ÅSIKT

Om kriget på Balkan finns bara en sanning

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Jasenko Selimovic (FP): När Balkan blir en del av EU tillhör nationalismen det förflutna

Foto: Jasenko Selimovic

REPLIK Spasoje Marjanovic från Justitia Pax Veritas (JPV), kritiserar mig, Fredrik Malm (FP) och Folkpartiet för att ha bjudit in en ”kontroversiell krigsgeneral” till ett seminarium om försoning. Enligt Marjanovic borde vi ha gjort som han, talat och festat med alla ”tre sidor” och på så sätt främjat försoning.

På svenska debattsidor brukar man inte släppa fram revisionister som förnekar Förintelsen. Därför vet jag inte varför man släpper fram JPV. Ledande personer, i styrelsen och ”hangarounds”, har samlat folkmordsförnekande material om Srebrenica, uppmuntrat till att köpa revisionistiska böcker och ägnat sig åt folkmordsförnekande. Sådana organisationer bör man inte debattera med, eftersom legitimiteten som debatten ger dem kränker offren på nytt. Men när ni redan är insläppta här, ska jag besvara er kort.

Bakom JPV:s önskan om dialog, fester och försoning gömmer sig ett krav på acceptans av folkmordsförnekare som rimligt umgänge och debattpart. Idén är att det finns olika versioner av kriget i forna Jugoslavien och att JPV kan tala för den ”serbiska sidan”. Men ni representerar inte serber och ska inte heller tillåtas det. Det vore att säga att alla serber är folkmordsförnekare.

Det finns väldigt många beundransvärda serber som kämpat mot folkmordsförnekande och mot nationalism. Den inbjudne Jovan Divjak är en av dem. Men också hela det serbiska liberala partiet, Kvinnor i svart, alla MR-organisationer, många institut, organisationer, beundransvärda individer, Natasa Kandic, Borka Pavicevic, min mor bland andra, och nuförtiden även majoriteten av det serbiska folket. Ni är en relativt begränsad krets serbiska extremnationalister som moraliskt högresta serber tar avstånd ifrån.

Ni gör anspråk på att avgöra vem som är den riktige ”serben” och riktige ”muslimen”, på samma sätt som främlingsfientliga krafter i Sverige gör anspråk på att avgöra vem som är den riktige svensken. Men denna nationalistiska uppdelningslogik bör inte accepteras. Svenskar vill inte bli representerade av extrema nationalister, så varför skulle serber vilja det?

Vidare menar Marjanovic att försoning kräver att man låter alla tre ”sanningar” om kriget existera bredvid varandra. Men det finns inte tre sanningar. Det finns naturligtvis många olika subjektiva upplevelser av kriget, ”hur det kändes för mig”. Men hur kriget kändes för några extremnationalister har ingenting med fakta och sanning att göra. Hur krigets skändligheter har begåtts, hur många människor som har avrättats, hur många kvinnor har våldtagits - om detta kan inte olika sanningar råda. Det är den sanning som Haag-tribunalen fastställer. I 128 avslutade rättegångar som har pågått i nästan 20 år, med hjälp av cirka 4000 vittnen och med domare av högsta internationella rang, har man fastställt fakta ”bortom varje rimligt tvivel”. Samma tribunal som på begäran av JPV:s likar undersökt anklagelser mot Jovan Divjak och inte funnit minsta anledning att inleda någon som helst process mot honom. Att inte acceptera dessa fakta och kalla Divjak för ”krigsförbrytare" är att vara instängd i nationalistisk autism.

Marjanovic stör sig också på min EU-parlamentskandidatur. Det är förståeligt. Kandidaturen handlar bland annat just om nationalisternas största rädsla: att hjälpa Balkanländerna in i EU. Såsom nationalister i många länder jobbar JPV mot alla sådana försök. För ni är medvetna om att när Balkan blir del av EU, kommer ni finna er överkörda av nya generationer som vill tillhöra världen och inte avskärma sig från den. Som inte bryr sig om er nationalism och de gränser ni försöker upprätthålla. I en större europeisk värld kommer er extremnationalism att bli en skamfläck som många serber kommer försöka förtränga så snart som möjligt.

Jag förstår er rädsla inför Europa, men jag kan lova er, jag ska göra allt i min makt att hjälpa till att Balkanländer blir en del av EU. För när vi har lyckats med det – då är extremnationalister en del av det förflutna.

Slutligen. Den inbjudne Jovan Divjak är en symbol för försoning. För att han tyckte att det finns något högre än hans etniska tillhörighet, något mer värt än nationen, något övernationellt som förenar oss. För att han inte böjde sig när förtryck och repressalier från extremnationalister hotade. Divjak är en av dem som orkade sätta sin personliga moral över kollektivet, som värderade sina grannar och vänner mer än storserbiska ambitioner, som orkade visa oss andra att det är möjligt att hålla fast vid sitt moraliska omdöme även i svåra stunder.

Hannah Arendt skrev i en berömd passus att sådana människor är det enda vi behöver för att denna planet ska fortsätta vara en rimlig hemvist för oss människor. Därför kommer Jovan Divjak, Borka Pavicevic, Natasa Kandic, Srdja Popovic och många andra, av alla möjliga nationaliteter, alltid att bli välkomna till seminarier om försoning. De lär oss att även vi kan bli moraliska människor.

Jasenko Selimovic