Ge prästen ledigt på skolavslutningen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Christer Sturmark: Själva kyrkorummet tillhör även oss sekulära

Nu är det snart dags för skolavslutning i landets alla skolor. Som ett brev på posten blossar debatten om skolavslutningar i kyrkan upp igen. Givetvis är detta ett lyxproblem. Att våra barn har skolavslutningar i kyrkan är knappast det största problemet med religioners inflytande i världen.

Men det finns enkla lösningar på problemet. Skollagen förbjuder uttryckligen religiösa inslag i skolan. Detta är ännu tydligare formulerat i den nya skolagen som trädde ikraft förra året. Elever ska inte på skoltid behöva höra välsignelser, böner eller andra former av religiösa predikningar.

Detta är naturligtvis riktigt. Alla människor har inte positiva erfarenheter av religion. Somliga har flytt från religiöst förtryck i andra länder, andra har vuxit upp i starkt religiösa miljöer i Sverige som de kanske kämpas sig fria ifrån först i vuxen ålder. För dem är det ingen positiv upplevelse att sitta med sitt barn på en skolavslutning och höra en präst tala om sin Gud. Andra har en ickereligiös livsåskådning och vill kunna njuta av en skolavslutning utan religiösa inslag.

Skolan, inklusive skolavslutningen skall vara till för alla. De som har behov av att höra ”Guds ord” eller representanter för en viss religion kan uppsöka detta alla andra dagar på året.

Kommuntjänstemännen kliar sig i huvudet och funderar på hur de ska hantera skolavslutningarna inom ramen för den nya skollagen. Och inte sällan kräver föräldrar, även ickereligiösa, att vara i kyrkan för ”det är ju en så fin tradition”.

Visst vore det bra om det runt om i landet fanns värdiga sekulära lokaler för att till exempel fira skolavslutningar eller andra högtider. I ett livsåskådningsneutralt samhälle skulle det vara en

självklarhet. Men tyvärr är vi inte där än. Vi har inte ens en sekulär stat. Istället har många vackra och stämningsfyllda kyrkor runt om i landet, de flesta av dem också mycket gamla.

Tro mig, även som icketroende kan man uppskatta dessa kyrkorum. De religiösa symbolerna är förstås meningslösa, men akustiken, ljuset som faller in genom de färgade glasen, dofterna

av stengolv, träbänkar och brinnande stearinljus värmer och stillar sinnet. Det behövs inget övernaturligt för att uppskatta det.

De gamla kyrkorna är dessutom en del av vårt gemensamma kulturarv. Även vi sekulära humanister som inte är medlemmar i svenska kyrkan är med och betalar för bevarandet av vårt kyrkliga kulturarv. Staten betalar en ansenlig summa pengar varje år från vår statsbudget för att kyrkorna inte ska förfalla. De är således också våra rum.

I avsaknad av värdiga sekulära rum, kan vi använda våra kyrkor också för sekulära ceremonier som till exempel skolavslutningar. Men ge prästen ledigt. Skolavslutningen är ingen religiös ceremoni och har ingenting med kristendomen att göra. Det finns ingen som helt anledning att prästen ska tala till föräldrarna och barnen denna (förhoppningsvis vackra och soliga) sommardag.

Prästen kan få en ledig dag, eller i civila kläder sitta i kyrkobänken och lyssna på rektorns avslutningstal och kanske något framförande eller några tal från skoleleverna. Denna dag står inga

gudar i centrum, utan barnen, sommaren och framtiden.

Vill prästerna välsigna barnen eller be bönder får de göra det alla andra dagar på året när kyrkan är öppen för allmänheten.

Det kan inte vara någon stor sak att tjänstebefria prästen denna enda dag. Ändå protesterar nu präster runt om i landet. De tycker att de ”äger” sin kyrka och att bara ”guds ord” får höras där.

Somliga församlingar vägrar helt att upplåta kyrkan till skolavslutningarna om inte prästen får leda ceremonin.

Detta är fel väg för svenska kyrkan att gå. Tvång och krav vinner inga sympatisörer. Ge prästen ledigt på skolavslutningen och låt kyrkorummet bli en del av vår gemensamma kulturhistoria denna dag.

Christer Sturmark

Publisert: