ÅSIKT

Karin, 46: ”Man får vara glad att man alls har ett jobb”

DEBATT

”Tro mig, jag söker andra jobb varje vecka... och jag jobbar allt extra jag kan”

Det skulle löna sig att jobba, sa Reinfeldt. Jag måste ha missuppfattat honom. Eller gäller det bara heltid? Jag har gjort allt jag kunnat för att själv ta ansvar för mitt liv, sökt mängder av jobb, utbildat mig till yrken som var i så kallade "framtidsbranscher"... ( problemet var att allt för många tänkte likadant och kom ut samtidigt som jag).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Efter många års vikariat-, tim- och behovsanställningar fick jag så äntligen en fast tjänst. Jag hade tidigare vikarierat på heltid på min arbetsplats, men var vid årsskiftet tvungen att gå ner på halvtid på grund av arbetsbrist. Det fina var dock att detta var en FAST tjänst med möjlighet till att arbeta extra. A-kassan och arbetsförmedlingen kräver att man tackar ja till erbjudet arbete och det är ju inte så konstigt.

Det konstiga är att om jag tackar ja till ett deltidsarbete, som jag ju inte får tacka nej till, så måste jag, när deltids-stämplingsdagarna är slut, antingen klara mig på deltidslönen eller säga upp mig och bli 100% arbetslös! Detta efter 75 dagar!

Om jag inte får upp arbetstiden till heltid, eller får ett annat heltidsjobb, blir jag 100% arbetslös. Hur ska man göra då? Regeringen säger ju hela tiden att det ska löna sig att arbeta! Ja, det är väl självklart! Varför gör man då så här?

Om man som jag har passerat fyrtiofem och är kvinna så är man inte precis högvilt på arbetsmarknaden. Definitivt inte om man är ensamstående förälder och har fel utbildning. Jo, jag har ett par bra utbildningar i bagaget…men inte RÄTT utbildning för tillfället.

Alltså får man vara glad om man nu har jobb överhuvudtaget. Tro mig, jag söker andra jobb varje vecka, även om jag stortrivs på mitt nuvarande, och jag jobbar allt extra jag kan, just nu 100% i en månad. Jag fattar inte hur jag ska kunna få mer jobb för att min deltidsstämpling ryker efter 75 dagar.

Om jag nu äntligen fått en fast tjänst som kanske kan utökas med tiden, varför ska jag tvingas säga upp mig? Kommer jag då någonsin tillbaks till arbetsmarknaden igen? Är mitt enda alternativ att bli hembiträde hos familjer där båda föräldrarna har heltidsjobb?

Det sägs att många retar sig på deltidsstämplarna och att dessa dagar kan vara upp till 18 år. ARTON ÅR??? Hur då? Man har trehundra dagar. Om man är helt arbetslös tar ju dessa slut efter ett drygt år. Jobbar man halvtid så varar de dubbelt så lång tid etc etc. Om de ska räcka i arton år, måste det betyda att någon jobbar 99% och stämplar upp 1%, eller?

Okej, varför är det värre att utnyttja dagarna i två år än ett år? Det är ju samma antal dagar, för tusan! Vissa menar att det är fel att en del får delar av sin fritid finansierad genom skattemedel. Det är orättvist!

Ett ögonblick nu! Det FINNS ju för sjutton inte heltidsjobb till alla som vill ha!!!! Och…JAG vill inte finansiera resor, representationer, avdrag för dubbel bosättning, städhjälp, tjänstebil, momsavdrag, styrelsearvoden etc etc i alla oändlighet.

Varför är det ingen som tycker att DET är orättvist? Tidigare i veckan kunde man läsa att fd finansborgarrådet Sven-Erik Österberg åkt taxi för 77 000 kronor på skattebetalarnas bekostnad!!!! 77 000 kronor, mina damer och herrar! Är inte det något att uppröras för? Att multimiljonvillor på Stockholms absoluta gräddhylla ska beskattas lika som ett vanligt hus i förorten…är DET okej?

Att vissa människor i vårt avlånga land får dras med studieskulder så länge de lever medan andra får sin utbildning betald av skattebetalarna! Är det ingen som reagerar på att vissa får bostadsbidrag som gör det mer lönsamt att bo i en stor lägenhet än i en mindre med lägre hyra. Att en person nästan går i personlig konkurs av en tandläkarräkning medan en annan får garnityret fixat gratis – med skattemedel!!! Hallå, vakna!!!

Det finns ingen absolut rättvisa men varför blir man så sur på människor som redan har det svårt? Är det för att man tror att alla deltidsarbetslösa är lata, fuskande, arbetsskygga individer? Man sväljer tydligen allt fifflande och egoistiskt rofferi i samhällets toppskikt, här höjer man knappt på ögonbrynet. Ja, lite knyter man kanske näven i fickan eller också nöjer man sig nog med att ”ja, ja, det är nog ingen som blir lycklig av för mycket pengar”!

Nä, men att det är så beskaffat i vårt samhälle att vissa företag, kommuner och landsting enbart erbjuder DELTIDSJOBB, företrädesvis till KVINNOR. Det river tydligen upp känslor! Nu alltså. Tidigare var det ingen som sa något. Man kanske tyckte att det var bättre att jobba deltid än inte alls. Och vad ska nu dessa arbetsgivare göra som enbart behöver anställa på deltid?

Ja, vissa jobb kan säkert fyllas av de som har en partner som tjänat mucho-mucho. De som ”behöver komma ut lite”, liksom, kan nog jobba lite i något parfymeri eller som receptionist på någon reklambyrå, men vad i hela fridens namn ska man göra i äldreomsorgen, skolan, dagis och de andra kvinnodominerande branscherna? Va? Hur i helsefyr har de tänkt?

Jag ville ha sagt allt detta, framför allt att det som vanligt är förslag som främst drabbar lågavlönade kvinnor. Jag är ingen rödstrumpa, men jag börjar bli förbannad!!! Vad ska alla vi som är ensamstående göra? Vi som inte har någon man/kvinna att luta oss mot? Ska vi annonsera efter en gubbe/gumma av ekonomiska skäl?

Vi som inte får/har sökt bostadsbidrag eftersom vi försöker rätta mun efter matsäck? Nä, jag tycker, som de flesta andra, att fusk och överutnyttjande ska bekämpas, men detta handlar om OFRIVILLIG deltidsarbetslöshet. Visst finns det säkert fuskare här också, men varför ska man alltid straffas kollektivt? Det är som om man skulle slopa VAB bara för att vissa fuskar.

Då skulle det nog skrikas högt! Och nu detta med vårdnadsbidraget. Är det ingen som ska säga att det är orättvist att de med god ekonomi, för de är väl de som har råd, kan vara hemma med barnen och få några tusen ”för besväret”? Är det ingen som undrar om det är rättvist att detta aldrig kommer att kunna utnyttjas av ensamstående föräldrar?

Med vänlig hälsning

Karin Ferneborg