendlat några procenttal upp och ned runt tio-procent-strecket. I ljuset av vår tids dynamiska samhällsutveckling är andelen varken uppseendeväckande eller stor. Sociologiskt sett är det inte konstigt att partier som SD och DFP får en sådan andel av rösterna i dagens allmänna val. Samhällsförändringarna i vår tid är många och genomgripande. Några människor kommer i sådana faser att känna sig hotade av det nya och främmande.

Trots sin relativa litenhet har DFP fått enormt stort inflytande i Danmark. Vägen till det har gått genom de andra politiska partiernas ideologiska svaghet och eftergivenhet. Först och främst det stora marknadsliberala partiet Venstres, och särskilt dess partiledares, opportunism. Inte stort bättre tecknar sig de danska socialdemokraternas medlöperihistoria. Båda sidor har både i sin politik och retorik kommit att närma sig DFP:s.

Säg att SD, som en del nu kan tyda på, skulle få över fyra procent av rösterna i nästa val och därmed komma in i Riksdagen. Skulle det utgöra det en fara för demokratin? Nej, inte om de stora partierna håller sitt immunförsvar intakt och har styrka nog att motstå frestelsen att ge SD ett lillfinger för att genom det kunna svinga sig upp på maktens taburetter. För genom det skulle de omedelbart bli smittade av den danska sjukan. Den ideologiska marken tycks redan förberedas för att det skall kunna komma att ske. Här några indicier:

Kristdemokraterna har genom sin partiledare på senare tid gjort det ena populistiska utspelet efter det andra. Kritiken av kultureliten och dess föregivna makt över sinnena är som tagen från den borgerliga danska regeringen och Dansk Folkeparti.

Moderaterna har i samband med det senast hållna EU-valet övergivit en Europaorienterad politisk linje till förmån för en mer nationalistisk EU-linje, där det europeiska samarbetet framställs som att det gäller att få det övriga Europa att inordna sig efter svenska förhållanden. Ett nationalistiskt parti som DFP sjunger gärna med på sådana tongångar.

Folkpartiet har sedan några år försökt ställa sig i spetsen för en uppgörelse med snällismen visavi flyktingar. Genom olika utspel har partiet lanserat krav på utlänningar som vill få asyl eller medborgarskap i Sverige att behärska svenska språket, vara förtrogna med det svenska samhällskicket, osv. Krav som också Dansk Folkeparti ställt.

Och sossarna? Ja, hittills är Mona Sahlin den som mest entydigt deklarerat att hon inte kan tänka sig att regera landet på basis av parlamentariskt stöd från SD. Samtidigt är Socialdemokraterna det politiska parti som har en väljarbas vars sociala sammansättning är sådan att delar av den lättare än andra kan lockas över till SD. Det är ingen tillfällighet att DFP hämtar stora delar av sitt väljarunderstöd från folk som tidigare hört till de socialdemokratiska kärngrupperna: pensionärer och förtidspensionärer ur den traditionella arbetarklassen, lågutbildade folkhemsnostalgiker, infödda arbetslösa, osv. Kommer Socialdemokraterna till skillnad från de danska motstå frestelsen att försöka hindra dessas fanflykt genom att lägga sig nära det populistiska partiets välfärdstatschauvinistiska och främlingsfientliga politik? Efter ett valnederlag för Mona Sahlin kan fallet vara nära.

Det är hög tid att avkräva Fredrik Reinfeldt och Moderaterna ett löfte att aldrig under några omständigheter sätta sig i en position där regeringsmakten utövas på grundval av aktivt eller passivt parlamentariskt stöd från SD. Och att hålla fast Socialdemokraterna vid deras löfte om detsamma. Och få båda läger att ta konsekvensen av det och öppna för möjligheten av en stor koalition över blockgränserna, så som vi sett det fungera tidigare i till exempel Tyskland, Österrike, Finland och andra länder.

Den danska sjukan är ett livsfarligt hot mot det demokratiska klimatet och den politiska anständigheten i Sverige. Därför måste de stora partierna göra sig beredda att samarbeta och kanske i en övergångsperiod också samverka i regeringsutövandet för att förhindra att den kommer hit.

Lars Dencik

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Politik