ÅSIKT

Få hjältar kan ge Divjak en match

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Jovan Divjak
DEBATT

REPLIK Sedan en vecka tillbaka pryder Jovan Divjak min profilbild på Facebook, andfådd av en bamsekram från en klängig beundrare. Mig själv förstås. Saken är nu den: Vore Spasoje Marjanovics debattartikel sann skulle en sådan bild vara ett professionellt och personligt självmord. För att inte tala om Folkpartiet liberalerna, ett liberalt parti i Sveriges riksdag, som bjöd in den pensionerade generalen för att tala ”Bosnien och framtiden”. Ingen är dock särskilt bekymrad.

Bildbevisen från seminariet, och min profilbild för den delen, indikerar snarare en inbördes tävling i vem som kan le bredast. Anledningen till glädjen var enkel, och dess källa outsinlig. Den stavas Jovan Divjak. Någonting närmare en pacifistisk general har historien ännu att producera, och få är de hjältar, humanister och humorister som kan ge honom en match.

Spasoje Marjanovic har ett säreget sätt att uttrycka det: ”…krigsgeneralen är också känd för sin inblandning i en lömsk massaker på jugoslaviska värnpliktiga i Sarajevo i början av kriget”. Trots att varken Marjanovic eller någon annan förmått uppvisa något som liknar bevis mot Divjak, trots att viljan uppenbarligen finns.

Märk väl med vilken nit Marjanovic sätter en etnisk etikett inför varje namn varje gång ”serben Jovan Divjak”, ”bosnienmuslimen Jasenko Selimovic”. Därför omkullkastas denna mentala apartheid när bosniern Divjak beslutar att slåss för sin stad, Sarajevo, mot de serber i bergen som förintar den.

Varför har Marjanovic så svårt att skriva om Bosnien annat än inom citationstecken? Jag vet. Därför att han varken erkänner landets, arméns eller folkets existensberättigande.

Alen Musaefendic