ÅSIKT

Att jobba i vården är inte enkelt, politiker

Undersköterska: Sluta låta som att det vi gör inte är på riktigt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Urban Andersson/privat
Undersköterskan Lisa Munk tycker inte att det är ett "enkelt jobb" att arbeta i vården.
DEBATT

DEBATT. Jag arbetar som undersköterska och jag vet vad jag och mina kollegor runtom i Sverige gör på vårt arbete varje dag.

En vanlig arbetsdag innebär att jag med förhoppningsvis två kollegor tar hand om tolv sjuka människor. Jag ska alltså inte bara vara undersköterska så som många tror att en undersköterska ska vara. Inte gå in och säga ”god morgon”, klappa pannan och ställa fram ett glas saft.

Jag ska väcka, prata, hjälpa upp på sängkanten, tömma katetrar, ta blodsocker, anteckna blodsocker, kontrollera insulindos, ge insulin, anteckna att jag gett insulin, dels på insulinlista, dels på signeringslista. Jag ska ge medicin, sitta bredvid när medicinen intas för att se till att ingen sätter i halsen eller slänger bort sin medicin, ibland ska jag krossa medicin, ibland dela medicin.

Det är inget ”enkelt jobb”, som politikerna försöker få det till.

Jag ska hjälpa till med hygienen, en del vårdtagare behöver hjälp med allt. Det är ingenting jag gör i en handvändning. Skulle ni politiker vilja att jag svabbade er i baken på ett par sekunder utan att tala om vad jag gör eftersom jag inte hinner småprata?

Kläder ska plockas fram och plockas på, smutsiga kläder ska till tvättstugan, och det är jag som ska se till att kläder tvättas, torkas och hamnar i rätt garderob igen. Här till exempel kan man använda dessa människor som Björklund vill ge ett ”startjobb”. För att ta hand om tvätt på ett boende är ett heltidsjobb.

Hår ska kammas, vårdtagare ska duschas. Hade ni politiker velat duscha på tio minuter? Kanske när ni är friska men när ni är gamla, sköra och har ont? In och ut! Frukost ska serveras, har vi tur har vi tillräckligt med personal för att en av oss kan vara köksa. Som köksa ska du duka, diska, torka bord, svara i telefon, förbereda frukost, lunch, kvällsmat, beställa varor, uppdatera kostlistor, göra mellanmål, servera kaffe. Städa kylskåp, diskmaskin, tempa mat. Återigen, här har vi ytterligare ett ”enkelt jobb”. Att ta hand om köket på ett boende är ett heltidsjobb.

Vissa vårdtagare äter på egen hand och vissa behöver hjälp. Vissa vårdtagare kan inte äta vanlig mat. Det är otroligt viktigt att inte ge fel kost då det kan få förödande konsekvenser. Har du inte kompetens inom mat för äldre och sjuka så bör du inte arbeta i en sådan situation.

När någon trillar så är det vår uppgift att se över dennes kropp och avgöra om sjuksköterska ska kontaktas. Vi måste kolla om vårdtagaren står på något blodförtunnande läkemedel. Det är ingenting du kan göra utan utbildning.

Det ligger också på vårt bord att ha olika uppdrag. Ju fler uppdrag, desto bättre. Man kan vara kostombud, förrådsansvarig, inkontinensombud, dokumentationsombud. Detta innebär att gå på möten, kontrollera förråd och ibland avsätta hela dagar för att dokumentera.

Förråd och garderober ska fyllas på. Handdukar, lakan, påslakan, örngott. Sängar ska bäddas, bytas, desinfekteras. Det ska finnas handskar, förkläden på rummen och de hamnar inte där av sig själva. Här har vi ett ”enkelt jobb”.

Vi undersköterskor tar hand om strokepatienter, hjärtpatienter, dementa, missbrukare, oroliga, döende och anhöriga. Det krävs fingertoppskänsla. Vi får många uppgifter delegerade av sjuksköterskor och utför saker som egentligen är sjuksköterskans uppgift. Vi spolar katetrar, sätter sondvälling, kopplar bort sondvälling, vi ger sprutor, lindar ben, ger insulin, vi ger medicin, lägger om sår. Det är definitivt inte värt att ta på sig alla dessa delegeringar för 11 500 kronor i månaden. Det är delegeringar som jag tagit på mig med stolthet och respekt. En sjuksköterska har gett mig förtroendet och jag kan/vill/får inte missbruka det.

Vi undersköterskor tar hand om palliativa vårdtagare, människor som befinner sig i livets slut. Allt ifrån yngre människor med cancer till gamla som dör en naturlig död. Det kräver empati, ödmjukhet och förståelse. Du får bara en chans att göra rätt.

Du måste kunna stänga ute all stress och låta just den vårdtagaren få din fulla uppmärksamhet. Du måste veta hur början på ett liggsår ser ut. Du måste veta hur du utför munvård. Du måste veta hur du bäddar om en säng medan en person fortfarande ligger kvar. Du måste vara beredd på frågor från anhöriga och kompetent nog att svara.

När personen avlider är det mitt jobb att göra i ordning den döda, med största respekt. Personen ska tvättas, kläs på och det ska bäddas fint. En blomma ska placeras varsamt i den dödas händer. Håret ska kammas. Och anhöriga ska tas om hand. Ha i tanken här att dödsfall kan ske även kvällstid, då det är halverad personalstyrka men samma antal vårdtagare. Det är ingenting du kan komma in och göra utan utbildning, eller utan kunskaper i svenska språket.

Mitt arbete är inte obetydligt eller ett ”enkelt jobb”. Det är ett arbete där jag dagligen har ansvar för sjuka människor. Jag och mina kollegor runtom i landet gör ett fantastiskt arbete, varenda dag, dygnet runt, året om. Sluta få det att låta som att det vi gör inte är på riktigt.


Lisa Munk, undersköterska
Texten har tidigare publicerats på debattörens Facebook.


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM