ÅSIKT

BONUSFEST?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Gustav Fridolin: Regeringens utredare vill slopa lagen som håller ersättningarna i schack

Foto: MARTIN KIERSTEIN
SOM ATT TA BORT HASTIGHETSMÄTAREN I EN BIL Just nu övervägs en ändring av lagen så att ersättningarna i bolagsledningarna inte ska behöva redovisas på samma sätt som i dag, skriver Miljöpartiets Gustav Fridolin.

Regeringen sitter just nu och överväger en ändring av lagen så att ersättningarna till bolagens ledningar inte längre ska behöva redovisas på samma sätt som i dag.

En av de sista saker jag var med och drev igenom när jag satt i riksdagen under förra mandatperioden var en lag som tvingade styrelserna att redovisa för bolagsstämman vilka ersättningar man planerat att betala ut till bolagens ledningar, och låta bolagsstämman besluta om riktlinjerna för bonusar, pensionsavtal och andra sådana ersättningar framöver.

Om ni undrat varför den typen av skandaler duggat tätt just under senare år, så har det handlat om detta. Lagen har tvingat fram i ljuset, det som tidigare växt i det fördolda.

Det är dessa regler som regeringen nu överväger att ta bort. Det kan verka som ett skämt, men är i högsta grad allvarligt menat. Samtidigt som kulturen på bolagen gällande ersättningar är satt under stark kritik, inte så sällan av regeringens egna ministrar, bearbetar samma regering ett förslag om att minska pressen på bolagen.

Det hela är lätt att missa för den som snabbt ögnar dagordningar och ärendelistor. Formellt handlar det nämligen om att regeringen behandlar resultatet av en utredning man tillsatte ett år efter valet, Utredningen om ett enklare aktiebolag, vars betänkande (SOU 2009:34) man nu ska omsätta i praktisk politik. Enklare regler låter ju bra. Men problemet med just bonusar har väl inte varit att de omgärdats av för mycket regler?

Det finns tre saker i det här som är intressanta. För det första gäller det själva sakläget: Aktie­bolagens pengar ägs inte av dem som råkar sitta med händerna i kassaskrinen, är det då rimligt att dessa får friare händer att fördela pengarna till varandra?

För det andra kan man fråga sig vilken inställning regeringen egentligen har till detta. Tycker man verkligen att bonuskulturen i vissa stora bolag varit stötande, eller är det något man säger inför kamerorna när någon ny skandal väcker folks vrede?

Man önskar nästan att Mats Odell skulle skriva något om bonusar i sin Facebookstatus en sen kväll så att man får reda på hur snacket egentligen går i regeringskorridorerna.

Det tredje är att man kan konstatera att utvecklingen utomlands i spåren av finanskrisen går åt andra hållet. För att minska risktagandet inför Storbritannien till exempel nu en skatt på 50 procent på bonusar i bankvärlden.

För varje ny bonusskandal kommer sannolikt Sverige närmare en liknande skatt. Vill bolagen undvika det så kan man antingen försöka komma åt bonusarna, eller strypa informationen om dem. Så länge regeringen inte klargör att man förkastat sin egen utredning, verkar man lockad av tanken att göra det sistnämnda.

Syftet med lagen som den är skriven i dag är inte att skydda samhällsmoralen, utan att skapa en rimlig möjlighet för dem som äger ett bolag att få reda på vart pengarna i bolaget tar vägen. Till skillnad från en skatt är den nuvarande lagen alltså inte ett kontroll­instrument för staten, utan ett kontrollinstrument internt inom näringslivet. Att ta bort reglerna om ersättningar enligt utredningens förslag är inte som att ta bort statens vägskyltar längs en motorväg, utan som att ta bort hastighetsmätarna i själva bilarna.

Ska man undvika en ny kris, som den som nu kastat tiotusentals människor ut i arbetslöshet, så måste man lösa de problem som skapat krisen. En av de frågor finanskrisen ställer på sin spets är just i vilken mån näringslivet i de högt utvecklade länderna förmår skydda sig själva från misstag i den globaliseringens tid då ägandet och skötseln av företagen alltmer skiljs åt.

De som drabbas av krisen är två grupper: de människor som förlorar jobb eller blir av med sina hus, och de som äger företag och pengar och riskerar att förlora kontrollen eller bli av med dem. Många som investerat pengar via bankerna känner sig lurade, de som äger aktier i företag har inte alltid i realiteten makten över hur dessa företag sköts.

Det är i denna nya tid som reglerna för hur makten fördelas inom näringslivets sfär kan bli lika intressanta som övriga maktfrågor i samhället. Vad regeringen egentligen tycker i den frågan, bortom populistiska utspel inför kamerorna, avslöjas av hur man i vår ställer sig till förslagen i sin utredning.

Gustav Fridolin

ARTIKELN HANDLAR OM

Samhälle