ÅSIKT

Ett medialt narrspel

DEBATT

Anders Carlgren: Alla fokuserar på en larvig syskonfejd, ingen granskar de riktiga kandidaterna till ny ärkebiskop

Foto: Joker nr 1: Anna-Karin Hammar, syster till ärkebiskop KG Hammar. Foto: Krister Halvars Joker nr 2: Anna-Karin Hammars bror, Hans Börje Hammar, motståndare till kvinnliga präster. Foto: Lasse Allard Huvudkandidat nr 1: Anders Wejryd, biskop i Växjö. Foto: Jim Elfström Huvudkandidat nr 2: Ragnar Persenius, biskop i Uppsala. Foto: Jim Elfström

Svenska kyrkan med sina 25?000 anställda är i själva verket ett av landets största företag. Jämfört med listan över de största aktiebolagens anställda i Sverige hamnar kyrkan på tredje plats efter Posten och Volvo. Den kyrkliga koncernen är nu på väg att välja ny ärkebiskop, vilket kan ses som att man ska utse ny arbetande styrelseordförande.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men det viktiga valet i den jättelika koncernen sker i allt väsentligt bakom stängda dörrar, där inte ens namnen på samtliga kandidater är kända förrän på dagen för provvalet den 8 februari.

I själva verket är det ingen som på senare år ordentligt granskat kyrkans verksamhet och ekonomi, trots att 80 procent av befolkningen är medlemmar.

Varje år satsar svenskarna ofantliga 13,8 miljarder kronor i koncernen via skattsedeln i form av kyrkoavgift och begravningsavgift.

Omsättningen är drygt 17 miljarder och Svenska kyrkans värdepappersportfölj omfattar idag 4,5 miljarder i aktier och räntepapper, plus två miljarder i så kallade prästlönetillgångar.

Kyrkans skog över hela riket är taxerad till 6,2 miljarder, men där har koncernen bara rätt till avkastningen. Skogens marknadsvärde kan säkert fyrdubblas, om inte ännu mycket mera.

Det finns sammanlagt 1 837 församlingar, men många har gått samman i samfälligheter, vilket gör att antalet ekonomiska enheter runt om i landet är betydligt lägre. Man har 3 400 kyrkobyggnader, plus värdet av alla konstskatter. På huvudkontoret i Uppsala arbetar i?dag 300 personer.

Det handlar alltså om enorma tillgångar som förvaltas utan någon närmare granskning i massmedia. Några spridda skurar i Kyrkans Tidning och Dagen, men i övrigt är det tystnadens republik som råder.

Inför det nu aktuella valet av ny arbetande styrelseordförande har det mesta handlat om den rent larviga syskonfejden inom familjen Hammar om det högsta ämbetet. Den ene har gjort sig omöjlig från början genom sina uttalanden, medan systern Anna-Karin får breda ut sig över två sidor i landets största morgontidning. Det finns bara en enda fråga som är helt tydlig i den devota intervjun: ”Varför vill du bli ärkebiskop?”

Men att landets första kvinnliga biskop, Christina Odenberg i Lund, tydligt slagit fast att Sverige ännu inte kan ha en kvinnlig ärkebiskop är det ingen som tagit någon notis om. Det skulle nämligen omöjliggöra stora delar av det ekumeniska arbetet.

Det är heller ingen som på allvar brytt sig om att närmare granska de två verkliga huvudkandidaterna till ämbetet, biskoparna Anders Wejryd i Växjö och Ragnar Persenius i Uppsala.

Vad står de båda för och hur skulle de vilja leda, utveckla och förvalta koncernen Svenska kyrkan? Hur ser de båda på homovigslar, utbrytargrupper eller modernisering av kyrkolivet?

Ganska enkelt kan man att Wejryd, född 1948, har lång erfarenhet av internationellt kyrkligt arbete, vilket hör till en ärkebiskops viktigaste uppgifter. Vidare har han varit chef för Ersta Diakonisällskap och ordförande i S:t Lukasstiftelsen som arbetar med psykoterapi. Dessutom har han varit mycket konsekvent i det ibland turbulenta Växjö stift.

Persenius, född 1952, kommer från en prästfamilj i Härjedalen och har doktorerat i missionsvetenskap. Han verkar ha suttit på de flesta av Kyrkomötets skilda stolar. Dessutom har han varit den kyrkliga koncernens vice vd.

Men i övrigt är de båda biskoparna blanka kort för de miljoner svenskar som årligen satsar 13,8 miljarder i kyrkan.

Massmedia bär ett mycket stort och tungt ansvar för att valet av ny ärkebiskop fokuserats kring omöjliga kandidater och därmed förvandlat det till ett narrspel. I?stället borde medierna kritiskt och seriöst granska och intervjua de verkliga kandidaterna till att bli näste förvaltare av kyrkans enorma, både själsliga och ekonomiska rikedomar.

Anders Carlgren (52 år Journalist och fri skribent)