Ny antibiotika kräver nya ekonomiska modeller

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Läkare utan gränser med fler: Människor i Sverige dör redan på grund av antibiotikaresistens

Foto: Colourbox

Enkla infektioner och sår som blir livshotande. Detta är inte science fiction, utan ett reellt hot orsakat av antibiotikaresistens.

Läkare Utan Gränser bedriver humanitärt arbete i mer än 60 länder, där de ofta möter patienter med infektioner som antibiotika inte rår på. Det kan vara undernärda barn i Niger, tuberkulospatienter i Uzbekistan eller människor som skadats i krigets Syrien – den gemensamma nämnaren är infektioner orsakade av bakterier som är resistenta mot antibiotika. Men hotet är globalt – här i väst, även i Sverige, dör också människor varje år på grund av antibiotikaresistens.

Det internationella nätverket ReAct – Action on Antibiotic Resistance – konstaterar även de att många av de läkemedel som finns tillgängliga är uttjänta på grund av resistensutveckling och att verksamma preparat inte är tillgängliga eller alltför kostsamma.

Under WHO:s generalförsamling för några dagar sedan antog de 194 medlemsländerna en global handlingsplan mot antimikrobiell resistens. Att planen kommit till stånd är hoppingivande men den lämnar svåra och avgörande frågor obesvarade: hur ska planen finansieras, vilka nya politiska överenskommelser krävs, och vilka samarbeten, ekonomiska modeller och regelverk måste skapas för att säkerställa tillgång till nya effektiva behandlingsalternativ vid resistens?

I samband med generalförsamlingen lyfte folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström (SvD 19 maj) behovet av nya läkemedel. Men han ställde också frågan hur man skapar incitament för att forska fram nya mediciner när det samtidigt är nödvändigt att dessa används ytterst restriktivt. Frågan är i allra högsta grad relevant, men besvaras tyvärr inte av den globala handlingsplanen.

Som svar på ministerns fråga menar vi att det krävs en systemförändring för att ersätta den havererade klassiska läkemedelsutvecklingsmodellen: att innovation ska betala sig genom framtida försäljning.

För att ny typer av antibiotika ska kunna forskas fram, testas, produceras och därefter användas så restriktivt som möjligt – men ändå vara tillgänglig för de patienter i världen som behöver den – krävs nya politiska och ekonomiska modeller.

Kostnaden för forskning och utveckling kan helt enkelt inte räknas hem genom maximerade försäljningsvolymer eller höga priser. En sådan frikopplad utvecklingsmodell, så kallad de-linkage, har diskuterats vid internationella expertmöten och dessutom rekommenderats av en expertgrupp inom WHO. Ändå tycks intresset för att genomföra några större reella systemförändringar vara fortsatt svalt.

I egenskap av medlemsland i EU och WHO, måste Sverige de närmaste åren arbeta för följande:

Att med sin trovärdiga och starka röst visa mycket större politisk vilja i frågan om nya ekonomiska incitament på forsknings- och utvecklingsområdet för att påverka andra länder i rätt riktning.

Att ett nytt ramverk tas fram som koordinerar forskning och utveckling och som säkrar att de som är i behov av nya läkemedel och diagnostik i slutändan får tillgång till dem. Detta måste säkras även för världens fattiga befolkningar.

Att skapa en övergripande fond för forskning och utveckling som ersätter dagens fragmenterade landskap av fonder. De ska ha i uppdrag att arbeta för utvecklingen av nödvändiga produkter som ingen annars skulle satsa på.

Antibiotikaresistens har liknats vid hotet från klimatförändringarna, både vad gäller allvaret i situationen och i att de människor som får betala det högsta priset är de som har minst ansvar för att problemet har uppstått. Precis som klimatfrågan måste antibiotikakrisen lösas genom en omställning till ett mer hållbart system från utveckling till användning. Detta kräver långtgående politiska överenskommelser på global nivå.

Framtida vinster från försäljning kan inte betala forskning och utveckling. Nya grepp behövs för utveckling av antibiotika!

Manica Balasegaram,

chef för Läkare Utan Gränsers Accesskampanj

Anna Sjöblom,

medicinsk humanitär rådgivare Läkare Utan Gränser

Anna Zorzet,

koordinator ReAct, Action on Antibiotic Resistance

Otto Cars,

grundare och senior professor ReAct, Action on Antibiotic Resistance

Thomas Tängdén,

infektionsläkare och forskarassistent ReAct, Action on Antibiotic Resistance

Alexandra Waluszewski,

professor Företagsekonomi, Centrum för Teknik- och Vetenskapsstudier, Uppsala universitet.

Anders Karlén,

professor i datorbaserad läkemedelsdesign, Uppsala universitet

Gunilla Källenius,

professor, Karolinska Institutet och Världsinfektionsfonden

Stefan Peterson,

professor i global hälsa vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet

Cecilia Stålsby Lundborg,

professor och ämnesföreträdare Global hälsa, Karolinska Institutet

Göran Tomson,

senior professor internationell hälso och sjukvårdsforskning, Karolinska Institutet

ARTIKELN HANDLAR OM

WHO

Debatt

Hälsa