Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingegerd, Ingela

Vi måste minska vårt djurätande för klimatet

Professor i zooekologi: Kan annars bli omöjligt att säkra livsmedelsförsörjningen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2021-08-18 | Publicerad 2021-08-07

Följ ämnen
För det första behöver konsumtionen av animalisk föda minska. Detta minskar utsläppen av den kraftfulla växthusgasen metan som idisslare producerar, skriver Henrik Smith, professor i zooekologi.

DEL 12 AV DEBATTSERIEN NÖDLÄGE

Förra året var det varmaste som uppmätts i Europa, vilket slog det tidigare rekordet från 2019. Klimatnyheterna duggar tätt. Medvetenheten ökar om att det krävs drastiska åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser och anpassa samhället till en ofrånkomlig uppvärmning av planeten. Och det är bråttom för att undvika oöverskådliga ekonomiska och sociala konsekvenser.

Nödläget när det gäller den biologiska mångfalden är mindre känt – men lika allvarligt. Enligt en global sammanställning hotas en miljon arter av utrotning om nuvarande exploatering av ekosystemen fortsätter.

Förutom att detta är moraliskt förkastligt, undergräver utarmningen av biologisk mångfald de tjänster som ekosystem bidrar med - ekosystemtjänster som bland annat utgör förutsättningarna för produktion av mat, fibrer och bioenergi. Och åtgärder krävs nu, eftersom förlust av biologisk mångfald kan vara svår eller omöjlig att reparera.

Jordbruket illustrerar situationen. Globalt, liksom i Sverige, har jordbruket blivit intensivare så att större skördar kan tas ut. Men de metoder som använts för detta har trängt tillbaka den naturliga biologiska mångfalden som är avgörande för de ekosystemtjänster som vi är beroende av:

pollination av blommande grödor, naturlig kontroll av organismer som skadar grödan och marklevande organismers cirkulation av näringsämnen grödorna behöver. Även om detta åtminstone delvis går att kompensera med hjälp av odlade pollinatörer, kemiska bekämpningsmedel och konstgödning, sker detta till risken av att en hållbar livsmedelsproduktion på sikt undermineras.

Men vad skall prioriteras – klimatet eller den biologiska mångfalden? Både och, eftersom klimatfrågan och hotet mot den biologiska mångfalden är sammanlänkade! Klimatförändringar seglar upp som ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden. Samtidigt kan biologisk mångfald bidra till att både dämpa och minska ekosystemens sårbarhet mot klimatförändringar. Därför både kan och måste klimatfrågan och bevarandet av biologisk mångfald hanteras samtidigt!

Det finns möjligheter att samtidigt göra klimatinsatser och gynna biologisk mångfald. Genom väl valda jordbruksmetoder som minskad markbearbetning och lämpliga växtföljder kan koldioxid från atmosfären bindas som kol i marken. Detta minskar klimatförändringarna och gynnar markens biologiska mångfald med positiva effekter för odlingen; på köpet reduceras behovet av gödning (och därmed övergödning) och produktion av växthusgaser.

Klimatförändringar riskerar vidare att gynna organismer som skadar grödor och kan därmed leda till ökad användning av kemiska bekämpningsmedel - genom att gynna mångfalden av naturliga fiender till dessa skadegörare kan detta mildras.

Och genom att bevara blomrika marker som bidrar med boplatser och föda till bin och andra pollinatörer, blir deras mångfald mer motståndskraftig mot klimatförändringar.

Vissa dilemman är dock svåra att hantera enbart genom förändringar i hur jordbruket producerar livsmedel.

Ökad efterfrågan på mat och risk för klimatrelaterade extrema väderhändelser ställer krav på ökad livsmedelsproduktion. Samtidigt, som jag skrivit ovan, påverkas den biologiska mångfalden negativt av många åtgärder som ökar jordbruksproduktionen och gynnas i stället av minskad användning av kemiska insatsmedel och större inslag av naturliga miljöer i jordbrukslandskapen.

Om den ökade efterfrågan i stället möts genom att arealen jordbruksmark ökar riskerar detta att ske på bekostnad av värdefull natur. Inte minst i länder från vilka foder, kött och bioenergi importeras till Sverige.

Ett för svensk del relevant dilemma är att bevarande av biologisk mångfald är kopplad till skötseln av naturbetesmarker. Betande djur är nödvändiga för att bevara den rika mångfalden av växter och djur på dessa marker.

De betande djurens naturvårdande insats har i sin tur har positiva effekter på mångfalden i hela landskapet, till exempel bin som kan pollinera grödor. Men samtidigt står djurhållningen för en stor del av jordbrukets klimatpåverkan. Dels producerar betande djur som kor (idisslare) den kraftfulla växthusgasen metan, dels kräver uppfödning av djur mycket större mycket arealer än när man odlar vegetabilisk föda.

För att samtidigt minska jordbrukets klimatpåverkan, klara livsmedelsförsörjningen och bevara den biologiska mångfalden krävs därför också åtgärder på konsumtionssidan.

Det är inte forskares uppgift att föreskriva vad som skall göras, utan att beskriva konsekvenserna av våra val.

Problemet är att ett hållbart jordbruk samtidigt behöver uppfylla tre delvis svårförenliga mål:

  • att bevara den biologiska mångfalden och dess ekosystemtjänster,
  • att minska klimatpåverkan
  • och att säkra framtidens livsmedelsförsörjning.

För att göra detta kommer det knappast att räcka med att ändra hur livsmedel produceras, utan även konsumtionen av livsmedel måste förändras.

För det första behöver konsumtionen av animalisk föda minska. Detta minskar utsläppen av den kraftfulla växthusgasen metan som idisslare producerar.

Det reducerar också behovet av att odla intensivare eller på större ytor för att klara livsmedelsförsörjningen, eftersom vegetabiliska livsmedel kräver mycket mindre ytor.

För det andra behöver vi behålla en viss djurproduktion, eftersom betande djur bidrar till ett hållbart jordbruk, inte minst genom att bevara naturbetesmarker och deras biologiska mångfald.

Enkelt uttryckt behöver vi äta mindre animalisk föda (till exempel kött), men när vi gör det behöver den vara hållbart producerad (till exempel naturbeteskött).

Andra val är möjliga men kommer att medföra att det blir svårt eller omöjligt att samtidigt bevara den biologiska mångfalden och alla de tjänster den bidrar med, klara Parisavtalets klimatmål och säkra framtidens livsmedelsförsörjning.


Henrik Smith, professor i zooekologi vid Lunds universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.