ÅSIKT

Du måste lyssna på poliserna, Eliasson!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattören: Rikspolischefen har fastnat i att organisera

Foto: Nu har ett år gått med den nya polisorganisationen och missnöjet är totalt både hos poliser och det samhälle som de ska betjäna. De enda som är nöjda är Dan Eliasson och de höga polischeferna, skriver debattören.
Foto: Anders Bergstedt.

DEBATT. Aftonbladets granskning av krisen inom polisen har visat att orsaken till missnöjet inte är omorganisationen i sej utan hur den genomförs utan minsta hänsyn till polisenas arbetssituation och hur den påverkar deras liv.

Den bärande tanken var att lyckas med den lokala polisverksamheten där närpolisreformen misslyckats. Detta fick kraftigt stöd i riksdag, regering, organisationer, hos allmänheten och även av poliser och Polisförbundet. Missnöjet med den rådande situationen var utbrett och det var inte svårt att få gehör för de nya tankegångarna. Kraftiga satsningar på lokal polisverksamhet efter att närpolisreformen misslyckats var ju vad alla ville ha!

Nu har ett år gått och missnöjet är totalt både hos poliser och det samhälle som de ska betjäna. De enda som verkar vara nöjda är Dan Eliasson och de högsta polischeferna på de regionala och centrala enheter som nu fått utökade möjligheter att rekrytera kompetent personal.

Det gäller i högsta grad Mats Löfving på NOA, före detta Rikskriminalpolisen.

Min starkaste kritik mot Dan Eliasson är att han bara ägnar sig åt att organisera och inte tar tag i polisernas dagliga problem.

Vi har fått läsa hur ingripandepoliser stressas att åka från plats till plats utan att ha möjlighet att göra omfattande förstahandsåtgärder vilket är avgörande för slutresultatet. Att detta skall prioriteras enligt polisens förskrifter blir naturligtvis en oerhörd stressfaktor och leder till missnöje med de egna insatsen.

Vi har fått läsa om poliser som bara vinkar till oftast drogade återfallsförbrytare som kör skrotbilar utan körkort, knivar och knark som dumpas i stället för att bli föremål för anmälan och beslag.

Jag har under drygt 10 år ägnat mig åt debatten om återfallsförbrytarna och de mer än 22 000 bostadsinbrott som varje år innebär 70 000–80 000 brottsoffer. De flesta av dessa ärenden läggs ner trots att det ofta går att komma vidare. Detta skapar ett kraftigt missnöje.

Polischefernas svar på usel brottsuppklarning har varit att satsa på DNA-märkning, lås, larm och andra tekniska åtgärder. Att detta bara – i bästa fall – har flyttat på brottslighet har de skickligt förtigit genom att ändra fokus. Hälften begås av utländska ligor som nu har högtryck också då det gäller stölder av exklusiva bildelar som går främst till Litauen.

Det bästa exemplet på situationen med bostadsinbrott är sportlovsveckan 2015 då medlemmarna i bostadsrättsföreningen vaktade tjuven tills polisen kom och grep honom. Det visade sig vara en 40-årig återfallsförbrytare med 35 avsnitt i belastningsregistret som nyligen dömts till Skyddstillsyn för bostadsinbrott.

Samma dag hade det i området varit ytterligare tre inbrott med samma modus och med samma spår.

Närpolischefen försäkrade att naturligtvis skulle polisen undersöka också dessa brott. Så blev det inte för den misstänkte häktades bara på en vecka, i stället för som vanligtvis två, och poliserna hann bara redovisa brottet som han gripits för.

Straffet blev att den tidigare ådömda skyddstillsynen med föreskrifter skulle omfatta även de nya brottet och gärningsmannen kunde gå direkt ut till nya brott!

Domstolsverket har de senaste veckorna redovisat att inflödet från polis till åklagare och domstolar sjunker kraftigt. Vi har också läst att kriminalvården får stänga avdelning efter avdelning på fängelserna därför att allt färre döms till fängelse och att straffen blir kortare.

Det som Eliasson borde ägna sig åt nu är att se till att de cirka 2 000 poliser som ”blivit över” vid omorganisationen verkligen kommer ut i lokal polisverksamhet. Från dem är motståndet stort och risken är att de i statistiken ingår i den lokala, yttre verksamheten medan de i verkligheten sysslar med annat.

Då det gäller återfallsförbrytarna och mängdbrotten måste polischeferna gå samman och gemensamt kräva att domstolarna verkligen använder straffskärpning vid återfall och utnyttjar straffskalan mellan fängelse i sex månader och sex år för grov stöld.

Endast då kan man bryta trenden och ge poliserna kraft att kämpa vidare!

Anders Bergstedt

Pensionerad kriminalpolis, samhällsdebattör

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM